Innehåll
- Ordsemantik
- –fria ord
- Bilfritt – typ – i Göteborg
- Bilfritt – 100 %(?) – på Sveavägen i Stockholm
- Rapporten ”Bilfria zoner vid skolor” (2024): sådär bilfritt

Tillägg 2025-10-07. Ett Inlägg om den uppgraderade bilfria zonen finns här:

Detta inlägg handlar i korthet om hur ”fritt” något kan vara från något för att rimligen kunna kallas fritt från detta något. Hur många rökande människor tycker vi till exempel är rimligt i en påstått rökfri zon i en busskur, en entré, en perrong, en restaurang, ett trapphus eller ett sjukhus under ett dygn? 0? 100? 500? Många? Få?
Ordsemantik
Ords betydelser brukar över tid mejslas ut av deras användare. Om exempelvis ordet björntjänst i tillräckligt stor utsträckning och i olika typer av texter används i betydelsen ‘stor tjänst’, så listas den betydelsen småningom som (en av) ordets betydelse(r) i exempelvis en allmänspråklig ordbok – oavsett vad dess ursprungliga betydelse var. Det svenska adjektivet rolig betyder i dag bara ‘kul, trevlig’ och liknande, trots att det historiskt haft betydelsen ’lugn’. Adjektivet hemsk betydde ursprungligen ‘som har med hemmet att göra, som bara vistas hemma’, men genom språkbruket har betydelsen ändrats till ‘otäck’. Och så vidare.
–fria ord
Hur är det då med en adjektivisk sammansättning som bilfri: Kan vi se olika, om inte historiska så kanske lokala, tolkningar av detta ord? Jag började fundera på detta i augusti 2024, då rubriker som denna dök upp (från Svt Väst):
Ånässkolan är första skolan i Göteborg som får en bilfri zon
Ordet bilfri är inte någon superetablerad sammansättning, även om den i någon form har använts rätt länge: det rapporteras till exempel om automobilfria tyska städer redan på 1920-talet. På 1960-talet framförs önskemål om bilfria platser i Sverige, bland annat med krav på ”bilfria lekplatser”(!) i Expressen den 22 mars 1960. Den bilfria stadskärnan proklameras av dåvarande CUF-ordföranden Andreas Karlgren i en TT-nyhet 8 juni 1984. Och så vidare. Sammansättningen framstår i alla händelser som relativt lättkomponerad och -tolkad: x-fri tenderar att tolkas som ‘fri från x’. Enligt Svensk ordbok utgiven av Svenska Akademien (SO) är betydelsen hos bilfri också ganska okomplicerad: ‘fri från biltrafik’. Men hur ”fri”, det vet man förstås inte.
Ordet fri används enligt SO ofta i sammansättningar, och ordets fjärde huvudbetydelse, fri 4, anges vara ‘som inte belastas av något‘. Exempel på sammansättningar med –fri som ges i den aktuella betydelsen i ordboksartikeln är feberfri, fläckfri, fördomsfri, molnfri, rostfri, smärtfri och tullfri. Vi får exempeluttryck som fri från bekymmer, en bok helt fri från sensationsmakeri och bara fredagarna var helt fria från olika arbetsplatsmöten.
Det är alltså något glidande exakt hur ”fritt” något ska vara från något för att kunna kallas ”fritt”, men om man går till de enskilda sammansättningar som ges för fri 4, samt till några andra relevanta sammansättningar med –fri i SO, verkar det som om betydelsebeskrivningen signalerar att det som anges av förledet inte föreligger alls, eller inte föreligger i någon beaktansvärd utsträckning:
- alkoholfri: ‘som inte innehåller någon alkohol’. Ingen alkohol (okej, upp till 0,5 procent får det visst vara).
- amorteringsfri: ‘som inte behöver amorteras (över huvud taget el. under viss tid)’. Ingen amortering alls.
- bekymmersfri: ‘fri från bekymmer’. Här är det väldigt glidande: Är man någonsin fri från bekymmer?
