Detta inlägg vill nyansera de ofta svartvita resonemang som omger orden bult och skruv ur ett språkligt perspektiv. Den som bara söker bekräftelse på att hjulskruv är den enda rimliga termen och därmed basta hittar bättre sällskap i de många kortare och betydligt mer ”slagkraftiga” texter som redan finns i ämnet.
Har du varit ute med husvagnen i sommar? Självklart inte; det heter ju huskärra. Släpvagnen har inte obligatoriskt oledad dragstång – det är ju släpkärran som har det. Detta kan vem som helst slå upp i vägtrafikdefinitionerna.
Det heter alltså egentligen huskärra, eftersom den typiskt har oledad dragstång. Men detta lär man sig tydligen inte i skolan längre (som man gjorde på min tid).
Detta låter kanske absurt, men på ett liknande, kategoriskt vis förs faktiskt diskussioner om skruv kontra bult. Se nedan.
Hjulskruven/-bulten
Efter den uppmärksammade nyheten 2003 om att Saab 9-5 kunde tappa hjulen i samband med det säsongsvisa hjulskiftet, återkallade Saab tiotusentals 9-5:or. Problemet var att smuts mellan navets och fälgcentrumets anliggningsytor kunde påverka hjulets skruvförband – men vilka förband? Ur artikel i DN (min fetstil):
– Drar man då åt hjulskruvarna och smutsen ligger kvar där, ger inte skruven den klämkraft man har tänkt sig och sitter inte ordentligt. Det räcker för att det kan skada hjulbulten. I några fall har flera av de här bultarna gått sönder […].
(DN 15 juni 2003, Ekonomidelen, s. 2)
Här var det som synes olika bud, och det är inte konstigt att man är osäker: få språkfrågor (om vi undantar den om besikta kontra besiktiga, tågstation kontra järnvägsstation och den om insektsnyckeln) uppmärksammas väl lika ofta som den om skillnaden mellan bult och skruv, åtminstone i hantverks- och fordonskretsar. Se till exempel här, här och här.
I viss mån påminner frågan också om den om att byta däck kontra att byta hjul:
Åter till skruven/bulten. Till och med SvD:s Språkjulkalender tog upp skruv-/bult-frågan i lucka 21 2020. Lyssna även på Trafikverkets presskommunikatör om hur många bultar det finns i Ölandsbron (vederbörande säger ca 1 minut in i inslaget: ”Svaret på den frågan är att det faktiskt inte finns en enda bult i Ölandsbron” och ”En bult har inga gängor” – trots att Vägverket verkar ha uppskattat antalet bultar till 20 000). Betrakta även denna eftertryckliga rubrik i Vi Bilägare: ”Hjulbultar finns inte”.
Lyssna även på hur Bildoktorn – för övrigt en känd gängsamlare och skruvkännare – reagerar när ordet (hjul)bult kommer upp, såväl i en sändning den 1 maj 2017 (23:15–) som i en sändning den 25 december 2016 (01:00–), där ett längre resonemang förs:
Egentligen heter det hjulskruvar, för är det en bult så är det inga gängor på den och då tappar man ju hjulet. Det måste alltså vara en skruv att hålla fast ett hjul med. […] Däremot finns det hjulbultar som är till för att överföra den roterande kraften mellan navet och fälgen, men det är en annan sak.
Programledaren invänder: ”Men hjulskruv låter väl jättekonstigt?” Bildoktorn fortsätter:
Men så är det. Det är mycket som låter konstigt egentligen om man ska … Vi säger mycket konstiga saker, vi människor, utan att reflektera över det. Men kollar man noga i olika ordlistor, i … Den tekniska nomenklaturcentralens ordlista […] så står det i alla fall … 1958 bestämde man det, att en bult har inga gängor, en skruv har gängor. […] En bult kan ha gängor om de bara är till för att hålla fast bulten på plats, men ska du sammanfoga två saker med ett fästelement med gängor, då är det en skruv.
Kännarnas huvudsakliga poäng är alltså denna:
Skruvar har gängor, men det har inte bultar.
Samtidigt intervjuas vad vi ändå får kalla en skruvexpert, en forskare i bl.a. skruvförband, i Carup om eventuell smörjning av gängorna när man byter hjul. Han säger bl.a. att
– Bultarna är ytbehandlade från början.
– Man behöver elasticitet i bulten för att det ska bli rätt klämkraft.
