Bilfri zon 2.0 vid Ånässkolan i Göteborg: på väg i rätt riktning – men långt ifrån alla bilister

1. Då: 200 per dygn
2. Bilfri zon 2.0
3. Före och efter
4. Vägen in söderifrån
5. Den första tiden med bilfri zon 2.0
6. Mycket bra! Och samtidigt riktigt illa
7. Bra (1): enkelriktat på riktigt
8. Bra (2): minskad avgaslukt, tryggare att slippa bakifrånkommande motortrafik
9. Problem (1): många fortfarande osäkra på trafikregler
10. Problem (2): fortsatt bilparkering på gångbanan, och numera även cykelbanan, mot skolan
11. Problem (3): tung yrkestrafik på gång- och cykelbanan mot skolan
12. Problem (4): konfrontationer som leder upp bilister på cykel- och gångbana
13. Problem (5): cykelbanan känns mindre olaglig än enkelriktningen
14. Problem (6): inofficiell lastplats strax framför den nya cykelbanan
15. Problem (7): svårt att ta sig förbi med personbil i den bilfria zonen på Falkgatan. Men det går!
16. Problem (8): Falkgatan svårforcerad = bilister kör numera mot två enkelriktningar
17. Problem (9): de nytillkomna mästarbackarna
18. Problem (10): den bilfria zonen som inofficiell omledningsväg
19. Ett åtgärdsförslag: GCM-stöd
20. Lovsång till felparkerade elsparkcyklar
21. Sammantaget
    1. Bra
    2. Förslag för att utveckla zonen

Detta inlägg handlar om den uppdaterade bilfria zonen vid Ånässkolan i Göteborg, som är Göteborgs första bilfria skolzon. Del 1 av rapporteringen, som avser utseendet under perioden augusti 2024–juni 2025, kan läsas här:

Hur fritt är bilfritt? Om ”bilfria” zoner, bl.a. vid Ånässkolan

Då: 200 per dygn

När drygt 200 bilister per dygn enligt min (och senare kommunens) uppskattning körde mot infartsförbud in i den bilfria zonen på södra Övre Olskroksgatan, och mellan 15 och 20 bilister per timme visade sig köra in på olagligt sätt på Falkgatan, centrum av den bilfria zonen, var det lätt att instämma i det nästan litotetiska meddelandet i återredovisningen av uppdraget att skapa säkra cykelvägar och bilfria zoner (SMF-2023-02570), s. 8: ”Begreppet ‘bilfri’ zon har inte helt kunnat uppfyllas”.

• Nej, bilfritt var det rakt inte, hur mycket jag än försöker tänja på den lexikala semantiken, och det var jag förmodligen inte ensam om att tycka. På den ”enkelriktade” södra Övre Olskroksgatan, där mitt perspektiv på zonen är lokaliserat, var förvisso syftet mest att minska den inmatade motorfordonstrafiken på Falkgatan och att minska risken för att det uppstod en frekventerad vändplats med tillhörande trafikkaos intill skolans entré. Men det är lätt att se flera andra viktiga värden med enkelriktningen. Barnen måste ju faktiskt först ta sig till skolan för att uppleva den bilfria zonen. Då är det inte så dumt om även vägen dit är trygg. Att till exempel kunna gå och cykla till skolan uppför södra Övre Olskroksgatan utan att få bilar i ”ryggen” (eftersom körbanan numera är enkelriktad) kan utgöra en sådan trygghet – för barn, men naturligtvis också för alla andra som förflyttar sig i området.

• En anledning som gavs i återrapporteringen till att zonen inte blev ”bilfri” var att ”det är flera kategorier av transporter som fortsatt behöver trafikera gatan framför skolan”. Från min horisont kände jag inte igen mig i att problemet var de transporter som behövde trafikera gatan framför skolan. Dessa hade tillstånd och var väl ytterst få i sammanhanget. Problemet, från mitt perspektiv, var den betydligt mer omfattande biltrafik som inte hade tillstånd att befinna sig i eller kring zonen.