- blyfri bensin är ‘fri från tillsatser av bly’. 0 % bly.
- feberfri: ‘som har normal kroppstemperatur (efter att ha haft feber)’. Ingen feber, alltså.
- felfri: ‘som helt saknar fel’. Vad som är ett fel kan förstås diskuteras, men i princip inga fel.
- fläckfri i ordets bokstavliga betydelse: ‘fri från fläckar’. Om man exempelvis tittar på Tradera-annonser med ”fläckfria” barnkläder och -skor, verkar samtliga fall vara i stort sett helt utan fläckar, åtminstone av bilderna att döma.
- frostfri: ‘som inte utsätts för frost’. Rimligen ingen frost, alltså. På frostfritt djup bör vattenledningen inte utsättas för någon frost alls helst.
- fördomsfri: ‘fri från fördomar’. Inga fördomar (typ i alla fall).
- föräldrafri: ‘som (för tillfället) är fri från föräldrarnas närvaro (el. kontroll)’. Rimligen 0 % föräldrar. Det skulle vara anmärkningsvärt med en föräldrafri fest om föräldrar befinner sig på platsen för sammankomsten.
- kostnadsfri: ‘gratis’. Det ska inte kosta något; man ska inte behöva lämna över något betalningsmedel alls (om man inte utsätts för skojeri).
- luktfri: ‘som saknar (obehaglig) lukt’. Kan såklart diskuteras vad som är obehaglig lukt, men i princip ingen lukt.
- molnfri: ‘som inte täcks av moln’. En molnfri himmel verkar vid bildgooglande vara någorlunda fri från moln (kanske lite disig, men det förekommer knappast flera stackmoln).
- punkteringsfri: ‘som inte får punktering (beroende på material och utformning)’. Här kan det nog finnas en stor diskrepans mellan ambition (eller marknadsföring) och utfall. På Cykelkraft sägs till exempel: ”Egentligen är punkteringsfria cykeldäck inte helt och hållet punkteringsfria, men de har fått sitt namn på grund av att de är oerhört mycket mer tåliga än vanliga däck”. Det ligger nog rätt nära sanningen.
- räntefri: ‘befriad från ränta (om lån etc.)’. Rimligen 0 % ränta.
- smärtfri: ‘som sker utan smärta’. En smärtfri tandlagning skulle jag personligen inte säga är alldeles fri från smärta, men bedömningen beror väl på ens personliga smärttröskel.
- sockerfri: ‘som inte innehåller socker’. Rimligen 0 % tillsatt socker.
- tullfri: ‘som får föras in i (eller ut ur) ett land utan tullavgift’. Ingen tullavgift: 0 %.
- underhållsfri: ‘som behåller oförändrat skick utan att behöva underhållas (nämnvärt)’. Inget håller väl i all evighet, men inom en viss relevant tid bör något i huvudsak inte behöva underhållas.
- vapenfri: ‘fri från att bära vapen’. Den som till exempel gör vapenfri tjänst ska inte ha något med vapen att göra alls. Enligt lagen om vapenfri tjänst får man ”icke övas i bruk av vapen eller åläggas bära vapen”.
Alltså: det som anges av förledet ska i princip inte föreligga alls (till exempel i föräldrafri), eller också föreligger det inte i någon beaktansvärd utsträckning (till exempel i bekymmersfri).
Bilfritt – typ – i Göteborg
I syfte att få folk att gå eller cykla till jobb, skola m.m., satsas det gärna på bilfria gator, bilfria zoner och liknande. Ett sådant exempel utgör den ”bilfria” zonen runt Ånässkolan i Olskroken i Göteborg, en del av projektet Trygg väg till skolan, som bland annat handlar om att ”skapa säkra cykelvägar och bilfria zoner vid skolor med otrygg trafikmiljö”. Skolan har även gått med i projektet ”Gå & Cykla till skolan”, som har som syfte att ”minska biltrafiken vid skolor, få fler barn och unga i rörelse samt bidra till ett sundare klimat”.