Och självaste Svenska däcksäkerhetsrådet talar i den svenska sammanfattningen i rapporten Wheel loss on Swedish Roads (2024, s. 6) bland annat om att man ska ”dra åt bultarna/muttrarna i ett tvärgående mönster” vid hjulbyte.
För att få perspektiv på saken får man betrakta de båda orden ur (minst) två perspektiv: som fackspråkliga ord och som allmänspråkliga ord.
Den fackspråkliga bulten
Sveriges nationella termbank, Rikstermbanken, rekommenderas starkt för den som är intresserad av termer (≈ ’fackord’) och begrepp (≈ ’idéer om vad något är’) från olika ämnesområden. Termbanken har byggts upp av Terminologicentrum (TNC), som mellan 1941 och 2000 verkade som Tekniska nomenklaturcentralen (nu sköts terminologiarbetet av Språkrådet). Här kan man till exempel ta reda på hur begreppen bakom termer som bult och skruv definieras, beskrivs, inom teknikområdet.
Om man söker efter definitionen av bult så får man en rad träffar, men den mest relevanta här verkar vara från Terminologicentrums Basord i våra fackspråk (2012), en ordlista med termer från olika fackspråk. Där definieras bult som en
cylinderformad, ogängad eller delvis gängad fästanordning med huvud, avsedd för sammanfogning eller hopkoppling av objekt
Det står vidare:
Enligt gällande svensk standard är bultar alltid ogängade. Men i praktiken, t.ex. inom handeln, kan det som benämns bult även ha gängor nedtill.
En skruv är enligt ovannämnda källa ett
konformat eller cylinderformat, gängat fästelement med huvud.
I den välkända Bultens Handbok (utgiven av företaget Bulten, Bultfabriks AB Hallstahammar, som tillverkar fästelement) beskriver man dessutom skruven så här i 1967 års version, sidan 25:
En skruv är ett gängat maskinelement. Med hjälp av gängan, skruvens karaktäristiska del, omvandlas rotation till axiell rörelse och vridmoment till axialkraft.
Även i referensverket Karlebo handbok (15:e utgåvan, 2000) är skruven med självklarhet gängad, även om någon definition av skruv i förhållande till gängning inte ges. Man talar bland annat om UNC- och UNF-gängad BUFO® 8.8-skruv (s. 248).
Definitionen av skruv är alltså mer i linje med uppfattningen i allmänspråket, så skruven kan vi kanske lämna här. Även om man i så fall kan fråga sig varför byggvaruhuset jag gick till för ett tag sedan saluför gängad skruv:
För säkerhets skull går vi även till det 2006 bildade Svenska Nätverket för Skruvförband/Swedish Fasteners Network (SFN), som bland annat vänder sig till ”konstruktörer, beredare och montörer inom verkstadsindustrin och i första hand fordonsindustrin”. I avdelningen Fästelementgeometri anges detta (vid sidan av en hänvisning till standarden SS-ISO 225, för ”Fästelement – Skruvar, pinnskruvar och muttrar”):
Skruv: utvändigt gängad cylindrisk eller konisk kropp, avsedd för fastsättning, hopfogning, kraftöverföring eller överföring av rörelse i sin längdriktning.
Bult: ogängad cylindrisk kropp med ansats(er) i form av huvud eller liknande, avsedd att användas utan att undergå plastisk formändring.
Men, om man i stället går till SFN:s avdelning Svensk fordonsindustris gemensamma nomenklatur för skruvförband, så läser man bland annat att engelskans bolt, som beskrivs som ’Non threaded or partially externally threaded fastener, intended to be mated to an internally threaded part (nut or tapped hole)’. Inte gängad alltså – och samtidigt är den svenska översättningen ”bult, skruv”.
Summa: inom det tekniska fackområdet definieras alltså bult som ett i grunden ogängat fästelement, som dessutom inte undergår plastisk formändring. Inom de områden där skillnaden mellan ogängade och gängade skruvförband behöver upprätthållas kan denna distinktion behöva göras. Samtidigt anges även vissa gängade bultar i definitionen av termen i Basord i våra fackspråk. Om detta endast inkluderar gängor som håller bulten på plats är faktiskt oklart.
Vidare kan man fråga sig var gränsen för fackspråket ska gå. I fackhandeln, med privatpersoner som en inte oviktig kundgrupp, kan det som sagt talas om gängad skruv, och som vi ser nedan nedan talar byggvaruhuset om vagnsbult, insexbult och 6-kantbult:
Den allmänspråkliga (och i viss mån fackspråkliga) bulten
Wikipedia leder oss över i det andra perspektivet på bult och skruv:
En bult är i sin ursprungliga betydelse ogängad men lekmannamässigt används bult och bultförband för grövre gängad skruv och skruvförband. Ett exempel på detta är benämningen hjulbultar som syftar på de hjulskruvar som används för att fästa hjulen på ett fordon.