Frågan var snarast om ”bilfriheten” hade uppfyllts till någon del. Var inte den bilfria zonen egentligen bara ett helt vanligt, förvisso mindre trafikerat, område i Göteborg, med en (hel) del olydiga bilister?

Men det var då.

Bilfri zon 2.0

Inledningsvis tänkte jag nog, liksom många andra skulle jag tro, att enbart reglering med C3-skylt (förbud mot trafik med annat motordrivet fordon än moped klass II) skulle räcka för att hålla undan motordriven trafik. Bilister har ju ändå en specialutbildning, och deras verksamhet kräver legitimation som garanterar regelefterlevnad och trafiksäkerhet. Men så upplevde jag Ånässkolans bilfria zon och insåg varför samhället lägger mängder med pengar på fysiska hinder och anordningar för att skydda omgivningen från bilister: avsmalningar, bilspärrar, betongsuggor, chikaner, farthinder, fartkameror, spårviddshinder, … Och så olika myndigheters informationskampanjer på det.

Att en del bilister trots körkortskrav måste ha mycket enkla direktiv och dessutom hindras fysiskt är två lärdomar jag tar med mig från det här året med Ånässkolans bilfria zon. När jag nu kunnat inta ett snävt, bokstavligen ensidigt, perspektiv genom att främst iaktta trafik på en och samma plats över tid ser jag med andra, och tyvärr mindre positiva, ögon på körkort och trafikanter än tidigare.

Före och efter

För att underlätta jämförelse mellan gårdagens och dagens utformning av (området kring) den bilfria zonen ges nedan två förenklade kartor över området:

På Falkgatan har kommunen genom målning av gatan och möblering med urnor och andra möbler skapat en smalare och krokigare körbana, men också en mer inbjudande yta. Man känner sig liksom mer skyddad från biltrafik av de stora tunga konstruktioner som planteringskärlen utgör.

Vägen in söderifrån

Vägen in mot zonen är väl utmärkt. Från E20 upplyses man till exempel tidigt med E17 placerad på Prästgatan om att vägen är en återvändsväg med möjlighet för genomfart med cykel och moped klass II. Österifrån, från Ånäsvägen-hållet, är det likadant skyltat.

Området kring hela zonen är, som de flesta vägar i centralare Göteborg, begränsade till 50 km/tim (med rekommenderad 30-maxhastighet).

Den första tiden med bilfri zon 2.0

I övergångsperioden i början av sommaren var det som vanligt kring zonen. Här är bilder från när cykelbanan precis tillkommit:

När jag från mitt perspektiv på området kring den bilfria zonen räknade antal bilister som körde mot C3-förbudet landade jag alltså på ca 200 per dygn utifrån antal per halvtimmar vid ett par tillfällen. Denna uppgift bekräftades av kommunens trafikmätning: drygt 200 per dygn körde mot påbjuden färdriktning.

Mycket bra! Och samtidigt riktigt illa

Den välbehövliga justeringen av den bilfria zonen och det kringliggande området påbörjades den 24 juni 2025. Mitt intryck är att det överlag är ett väl genomtänkt arbete utifrån förutsättningarna. Projektet verkar också ha beaktat inkomna synpunkter på ett bra sätt.

När nu bilfri zon 2.0 vid Ånässkolan är på plats finns det anledning att vara lite glad, för nu verkar det som om området närmar sig vad det från början nog var tänkt att vara. I dag är det ingen idé att räkna på det sätt jag gjorde innan, eftersom det i dag kan köra förbi 0 bilister under en halvtimme, kanske till och med 0 bilister under en hel timme! Det får sägas vara ett mycket bra betyg i relation till hur det var tidigare.