Här är en skiss av Göteborgs första bilfria skolzon vid Ånässkolan och hur det är tänkt att motortrafiken ska bete sig där:

Notera att det inte bara handlar om att göra trafiksituationen säkrare under skoltid. Syftet är bredare: det handlar om att ”öka säkerheten och tryggheten för barn som rör sig i området”. Vidare är förhoppningen att den nya, grönare möbleringen på gatan vid skolan ”bjuder in till en bredare användning för alla som vistas i området”. Då funkar det såklart inte att vägarna blir genvägar så fort en kökrock eller ett vägarbete på E20 österut orsakar köer, vilket sker med viss regelbundenhet. Vidare är det lätt att räkna ut att den ”bilfria” zonen utgör en självklar del av Göteborgs stads trafikstrategi, som anger att minst 35 % av resorna i Göteborg ska ske till fots eller med cykel år 2035 och att biltrafiken ska minska med 25 % till 2035 jämfört med 2011 (s. 41). Sedan tillkommer såklart att bilfria zoner vid skolor är ett större, internationellt fenomen sedan åtminstone 1990-talet (Alkawas et al. 2024:7).

Den bilfria zonen är enbart reglerad med C3, dvs. förbud mot trafik med annat motordrivet fordon än moped klass II:


Många av oss känner nog igen skylten från skogsvägar i mer glesbefolkade områden. Inte sällan är vägmärket solblekt och sitter monterat på en rostig stolpe, kanske tillsammans med någon hemmasnickrad skylt. Den gör alltså näppe ett ”officiellt” intryck utan signalerar enskild väghållare utan statsbidrag som måste lägga pengarna på potthål snarare än på nya skyltar – den framstår som en halvslapp rekommendation utan tillhörande föreskrift snarare än ett officiellt förbud. Den kan kanske minska biltrafiken på en skogsväg eller på en bro som ska renoveras.
För att ta ett aktuellt och skyltmässigt liknande exempel, Bohusbron, som repareras under 2025 och regleras med C3-skylt: skylten följs inte alldeles överraskande av få bilister (se video här). En sådan halvhjärtad skyltning kanske funkar för en broreparation där det viktiga är att åstadkomma en generell minskning av den motordrivna trafiken (all LGF-, moped- och kollektivtrafik är fortfarande tillåten), men känns ytterligt tveksam som åtgärd med syfte att skapa en trygg, bilfri zon vid en grundskola i en stad genomborrad av 1960-talets motorvägsinfrastruktur. Av någon anledning har polisen befunnit sig så mycket vid Bohusbron att de under en knapp månad skrivit ut böter till ”långt över hundra bilister” (varje bot är på 1.000 kr för brott mot C3). Man kan nästan tro att efterföljandet av C3-skyltningen vid en reparation av en bro är viktigare att övervaka än samma skyltning vid en grundskola.
Ett annat exempel är C3-skyltningen på Järnvägsgatan i Jönköping, som många bilister inte heller förstår. Inte heller här handlar det om en ”bilfri” zon utanför en för- och grundskola där barn ska känna sig trygga, utan om ett rätt ordinär om än omfattande vägarbete, och då gör det kanske inte så mycket om ett antal bilister slinker igenom så länge många bilister gör rätt. Men polisen i Jönköping har ändå känt sig tvungna att gå ut med att ”200-300 bilar fick vända när de såg oss eller efter tillsägelse”. Detta under 1,5 timme. 200-300 bilister. Regleringen var alltså bara förbudsskylten C3 även här. Inga fysiska hinder, såvitt jag kan se.
Jönköpingspolisen verkar ha stått på platsen i flera dagar (se detta videoklipp). För ett vägarbete, alltså.