Med ”lekmannamässigt” avser Wikipedia rimligtvis den allmänspråkliga användningen av bult, men vad som avses med ordets ”ursprungliga betydelse” är oklart. Ordet bult går möjligen tillbaka på saker som påminner om stockar, dvs. grövre, cylinderformade föremål. Se t.ex. SAOB:
de olika bet. utgå dels från grundbet.: stock l. dyl. (jfr BÅL, sbst.1 2), dels från grundbet.: rundt l. klumpigt, stundom (i förh. till andra föremål med motsv. anv.) trubbigt föremål […].
Detta skulle kunna vara ett skäl till varför det verkar vara just den trubbiga cylinderformen som verkar vara det mest bultlika i allmänspråket – inte till exempel avsaknad av gängor eller plastisk formändring.
Det finns en något annorlunda perspektiv, som mer ansluter till engelskans –bolt i thunderbolt ’blixt’, och som ligger längre ifrån den trubbiga betydelsen. Se till exempel Norsk etymologisk ordbok (Kagge Forlag 2013) om den norska motsvarigheten bolt (notera också beskrivningen ’ofte med hode og gjenger’).
sylindrisk jernstang, ofte med hode og gjenger. Av lavtysk bolte «bolt, nagle, pilespiss» som gjennom germansk *bult– går tilbake til indoeuropeisk *bheld– «banke, slå», av roten *bhel– «lyde, klinge» […].
Här ligger betydelsen närmare den moderna tyskans substantiv Bolzen, som förutom att avse ’dicker Metall- oder Holzstift’ även kan avse en pil (’Geschoss für die Armbrust’), som ju på olika sätt påminner om en blixt.
Om etymologin inte är alldeles enkel att få ihop så kan det i alla fall konstateras att språkbruket sedan länge talar för att även bultar kan vara gängade. Det verkar vara just cylinderformen, snarare än avsaknad av gängning, som är det som många språkbrukare tar fasta på. Inte alla bultar måste vara grova: jämför till exempel pinnbult och styrbult (även kallad styrtapp/styrpinne). Kanske är det alltså inte främst sexkantshuvudet som gör det, även med tanke på ord som vagnsbult ovan, men det finns nog en tendens till att huvudet är svampformat (som vagnsbultens) eller platt (som sexkantsbulten), och möjligen cylindriskt (som insexbulten), och framför allt saknar spår. Om huvudet är koniskt eller sfäriskt (se översta bilden) verkar det krävas diametrar uppåt 14 mm för att bult ska bli aktuellt; annars övergår kanske bultarna i maskinskruvar (se till exempel högra skruven i bild 3 ovan).
På fordonsområdet torde det inte vara någon tvekan om vad som är frekventast. Hjulbult leder klart över hjulskruv. I mitt skriftspråksmaterial bestående av dagstidningar, skönlitteratur och sociala medier står hjulbult för ca 80 % av användningen, medan hjulskruv bara används i 20 % av fallen. (Vi undantar mindre använda former som fälgbult, men notera att ingen mindre än Christer Glenning använder den formen i detta klipp från 1984.)
Intrycket att hjulbult är frekventast stärks när man undersöker användningen i pressen. En sökning i Mediearkivet, en stor databas med framför allt svensk dagspress (men även tekniska tidskrifter som Vi Bilägare och Ny Teknik), perioden 2000-01-01–2019-01-01, ger detta resultat:
- 2 743 träffar för hjulbult (inklusive böjningsformer, till exempel hjulbultar)
- 118 träffar för hjulskruv (inklusive böjningsformer, till exempel hjulskruvar).
Även inom fackhandeln, åtminstone den som riktar sig till privatpersoner (bland annat i biltillbehörsbutiker och bildemonteringar), verkar det också vara hjulbult och liknande sammansättningar som dominerar klart, och så verkar det ha varit ett tag. Även organisationer som Bilprovningen tipsar allmänheten om att efterdra hjulbultarna osv. (i den länkade videon med en Nissan Qashqai är det för övrigt i huvudsak muttrarna som avses). Inte minst: självaste Christer Glenning använder hjulbult i detta inslag, 2:05 in i klippet.