I dag är det alltså definitivt inga 200 bilister mot färdriktningen kring zonen, och på Falkgatan är de garanterat ännu färre. Jag skulle emellertid uppskatta, utan att ha lyckats få till några systematiska mätningar, att ändå kanske 25 upp till 50 motorfordon per dygn nu kör mot enkelriktat på Övre Olskroksgatan. (Tillägg 2025-10-22: under perioden 13–21 oktober 2025 genomfördes en trafikmätning på platsen, som verkar bekräfta uppskattningen. 400 passager norrut på södra Övre Olskroksgatan registrerades, dvs. knappt 50 per dygn.) Utöver dessa har vi dagligen bilister som visserligen kör i påbjuden färdriktning men som istället blockerar gång- och cykelbanan. Mer om detta nedan.

Alltså:

• Området kring zonen är mycket bra relativt sett, alltså om man tänker på hur det var tidigare och på hur många bilister fått kämpa för att förstå trafikregler.
• Sett ur ett annat, kanske mer naivt, perspektiv är det på samma gång fortfarande riktigt illa med så många bilister som har så stora utmaningar med förbudsskyltar i en skolzon.

Viktigt att notera är att upplevelsen förmodligen varierar påtagligt beroende på ur vilken synvinkel man betraktar det bilfria projektområdet. Ånässkolans skolledning, som sitter mitt i den bilfria zonen på Falkgatan, där flera fysiska hinder utplacerats på körbanan, uttrycker till exempel att trafikmiljön blivit mycket lugnare och säkrare, vilket, som jag bedömer det, är en rimlig synpunkt om man ser till den bilfria zonens kärna. (Personalparkeringen på skolan verkar förvisso inte bara användas av fordon med tillstånd.)

Först det som är bra, sett från mitt horisont:

Bra (1): enkelriktat på riktigt

Jag har som sagt lärt mig att enkla direktiv nog är bra i trafiken, och kanske kan man tänka så här: fungerar det till och med på Liseberg, så fungerar det rätt bra.

En av de stora händelserna är bytet från C3- till C1-skylt i infarten till södra Övre Olskroksgatan, samtidigt som E16 (enkelriktning) satts upp i andra änden av sträckan. Som Trafikverkets rapport om bilfria zoner (Alkawas et al. 2024) och erfarenheter från andra ställen i landet, t.ex. Stockholm, visat, förstår körkortsinnehavande bilister inte C3-skyltar i tillräckligt stor utsträckning. Ett av alla vittnesmål om detta kommer från Polisen Södermalm:

Åter till Övre Olskroksgatan, där det alltså såg ut så här tidigare:

C1-skyltningen är i alla händelser så lättbegriplig att varianter av den normalt kan förstås även av dem utan grundläggande trafikutbildning. Exempelvis finner vi ”C1-skyltning” på Liseberg:

Varianter av C1 används över stora delar av världen, som synes, i alla möjliga sammanhang. I butiker, bibliotek, på kollektivtrafikknutpunkter och på museer.

Tydligt och klart. Infart (eller ingång, i dessa fall) förbjuden. Vi behöver inte lära oss denna skylt genom att läsa några läroböcker; vi lär oss den bara genom att gå runt lite i stan. Perfekt för många trafikanter, även för dem med körkortsutbildning.

Det är helt klart att bilister generellt både förstår och tar C1 på större allvar är C3: jag ser betydligt fler vända nu när de får syn på C1:orna än de gjorde när de fick syn på C3:orna (förutsatt att de tittar genom vindrutan, så klart; mer om detta senare). Fånigt, kan man tycka, men så verkar det faktiskt vara. Till detta kan fogas alla som över huvud taget inte kör in på Övre Olskroksgatan längre.

Samtidigt har jag fått tänka om helt även i fråga om C1:ans effektivitet. Inte heller C1 är nämligen någon frälsare, vilket vi kommer till om en stund.