Regleringen vid Ånässkolan skiljer sig från hur C3 används i närliggande områden. Vid Borgaregatan (formellt sett en vanlig ”bilväg” med 50-gräns) kombineras till exempel regleringen med fysiska hinder i form av flera pollare:
Jag vet inte hur många bilar som brukar passera området kring Ånässkolan per dygn i dag jämfört med tidigare. Den enda mätning jag känner till genomfördes på den närliggande Prästgatan 2021 och visade att ca 900 ”fordon” (= bilar) då körde österut på denna gata under ett genomsnittligt dygn (ÅDT). I dag bedömer jag att det kör ca en bil varannan minut i högtrafik på vardagar. Det är alltså på en helt annan nivå än hur man till en början kanske tänker sig att det ska fungera, dvs. att det slinker igenom någon förvirrad bilist då och då.
Nej: jag skulle gissa att det fortfarande slinker igenom kanske hundra eller ett par hundra bilar per dygn i den ”bilfria” zonen. Detta bekräftas av kommunens egen (icke validerade) trafikmätning: över en 11-dagarsperiod under hösten -24 passerade till exempel hela 2.200 motordrivna, antar jag, fordon norrut på Övre Olskroksgatan, dvs. i förbudszonen. Det blir då ca 200 per dag.

Olyckligtvis är undantagen på sträckan nästan overkligt invecklade. Dessutom utökas de hela tiden, så ingen som inte har de senaste föreskrifterna på nattduksbordet kan veta riktigt vad som gäller. Så här har föreskrifterna förändrats bara sedan zonen tillkom i augusti 2024 i fråga om vilka, förutom cyklister och klass 2-mopedister, som har tillstånd att köra fordon i östlig färdriktning på Falkgatan (understrykning markerar vilka nya fordonsslag som fått undantag från förbud mot körning österut på Falkgatan sedan zonen infördes):
- 13 augusti 2024: ”fordon med giltigt parkeringstillstånd till skolans parkering och varuleveranser”
- 12 september 2024: ”fordon med giltigt parkeringstillstånd till skolans parkering, varuleveranser och renhållningsfordon”
- 18 december 2024: ”fordon med giltigt parkeringstillstånd till skolans parkering, fordon i färdtjänst enligt lag (1997:736), persontransporter eller särskilt anordnad skolskjuts enligt skollag (2010:800), varuleveranser och renhållningsfordon”.
Bara några vändor till med nya föreskrifter och undantag, så är snart alla motordrivna fordon tillåtna att köra österut igen? Bilister som konfronteras av de boende som försöker påpeka att bilar inte ska vara i den bilfria zonen kan bara peka på tilläggstavlan under C3 och säga ”Håll truten, jag har tillstånd!”, för vem ska hålla reda på alla nya undantag (och dessutom läsa rätt paragrafer i färdtjänst- och skollagen)? Det framstår ibland som att föreskrifternas mottagare är Transportstyrelsen snarare än trafikanterna i den bilfria zonen, men det torde inte vara Transportstyrelsen som kör runt i området och behöver veta vad som gäller! Som sagt, hur många trafikanter har den nödvändiga detaljkoll på den senaste LTF-regleringen som krävs för att det inte ska uppstå onödiga konfrontationer på platsen? På tilläggstavlan står det ju bara ”Gäller ej fordon med tillstånd”, så där får man ingen ledning. För den samvetsgranne funkar det säkert: ”Jag har ju inget tillstånd, så då kör jag inte in här!”, men för alla dem som tänjer på reglerna funkar det inte: ”Jag har säkert tillstånd; min mormor bor ju i området. Jag kör!”.

Fräckast och våghalsigast vinner, både i den ”bilfria” zonen och i trafiken i stort. En naturlag man inte kan göra något åt?

