Det skrivs dels om språk, dels om trafik och fordon, men det skrivs nästan inget om trafikspråk, till exempel om ord och uttryck i trafiken eller om hur det skrivs om trafikfenomen eller om sådant som historiskt har skrivits om trafik. Det finns på motsvarande sätt språkbloggar, en rad motorbloggar, trafikbloggar och bilbloggar, men nästan inga språk- och trafikbloggar som skriver om trafikord och trafikuttryck, fordonsord och liknande. Fordonsspråk eller bilspråk eller vad man nu vill kalla det. Språket om trafiken och språket i trafiken. Här tänker jag med hjälp av språkvetenskaps- och trafikintresse ställa en del av situationen till rätta.
Jag som skriver heter Kristian Blensenius.
Om du har någon intressant litteratur på området, kontakta mig. Jag är intresserad av äldre trafiklitteratur (till exempel läromedel från första halvan av 1900-talet, broschyrer med anvisningar för oskyddade trafikanter och gamla förarbeten till trafikregler).
Eller kanske har du kommit på något intressant rörande något bilord, till exempel i fråga om uttal: Varför verkar det vara så noga med italienskt g-uttal i Lamborghini [lambår’ɡiini] och tyskt f-uttal i Volkswagen [‘fålk-], medan det inte verkar vara särskilt noga med mer tjeckiskt uttal av Škoda [‘ʃkåda]? Varför låter det tyska uttalet av BMW, be-äm-VEE (som en motorjournalist använder), udda på svenska? Och hur kom vissa att uttala Buick som [‘bjukk]?
Kontakt:
Bilden på bloggens sidhuvud är en egentillverkad komposition av bildelement som är allmän egendom, dvs. som fritt får användas och förändras av vem som helst för vilket ändamål som helst, utan att behöva uppge vem som ursprungligen skapat verket (licens: Public domain).
Teckensnitt: Tratex (även detta fritt tillgängligt), i enlighet med TSFS 2019:74 1 kap. 12 § om teckensnitt på vägmärken och andra anordningar.
PS. Läs gärna den språklåda om bilord i Classic Motor 2018-07 (s. 31–33) som jag medverkar i.
Ord och bil 