Bra (2): minskad avgaslukt, tryggare att slippa bakifrånkommande motortrafik

Syftet med enkelriktning av den södra delen av Övre Olskroksgatan har inte, i alla fall inte uttalat, varit att få ner biltrafiken generellt mot skolan, utan det uttryckta syftet har varit att undvika att det skulle bli vändplats för biltrafik uppe vid skolan. Men det finns, som nämnts, flera fördelar med minskad och enkelriktad biltrafik:

• Känslan av att gå i ett moln av avgaser under dagens intensivare trafikperioder infinner sig numera inte alls lika ofta i och kring den bilfria zonen. För den som vill andas avgaser och partiklar är det bara att ramla ner till närbelägna E20 och ta ett djupt andetag.
• Det är också tryggt att slippa ha biltrafik bakom sig när man trampar uppför backen norrut på Övre Olskroksgatan.

Problem (1): många fortfarande osäkra på trafikregler

Så till några utmaningar i zonen. Även om biltrafiken har minskat kraftigt, så förekommer fortfarande alltför mycket biltrafik uppför backen. Hade det rört sig om enstaka fall – man kanske råkar uppleva något en gång i veckan eller så när man råkar betrakta vägen – så hade det väl varit ”okej” eller åtminstone väntat:

Men så är det nu inte, utan jag uppskattar som sagt att det kör kanske 25 till 50 bilister mot enkelriktat någonstans på Övre Olskroksgatan per dag. Jag vet inte hur jag ska illustrera situationen riktigt, och jag har inte haft möjlighet att göra någon statistisk undersökning. Kanske kan nedanstående collage åtminstone tjäna som en sorts konstnärlig illustration av hur situationen kan upplevas?

Om dessa hade varit samtliga bilder sedan i somras (som alltså är tagna bara under den lilla tid jag råkat ha varit i området och dessutom noterat situationen) så hade det kanske känts ganska illa, men jag har då uteslutit en stor mängd bilder av sämre kvalitet, bilder där jag har varit för sent ute och bilisterna hamnat längre bort från kameran, bilder från kvälls- och nattetid osv.

Och, såklart: de flesta bilderna har aldrig blivit tagna, eftersom jag inte har varit på plats under större delen av dagen.

Problem (2): fortsatt bilparkering på gångbanan, och numera även cykelbanan, mot skolan

Även om man kör i gatans påbjudna färdriktning, så är det ofta ändå utmanande att hålla sig på körbanan. Detta oavsett om man hamnat på platsen i eller mot påbjuden färdriktning:

App app, inte gå i cykelbanan! Barnvagnsföraren på bilden ovan tvingas ut i cykelbanan på grund av den stillastående Volvon som blockerar gångbanan. Kanske ville Volvoföraren undvika att gå långt i regnet. (Nej, den hade inte råkat ut för haveri, trots varningsblinkers.)

Problem (3): tung yrkestrafik på gång- och cykelbanan mot skolan

Det är ju sen gammalt att sopbilar hamnar mer eller mindre mot påbjuden färdriktningen i området (se tidigare inlägg). Det är ingen skillnad i dag. Tråkigt nog kör de ofta samtidigt som barnen ska till och från skolan, inte sällan på cykelbana och trottoar.

Man hör ju ibland hur svårt det är med runtomsikten i tunga lastbilar; är det inget som dessa förare har märkt av? Eller är dessa bilar utrustade med kameror som gör att de kan tillåta sig att köra mot enkelriktat, upp på trottoarer osv.?

Steget är inte långt till att även blockera skolbarnens gång- och cykelvägar:

Det ska för balansens skulle sägas att det inte bara är sopbilar som råkar blockera gång- och cykelbanor. Även när lastplats (vardag utom vardag före söndag och helgdag kl. 9–18 samt vardag före söndag och helgdag kl. 9–15) är ledig på bekvämt avstånd över gatan. Men man måste gå ungefär 10 meter.

Problem (4): konfrontationer som leder upp bilister på cykel- och gångbana

När regler förenklas och blir kända av fler, ökar naturligtvis risken att bilister som känner till reglerna blir frustrerade när andra bryter mot den, vilket kan leda till aggressiv körning även från den regelbrytande.