Jag har i skrivande stund fått reda på att man som privatperson inte kan få reda på vilka bilister som har giltigt parkeringstillstånd till skolan (parkeringstillstånden är digitala, och kommunen kan inte lämna ut personuppgifter hur som helst). Med andra ord: det är, för alla de bilförare som följer görbarhetens moral, i princip fritt fram att föra sin bil österut i den bilfria zonen och att hitta på att man har parkeringstillstånd om någon frågar varför de kör i förbudszonen. Att anmäla till polisen hjälper knappast; vi talar dessutom om uppåt ett hundratal kandidater per dag (och då räknar vi inte in dem som kör västerut på samma gata).













Bilfria zoner vid skolor avser åtgärder inom skolornas ”närområde” (Alkawas et al. 2024:7). En viktig komponent (den viktigaste, kan jag tycka) av den ”bilfria” zonen är anslutningsvägarna. Om man inte kan ta sig tryggt till den bilfria zonen, så spelar det ingen större roll att den ens finns.
Övre Olskroksgatan norrut är en sådan viktig anslutningsväg. Eftersom det faktiskt saknas cykelbanor på samtliga anslutningsvägar som når fram till Ånässkolan, behöver biltrafiken kraftigt minskas för att kunna åstadkomma ”säkra gång- och cykelstråk runt skolorna”.
Man måste alltså cykla i körbanan när man ska till skolans område. Hastighetsbegränsningen är 50 km/tim med rekommenderad maxhastighet 30 km/tim.
Det är föreskrivet förbud mot motordrivna fordon (undantaget klass 2-mopeder) norrut. Det är dock helt okej att köra söderut, alltså nedför backen.
Till skillnad från motsvarande sträcka med förbud på Falkgatan österut längre upp, strax utanför skolan, saknar Övre Olskroksgatan undantag för fordon med giltigt parkeringstillstånd till skolans parkering, varuleveranser och renhållningsfordon. Vid Övre Olskroksgatan kan man alltså vara säker på att de motordrivna fordon (undantaget klass 2-mopeder, utryckningsfordon i trängande fall och sånt) som kör norrut saknar giltigt skäl och, om jag läser ordningsbotskatalogen rätt, kan sättas i skamvrån med 1.000 kronor i böter om de skulle råka uppmärksammas av polis.



























































































Intressant nog är det enda mer granskande inlägg jag sett skrivet om denna bilfria zon än så länge ett inlägg på bloggen Cornucopia?:
Bloggaren verkar vara skeptisk till oskyddade trafikanter generellt: det talas exempelvis i ett tidigare inlägg om ”cyklisterna som kastar sig mot dig när du kör på enkelriktat” och ”en cyklist i full fart runt hörnet och rakt in framför dig” och om hur man kan uppleva cyklister ”dödsföraktande köra rakt mot trafikriktningen”. Sådana uttalanden kommer sällan från folk som vill satsa mer på cykling och gång. Men jag kan ha fel, såklart.
Temat i det aktuella inlägget kan kanske beskrivas som att paragrafbändande göteborgare utövar civil olydnad. De är frihetskämpar, de står upp emot den despotiska kommunen. En fredligare och mildare variant av autonomins ambassadörer som sågar ner ULEZ-kameror i London. Se till exempel följande citat: ”I Göteborg vägrar bilisterna bli regerade av de senaste påhitten” , ”Någonstans går gränsen, och det verkar ske när kommunen får feeling” och ”detta motorfordonsförbud är dåligt förankrat i folkviljan”. Det är ”påhitt”, kommunen har ”fått feeling”, och hur är det egentligen med folkviljan?
Bland de drygt 100 kommentarerna finner vi bland annat:
- ”Vi har inget val. Jag kör yrkesmässigt i centrala Göteborg och var man får, och inte får, köra ändras varje dag” och ”Dessutom är trafikkontoret i Gbg katastrofalt dåliga på att informera om var man just lagt om trafiken”. (Att det är skyltat med inte mindre än fyra C3:or upp till skolan räcker alltså inte. Det går inte att förstå.)