Och det är ett gammalt fenomen. Under rubriken ”Nytt från bilringsmarknaden”, i tidningen Bilekonomi från januari 1931 (nummer 1, sidan 14–15), kan vi till exempel läsa att bilägaren, tack vare den då pågående utvecklingen från träekerhjul till stålekerhjul ”har utsikt att så småningom bli kvitt knarrande hjul, rostiga fälgbultar och fälgar” (min kursivering). Några år senare, i tidskriften Allt om bilen: tidningen för bilfamiljen från oktober 1961, läser vi i reportaget ”Kan ni byta hjul?” på s. 53 följande mening: ”Innan domkraften sätts in måste hjulmuttrarna (-bultarna) lossas”. Såhär kan man fortsätta.
Går vi längre fram i tiden, till Volvos reservdelskatalog från 1979 (sidan 8, grupp 6), kallas även de gängade element som pressas in i navet och som fäster fälgen med muttrar för hjulbultar (wheel studs på engelska).
I trafikläroböcker förekommer också hjulbultar. I den välbekanta Traktorboken, 5:e utgåvan (STR 2018) läser vi i avsnittet ”Hjul” på sidan 34 att ”Rost runt en hjulbult kan betyda att bulten håller på att lossna”, så ”glöm inte att efterspänna hjulbultarna efter några timmars körning”.
Andra exempel är när Sveriges Radios trafikredaktion upplyser om att det börjar bli dags att sätta på vinterdäcken och påminner samtidigt om att ”efterdra bultar och muttrar”. I en intervju med en delägare av en däckverkstad nämns också att ”man ska efterkontrollera sina hjulbultar” (rekommendationen att ”efterdra” togs ju tillbaka av däckbranschen under våren 2024; nu är det alltså ”efterkontrollera” som gäller).
På (hyr)släpvagnar står det också sedan många år tillbaka ”Glöm ej att efterdra hjulbultarna”:
På kvittot från hjulskiftet påminns jag också om att efterdra ”bultar/muttrar”:
Vi talar ju också klart oftare om bultcirkel, bultdelning och bultmönster än om till exempel skruvcirkel i betydelsen ’hålbild i fälg/nav’ (motsvarande pitch circle diameter, PCD).
Till och med företaget Bulten, som tas upp som en terminologisk rikslikare tidigare i detta inlägg, anger i en annons för vad jag skulle kalla för en sexkantsskruv, Bufo, i Tidskrift för Motor- och Automobilbranschen (januari 1945, nummer 1, sidan 17) att
en 1/2″ kallpressad Bufo-bult tål lika mycket belastning som en vanlig 7/8″-bult.
I en stor annons på förstasidan i Svenska Dagbladet den 24 februari 1950 gör man också reklam för Bufo, denna gång sexkantsskruven Bufo 60 (60 avser minimibrotthållfastheten per mm²), i annonsen kallad ”framtidens bult”. Denna bult har – ”precisionsrullade gängor”.
I fråga om den låsbara varianten av hjulskruv, eller hjulbult, torde förhållandet mellan –skruv och –bult vara ännu tydligare: här skulle man nästan vilja påstå att låsbult dominerar fullständigt, inte minst eftersom låsskruv ofta används om andra sorters fästelement – framför allt om det som också kallas stoppskruv, dvs. skruv (ofta av insextyp) utan huvud som till exempel låser dörrtrycket i fyrkantspinnen på handtag för innerdörrar.
Hjulbult är kanske en ovanlig benämning för den skruv med splines (förlåt, bomförband) som pressas bakifrån in i ett nav och som är avsedd att använda med hjulmuttrar. Men det torde i alla händelser oftare kallas pinnbultar än pinnskruvar. Jämför även med vad pinnarna heter som fäster cylinder och topp på moped/mc: pinnbultar eller pinnskruvar? Talas det vanligen om topplocksbultar eller topplocksskruvar i bilmotorer? Och så vidare.
Observera slutligen att den gängade bulten är ett gammalt fenomen i såväl allmänspråk som fackspråk. Det talas om skrufbultar med muttrar redan ca 1840:
En titt i några nummer av Teknisk tidskrift från början av 1900-talet ger också stöd för ett tidigt vacklande bruk. Se till exempel artikeln om skruvförband för skenskarvar från 1934 eller den om inspänningskraft vid skruvförband från 1936.