Något av det tråkigaste och mest frustrerande är att aggressiva trottoarkörningar och chickenraces inte verkar ha minskat. Att det är målat en linje på cykelbanan hjälper inte mot detta, och inte heller alltid en trottoarkant:

Problem (5): cykelbanan känns mindre olaglig än enkelriktningen

Detta är ett mindre vanligt problem, men inte mindre intressant. Jag hoppas att bilderna talar för sig själva:

Problem (6): inofficiell lastplats strax framför den nya cykelbanan

Ett annat i sammanhanget kanske mindre, men ändå frekvent, problem är de bilister, bl.a. förare av taxi och budbilar, som stannar strax framför cykelbanans södra ände för lastning, lossning och på- och avstigning. Bilarna skymmer sikten för cyklisten, som ibland tvingas tråckla sig fram till cykelbanan när bilisten har hamnat strax framför cykelbanans öppning. Kanske skulle någon sorts vägmarkering kunna styra bilister att stanna längre ner.

Problem (7): svårt att ta sig förbi med personbil i den bilfria zonen på Falkgatan. Men det går!

Som rubriken säger: Falkgatan är inte avspärrad, bara krångligare att ta sig igenom.

Kommunen har inte velat spärra av Falkgatan med hinder, till exempel med fasta pollare. Detta är annars en rätt vanlig avspärrningsmetod i Olskroken. För den som till exempel undrar varifrån bilspåren i Olskroksparken kommer kan jag meddela att det inte bara är ”busförare” som ligger bakom dessa. Både polis och ambulans får nämligen ibland köra runt på gräset i parken då de kört in på gatan och alltför sent upptäckt fyra av Olskrokens alla fasta pollare som spärrar gator för biltrafik i ena änden:

Pollarna har mig veterligt inte upplevts som något större problem; det är bara att finna sig i situationen och köra tillbaka (och man måste faktiskt inte köra på gräset bara för att man kör blåljusfordon; man kan vända som alla andra). Ett problem kan förvisso vara att pollarna, trots att gatan formellt är en körbana, kan utgöra en risk för andra trafikanter (mittre delen av körbanan är till exempel försedd med cykelsymboler) om de inte märks ut.

Men okej, vi säger att fasta pollare inte är en bra lösning här, för blåljus måste kunna ta sig fram precis överallt (i alla fall på Falkgatan). Varför då inte använda sig av mer mobila hinder på körbanan? Man kunde till exempel inspireras av räddningsvägen vid den närbelägna Härlanda tjärns badplats:

Man kan också dra sig längre bort och låta sig inspireras av mästarna(?) på att stänga av körbanor med fysiska hinder, nämligen britterna. Se bara på nedanstående högst temporära avspärrning.

Åter till den bilfria zonen på Falkgatan. Här har man som nämnts valt att inte spärra av; man ställer istället en stor mängd planteringskärl placerade i sicksack på ett sådant sätt att det nog är ganska krångligt att ta sig förbi den med personbil (och förmodligen närapå omöjligt med tung lastbil, till exempel någon av alla sopbilar som kör kring zonen). Det finns också ett antal målade trämöbler av olika slag som också utgör hinder. Den rosa färgen passar för övrigt bra och ger ett lekfullt intryck i det annars ganska asfaltstunga området.

Men det går alltså att köra igenom. De är utan tvekan trångt – Falkgatans fria bredd varierar nu beroende på vilken möblering man passerar, men jag skulle säga att minsta bredd på platsen är 2 meter – men vanliga personbilars bredd exklusive backspeglar understiger normalt denna bredd. Det är nog inte tillfällighet att jag framför allt har bokfört (men inte lyckats fota, eftersom jag inte befunnit mig på platsen i rätt tid) mindre Kia-bilar, Volvo V50 och Peugeot 307. Många taxiförare är flinka när de ska passera genom Falkgatan: den populära taxi-crossovern Toyota C-HR har exempelvis passerat hinderbanan utan större bekymmer, utifrån vad jag har kunna avgöra på håll. De Volvo V90 jag har sett (dessa är drygt en decimeter bredare än V50) har emellertid vänt.