- ”Hela poängen med lagstiftning är att den skall uppfattas som moraliskt korrekt av allmänheten. Mord gillar de flesta inte – därför är det förbjudet. Om trafikplanerarna i Göteborg anser att man inte skall få köra bil på en gata utan att det finns fog för det är det helt enkelt moraliskt rätt att skita i skylten.” (På moralrebell-temat, alltså: allmänheten vill ha mer bilkörning, inte mindre.)
Bloggaren missade tyvärr att ta kort på den evigt överkörda påbudsskylten bredvid restaurangen. Den stod på den lilla refugen som avdelar körfälten, som har orsakat flera fastnade bilar och månget brustet oljetråg, kvarlämnade hasplåtar och jobb med felanmälningar från min sida. Där kan man snacka om civil olydnad mot påbud(sskylt)! Eller kanske om bilister som riktar uppmärksamheten på sina handhållna mobiler istället för på påbudsmärken, förbudsmärken och annat sådant kommunalt förtryck.
Motsvarande enstaka händelse är nyhetsstoff i andra tidningar (se till exempel här), men på den aktuella platsen är det så vanligt att det inte är någon idé att rapportera.



Den viktigaste iakttagelsen tycker jag emellertid är denna: ”det kör förbi ungefär tre icke-motorfordon per minut”. Detta är väl tänkt att tolkas som ironi, eftersom bilderna samtidigt visar hur uppenbart motordrivna fordon såsom en BMW X5 och en MB C-klass passerar förbudsmärkena. Alltså: tre motordrivna fordon per minut under tiden bloggaren sitter på restaurangen intill. Det är mer än jag lyckats få ihop under någon tidsperiod.












Men området runt omkring, där bilar faktiskt får köra?
Ja, det kan se ut så här, där barnen ska ta sig till skolan via ingången vid Övre Olskroksgatan när huvudentrén är stängd:



Summa: Än så länge betyder ”bilfri” i detta område i Göteborg kanske hundra, kanske några hundra bilar per dygn, uppskattat utifrån att jag fått ihop en bil varannan minut i högtrafik, men såklart betydligt färre i lågtrafik. Jag har aldrig räknat särskilt systematiskt över längre tid så det är osäkra uppgifter. Att det rör sig om ett beaktansvärt antal bilar tycker i alla fall jag står klart, särskilt i ett ”bilfritt” område, även om det såklart är en liten andel av samtliga bilar som skulle kunnat passera området men väljer andra vägar.
Det är förstås alltid viss skillnad på ambition och utfall, men i någon mån bör (väl) de båda komponenterna ändå korrelera för att det ska vara någon idé. Ett rökfritt rum bör inte besökas av ens en rökande person i timmen, kan jag tycka, och ett bilfritt rum borde kanske inte besökas av mer än, säg, max en bil i timmen. (Eller ska man ens kvantifiera på detta sätt?)
Nu är som sagt Falkgatan österut inte designad att vara 100 % fri från bilar, så det går inte att låta barn spela bandy eller hoppa hage där. Men om det hade hållit sig på, säg, max tio bilar per dygn, de med tillstånd att passera österut, så skulle man kunna låta barn cykla omkring där själva åtminstone, utan att vara orolig. I västlig färdriktning och på Övre Olskroksgatan är det dock mer eller mindre totalförbud, och frågan är då hur många olagligt passerande bilar man hade räknat med i trafikplaneringen.
Kommer beteendet förändras till det bättre, eller sätter sig detta normbrytande beteende hos dessa bilister? Det verkar kunna bli hur som helst, men hittills har inget beaktansvärt hänt. Ordet ”bilfri” betyder här att man får räkna med biltrafik, även om den kanske är mindre än tidigare.