Sammanfattningsvis får man säga att beskrivningen av bult i Svensk ordbok utgiven av Svenska Akademien, som är en allmänspråklig definitionsordbok, är ganska rimlig:
mindre, stångformigt metallstycke för stabil sammanfogning vanligen av konstruktioner i järn el. trä; vanligen med sexkantigt huvud och gängor
Notera också att upplysningen ”vanligen av konstruktioner i järn el. trä; vanligen med sexkantigt huvud och gängor” anges med mindre teckenstorlek i det så kallade definitionstillägget. Detta är en tilläggsupplysning som visserligen bidrar till ordets beskrivning men som inte direkt hör till definitionen.
Slutligen kan man fundera på ett ord som kolvbult, som förbinder vevstake med kolv. Detta är en cylinderformad del som förvisso aldrig skulle misstas för en skruv, men den har inget huvud och är ihålig, dvs. den påminner främst om ett rör. Är detta verkligen en bult?
Rekommendation
Det står klart att användningen av framför allt bult har vacklat långt före industrisamhällets genombrott i Sverige på 1890-talet. Under 1920-talet inleddes det industriella standardiseringsarbetet inom maskinindustrin (källa), men utanför vissa fackspråkliga kretsar har det såväl före som efter standardiseringsprocesserna varit bult som har gällt som beteckning för cylinderformade metallstavar av en viss grovhet. Även för de gängade.
Fackspråket är utformat utifrån ett behov av exakt och effektiv kommunikation mellan fackmän, och inom vissa områden är fackspråket nödvändigt. I denna hovrättsdom är det som synes viktigt att skilja mellan expanderbult och betongskruv. Vi finner vidare bara hjulskruvar i den föreskrift som reglerar innehållet i kontrollbesiktningar, ”Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om kontrollbesiktning” (TSFS 2017:54): om hjulmutter eller hjulskruv är lös eller saknas ska ”enkel brist” (2x) antecknas.
I övriga sammanhang – där det inte föreligger risk för missförstånd – är bult, inklusive sammansättningar som hjulbult, att rekommendera som en fullgod alternativform till (hjul)skruv. Som Språkriktighetsboken (Svenska språknämnden & Norstedts 2005, sidan 28) anger: ”ju starkare befäst ett visst bruk är, desto starkare skäl måste språkvårdarna ha för att ge rekommendationer som går på tvärs mot det”.
Som tur är kommer du att få träff oavsett om du i sökmotorn söker på hjulskruv och expanderskruv eller de vanligare sammansättningarna hjulbult och expanderbult.
Noter
[1] Bildinfo: Kugelbundschraube M14 x 1,5 x 27 mm und Kegelbundschraube M14 x 1,5 x 50 mm by Raimond Spekking (CC BY-SA 4.0)
[2] Bildinfo: privat bild
[3] Bildinfo: privat bild
[4] Bildinfo: privat bild
[5] Bildinfo: Stahlfelge eines Volkswagen VW Käfer 1303 Cabrio by Suricata (CC-BY-SA-3.0)
[6] Bildinfo: hämtad från https://tidningar.kb.se/3678898/1840-11-09/edition/144022/part/1/page/3/
[7] Bildinfo: Peugeot XU7 & TU5 Pinston pin by Flytime.ir (CC BY-SA 4.0)
Ord och bil 
Menar du alltså att bult ska användas istället för skruvar? Vad ska man då benämna ogängade skruvar?
GillaGilla
Det vore såklart bra om alla kände till att det finns en distinktion (med vissa gränsdragningsproblem), men den bör främst upprätthållas där det är nödvändigt att den upprätthålls. I vardagen förstår gissningsvis de flesta vad som avses ändå, och man kan kalla både gängade och ogängade fästelement med en viss form för ”bultar” om sammanhanget ger vad som avses. Det är till exempel liten risk att uppmaningen ”Ge mig hjulbultarna” missförstås eller skapar något problem i en hjulbytessituation, för sammanhanget ger de nödvändiga ledtrådarna. Det skulle kanske till och med leda till fler problem att använda ordet ”hjulskruvar” i där, eftersom det är en ovanlig sammansättning. Jämför med att i allmänspråket tala om ”rondell” i stället för ”cirkulationsplats”: de som bygger cirkulationsplatser behöver rimligen känna till vad som är vad, men till vardags är det kanske till och med lämpligare att säga ”rondell” om hela trafikanordningen, för det att detta ord som främst används. Likadant med ”gårdsgata” gentemot ”gångfartsområde”, ”vändzon” gentemot ”vändplats”, ”lämna företräde” gentemot ”ha väjningsplikt” osv.
GillaGilla