Planteringskärlen, totalt 18 styck i varierande material, polyeten och cortenstål, är ca 0,7 (polyeten) respektive 0,8 (stål) meter höga, så backspeglarna kan nog med rätt bil passera ovanför kanten (låt säga att det är kanske är 0,9 till 1 meter till underkant backspegel i normalfallet), vilket eventuellt minskar effektiviteten. Exempelvis har en taxiförare i en Tesla Model S och en förare i vad jag bedömer vara en Zeekr 001 (båda rejält breda, ca 1,99 meter exklusive backspeglar) flera gånger, som jag bedömer det, slunkit igenom Falkgatans hinderbana.

Tung mc kör närmast dagligen mot färdriktningen under den varmare delen av året (när jag råkar vara på plats i alla fall), men detta får väl räknas som ett i sammanhanget mindre problem, eftersom det är säsongsbetonat. Och de mc som kör på cykelbanan kör faktiskt inte mot färdriktningen i alla fall.

Problemet med en alltför tilltäppt Falkgatan diskuteras i avsnittet nedan: man måste se till att hindra bilisters genomfart på Falkgatan, men man måste också se till att bilisterna inte som en följd genar mot enkelriktat på norra Övre Olskroksgatan istället. Det är lite som vattnet som alltid hittar sin väg: om man får stopp på en förgrening så börjar det läcka någon annanstans.

Problem (8): Falkgatan svårforcerad = bilister kör numera mot två enkelriktningar

Vi har väl alla hört det trötta argumentet ”Om ni stänger av x-gatan så tar biltrafiken bara andra närbelägna vägar”. Detta argument har visat sig vara sant för en del bilister i zonen. Det har nu skett en, skulle jag vilja påstå, påtaglig ökning av förare mot enkelriktat även på den norra delen av Övre Olskroksgatan (de kör alltså denna sträcka norrut–österut), där enkelriktningen har funnits i många år. Utifrån vad jag sett på håll, ska sägas, eftersom jag såklart ser zonen främst ur min synvinkel: bilister försvinner uppför backen och man ser bakljusen passera väster om och bakom skolan.

Att bilister även skulle lockas att bryta mot en sedan tidigare etablerad enkelriktning var en överraskning för mig. I tidigare inlägg nämner jag att jag upplevde körning mot enkelriktningen på den aktuella platsen som mycket sällsynt. Men det har kanske sin paradoxala förklaring: i och med att man redan har kört mot påbjuden färdriktning vid södra Övre Olskroksgatan, så spelar det ju ingen roll om man kör mot en färdriktning till, på norra Övre Olskroksgatan. Det blir en sorts straffrabatt om det nu i något parallell dimension skulle etableras en tillfällig poliskontroll på platsen.

Viktigt att poängtera är att många bilister inte har för avsikt att köra igenom området. Många ska helt enkelt parkera sin bil någonstans kring skolan; det finns en mängd boendeparkeringar på Övre Olskroksgatan som även kan användas som avgiftsbelagda bilparkeringar.

Problem (9): de nytillkomna mästarbackarna

”En förare får vända eller backa endast om det kan ske utan fara eller hinder för andra vägtrafikanter” (TrF 3 kap. 46 § 1 st.). Utan att ha någon studie i ryggen här, så måste det väl ändå generellt vara farligare att köra en bil bakåt än framåt? Och om det är säkrare att föra bilen framåt, och detta är olagligt på enkelriktade gator, vad är det då inte att backa samma sträcka som man skulle ha kört framåt?

Ett nytt fenomen i zonen är långbackarna som verkar tänka sig att backning aldrig kan vara färd mot enkelriktning.