Bilfritt – 100 %(?) – på Sveavägen i Stockholm
Strax före Ånäsprojektet, i juni, blev en annan del i Sverige åtminstone periodvis ”bilfri”: Sveavägen i Stockholm. Denna har, namnet till trots, inte prägeln av cykel- och gångsatsning som Ånäsprojektet (syftet är istället, enligt s. 6 i genomförandebeslutet att ”levandegöra platsen bland annat genom att skapa utrymme för tillfällig torghandel, loppisar och kulturevenemang” och att ”förhindra de omfattande störningsproblem som finns”). Men jag gjorde ändå min inledande tolkning av bilfri utifrån att jag först läste om denna nyligen införda bilfria zon utifrån rubriker som denna (P4 Stockholm):
Nu blir Sveavägen bilfri
På Sveavägen pågår alltså ett projekt, ”Upplev Stockholm”, som innebär att man under vissa helger stänger av en sträcka (på ungefär 300 meter?) av Sveavägen. Jag har inte varit på plats, men av bilder att döma verkar bilfri på Sveavägen ha en helt annan innebörd än kring skolan i Göteborg. Visst, även på Sveavägen skyltar man med C3, men man nöjer sig inte med detta utan sätter även ut stål- och betonggrisar, kravallstaket och fordonsbarriärer som (i lång version) väger 1,2 ton styck. Inne i zonen möbleras det som om den var 100 % bilfri. Se till exempel här och här. Staden uttrycker alltså själv att Sveavägen ”stängs av”. Allt detta för fyra tillfälliga avstängningar under 2024! Här tillåts bilfriheten få kosta en slant.
Rapporten ”Bilfria zoner vid skolor” (2024): sådär bilfritt
En Trafikverket-rapport om bilfria zoner kom praktiskt nog ut under året: ”Bilfria zoner vid skolor: Utformning och effekter av olika typer av åtgärder” (Alkawas et al. 2024). Genom den inser man att man inte borde förvånas över att zonerna ser olika ut trots samma etikett: ”En bilfri zon vid en skola kan komma i många olika former”:
Att implementera en bilfri zon vid en skola innebär att på en begränsad sträcka hindra trafik med motorfordon, antingen permanent eller under vissa tidsluckor på dygnet. […] Det går att utföra antingen med hjälp av reglering eller genom att placera ut fysiska hinder. Utformningen kan i vissa fall likna en förlängning av skolgården men ofta ser det ut som en vanlig gata där man fortfarande kan gå eller cykla hela vägen fram till skolan. Det är vanligt att en bilfri zon kombineras med en alternativ avlämningsplats, en på- och avstigningsplats. Utmaningar kan gälla hur man stänger av trafik utan att hindra relevanta transporter och/eller funktioner (S. 4 i delen ”Handbok för bilfria zoner vid skolor”)
Syftet är enligt författarna att ”hindra trafik med motorfordon”, vilket görs genom fysiska hinder eller genom reglering. Samtidigt noteras att ”Utmaningar kan gälla hur man stänger av trafik utan att hindra relevanta transporter och/eller funktioner”. Här frågar sig min intuition om man verkligen har ansett sig hindra trafik om man bara reglerat med till exempel C3-förbud och i övrigt inte gör så mycket med gaturummet (som på Övre Olskroksgatan). Blir det inte lite som att säga att man hindrat fordonsförare att köra i mer än 70 km/tim genom att sätta upp 70-förbudsskyltar? Det funkar på dem som känner till reglerna och i övrigt är moraliskt oförvitliga, men hinder?