Det blir, för upplysnings skull i fall någon nu trodde något annat, inte mindre förbud mot infart bara för att man backar mot färdriktningen (här exkluderas naturligtvis backning som del av manövreringen vid t.ex. fickparkering). Men jo, faktiskt, flera verkar tro det. De backar numera mot färdriktningen på Övre Olskroksgatan, kanske i tron att det skulle vara lagligt att göra så. Man får ju backa en liten bit när man gatuparkerar, så 30 eller 100 meters backning måste väl också vara okej?! Dessa potentiellt trafikfarliga trafikanter, som i vissa fall knappt kan hålla bilen rak utan vinglar in över cykelbanan (Sätt GCM-stöd, tack!) är beklaglig. Dessa letar bilparkering på Övre Olskroksgatan, och så länge det finns gott om parkeringar på Övre Olskroksgatan, så kommer vi antagligen att fortsätta se långbackande bilister.

Problem (10): den bilfria zonen som inofficiell omledningsväg

E20 österut kan ibland delvis blockeras av bilkrockar, till exempel den 17 oktober 2025 kring kl. 16 när två personbilar kolliderade på E20 österut vid Ånäsmotet (ca 700 meter bort) och ett körfält blockerades. Den som kan området hyfsat vet att den bilfria zonen sedan tidigare är en inofficiell ”omledningsväg” för den som ska mot exempelvis Gamlestaden, Partille, Kålltorp, Bagaregården etc. Kan väl säga så mycket som att en del fortfarande använder den som omledningsväg …

Ett åtgärdsförslag: GCM-stöd

Ungefär 1 av 5 som kör förbi håller en mobiltelefon eller annan kommunikationsutrustning i handen, enligt en mycket grov uppskattning av mig själv (trenden verkar f.ö. vara att fenomenet ökar på nationell nivå: över 19 000 bilister bötfälldes för rattsurfning 2024, en ökning med 20 procent jämfört med 2023). I kombination med stress hos föraren (tänk en förälder som ska lämna barn eller en hantverkare som ska till en kund, som upptäcker att platsen är enkelriktad men chansar ändå) är det rätt lätt att inse att situationen i enkelriktningen på Övre Olskroksgatan skulle kunna bli ganska besvärlig.

Cykelbanan används gärna (ja, faktiskt i stort sett i samtliga fall) som en vägren för dem som får möte. Det är ett bekvämt sätt att kunna mötas trots att man kör mot enkelriktat: inga obehagliga kanter att köra upp på, och ingen risk att underredet skrapar i:

Alltså: förare av ett par ton tunga metallådor riskerar att vingla in i cykelbanan mot skolan, eventuellt på grund av att de fipplar med annat. Dessa vinglar nu med fördel in på cykelbanan, som enbart är målad. Hjälp dessa bilister genom att fysiskt hindra dem! Det skulle åtminstone behövas GCM-stöd längs cykelbanelinjen.

Lovsång till felparkerade elsparkcyklar

Mitt i sommaren dök det plötsligt upp en mängd felparkerade elsparkcyklar på Falkgatans körbana mitt i den bilfria zonen, förmodligen i samband med att deltagare i Partille Cup höll till på skolan.

Fy, felparkerade elsparkcyklar, säger ni. Inte så dumt, säger jag. För titta vad fint de blockerar körbanan:

Kanske skulle det anläggas en elsparksparkering i zonen? Vad man än tycker om elsparkar: är det något de är riktigt bra på så är det ju att utgöra mobila hinder.

Sammantaget

Den bilfria zonen bilbefrias mer och mer, och den är påtagligt bättre nu än före den större justering som kom på plats i juli -25. Det kan nog bli bra om man (1) ger det lite tid och (2) utför vissa justeringar (jag föreslår några nedan).

Bra

• Den, som det verkar, ökande insikten om att reglering som enda verktyg att styra biltrafik inte är tillräcklig när regler måste följas, som vid en skola. Det fysiska hindren på Falkgatans körbana är ett gott exempel på detta; strävan bör såklart vara att biltrafiken måste utestängas om en bilfri zon ska fungera.
• Bytet på Övre Olskroksgatan från C3-skyltning till ”äkta” enkelriktning med lättbegriplig C1– och E16-skyltning.
• Cykelbanan på Övre Olskroksgatan. Ett smart sätt att utan stockholmsk tilläggstavla till C1 tillåta cykling i viss färdriktning trots att annan fordonstrafik förbjuds. Obs också att gatan på detta sätt faktiskt även blir enkelriktad längs hela sträckningen, dvs. den får inte bara infartsförbud på körbanan utan även enkelriktning. Skönt att som cyklist som cyklar långsamt uppför backen få en egen bana och slippa jäktade bilförare precis bakom sig. Nedför går det lättare och då funkar det nog bättre med blandtrafik.
• Den trevligare vistelsemiljön till följd av den minskade biltrafiken.

Förslag för att utveckla zonen

• Placera GCM-stöd längs cykelbanelinjen på Övre Olskroksgatan. (Gör gärna också väldigt höga trottoarkanter.)
• En radikal lösning vore att måla pilar som gör färdriktningen övertydlig även på körbanan, men tyvärr verkar det inte finnas några officiella sådana att tillgå för körbana, utan bara för cykelbana: https://ordochbil.com/2025/12/13/dags-att-infora-bilpil/
• Glöm inte att många bilister kör där de kan köra, till exempel där det finns asfalt. Oavsett vad det står på en skylt. Sätt ut fysiska hinder på körbanan som stoppar bilar under 2 meters bredd. En del smittrafik förekommer helt i onödan, bland annat yrkestrafik (taxi).
• Till skillnad från den ”snabba” åtgärden på Såggatan, där 170 gatuparkeringar försvann, har den ”ultrasnabba”(?) åtgärden vid Ånässkolan knappast medfört någon kännbar skillnad i bilparkeringsutbudet. Glöm därför inte att fundera på utbudet av gatuparkeringar (utöver ett antal parkeringar på kvartersmark). Visst, föräldrar har slarvat i zonen, särskilt strax efter att zonen invigts, men min erfarenhet säger mig att föräldrarna aldrig har varit det största problemet i zonen. Ett av de större problemen, särskilt påtagligt nu, är (1) ”genarna” som ska vidare till exempelvis Bagaregården och (2) bilisterna som ”ska bara” parkera på den enkelriktade gatan (eftersom de eventuellt tror att enkelriktningen då inte gäller dem, kanske?). Fundera vidare på vilket utbud av parkeringar som egentligen ska finnas i området och som lockar till sig biltrafik mot enkelriktning och i områden med förbud mot motordriven trafik.
• Hastighetsdämpa hela området med fler fysiska åtgärder. Så länge människor framför bilarna kan de exempelvis ha bråttom att lämna barn till skolan och köra vårdslöst. Inte tryggt alls; det känns tidvis mer som GTA San Andreas än Göteborg.
• Måste det förresten vara 50-vägar överallt? Varför inte sänka hastighetsgränsen till 30 kring ett skolområde?
• Många verkar osäkra på varför de inte ska få köra som vanligt. Sätt därför upp informationstavlor om (1) att staden faktiskt har som mål att vi inte ska köra bil överallt och (2) att det ligger både skola och förskola i området.
• Fundera på hur man kan undvika att stannande bilister hindrar cykeltrafiken i södra änden av cykelbanan på södra Olskroksgatan. Bilarna skulle behöva stanna lite längre ner på gatan.
• Jag är osäker på om det hjälper, men någon gång kunde man väl ha poliskontroll? Om inte annat så för att visa att även skolbarn är värda att skydda i trafiken, samt för att signalera både för vuxna och deras barn att det som en del vuxna håller på med i zonen faktiskt inte är acceptabelt.