En intressant notering i sammanhanget är att rapportförfattarna ogillar själva ordet bilfri för att ordet har en negativ klang:
Det är inte alltid möjligt att ta bort all biltrafik vid skolan, åtminstone inte under hela dygnet. Det är viktigt att definiera begreppet och dela upp det i olika typer av åtgärder utifrån det man vill uppnå, snarare än att det ska ha den negativa klang som “bilfri” kan föra med sig. Att göra andra ordval som exempelvis ”lekgata” eller ”främjande av aktiva transporter” kan bidra till en mer positiv bild av de valda åtgärderna genom att fokusera på de önskvärda effekterna snarare än de restriktioner som åtgärderna leder till. (S. 35)
Om bilfri låter negativt eller positivt antar jag beror på vad man själv vill: det vore väl konstigt att undertrycka att biltrafiken ska minskas? Och låter andra –fri-sammansättningar, till exempel rökfri, så dåliga? Men visst, tanken verkar vara att man i etiketteringen bör framhäva vad man är för snarare än vad man är emot: genom att kalla något lekgata (‘gata som främjar lek’) istället för bilfri gata (‘gata där man vill ta bort biltrafik’), undertrycker man att bilen ska stryka på foten (För hur blir en biltrafikerad gata annars en lekgata?).
Rapporten innehåller en studie som inkluderar en för detta inlägg intressant omvärldsbevakning, en genomgång av genomförda och dokumenterade åtgärder i Sverige och i flera andra länder (resultat i avsnitt 5.1). I Sverige (5.1.8) har x bilfria zoner identifierats och karakteriserats:
- Stockholms stad (5.1.8.1), tre platser: Björngårdsskolan (tillfälligt reglerad som gågata), samt Norra Ängby skola och Lofotens och Regnbågens förskolor (delar av gator har stängts av).
- Huddinge (5.1.8.2): Långsjöskolan. Reglering med förbud mot motordrivna fordon, dvs. C3, och lite reglerade parkeringsförbud. Inte helt förvånande är omdömet detta:
- ”Åtgärderna har dock inte fått de effekter som eftersträvades. Förbudet mot motordrivna fordon har gjort att trafiken förflyttats till andra gator vilket medfört att boende i området hört av sig med synpunkter. Parkeringsförbudet har inte haft så stor effekt då föräldrar åker in och släpper av barnen, i stället för att använda avlämningsplatsen” (s. 28)
- Enköping (5.1.8.3): Munksundsskolan. Inga fysiska åtgärder, utan endast reglering/skyltning. Enbart reglering leder till detta omdöme:
- ”Efterlevnaden av avlämningsrutinerna har dock visat sig bristfällig […]” (s. 28)
- Nacka (5.1.8.4): Björknässkolan. Reglering med förbud mot motordrivna fordon (C3 igen, får man väl anta) med undantag för transporter till skolan. Omdömet är inte så överraskande:
- ”Förbudet hade låg efterlevnad och rektorn på skolan gick då ut med en uppmaning till vårdnadshavare om att respektera förbudet” (s. 29). Man lade ut en rad med kantsten vid infarten till området (Figur 5-12), vilket verkar ha fått viss effekt.
- Söderköping (5.1.8.5): Albogaskolan (biltrafik och oskyddade trafikanter separerades, men jag tycker att det verkar ytterst oklart vad som är ”bilfritt” här) och Bergaskolan (hämtning och lämning sker 300 meter från skolan; dock inget förbud mot biltrafik vid skolan, vilket – inte oväntat? – ger låg efterlevnad av rekommendationerna).
- Gävle kommun (5.1.8.6): handlingsplanen ”Hållbar skolmobilitet” omfattar flera skolor, kring vilka det införs ”skolzoner” med olika åtgärder. Solängsskolan har genomfört flest åtgärder, bland annat räcke och pollare och reglering med stoppförbud.
- Växjö (5.1.8.7): ej renodlade bilfria zoner, utan mest försök att reglera bort parkering vid vissa platser precis vid skolor. Man har inga fysiska hinder utan har förlitat sig på reglerad enkelriktning och införande parkeringsförbud. Men …
- ”Dessa åtgärder har inte fått önskat resultat då många föräldrar bryter mot regleringen […]” (s. 34).
Sammantaget konstateras
- att reglering ”är enkelt att införa men efterlevnaden är oftast ganska låg” (s. 37, min fetstil). Inte så mycket ”bilfrihet”, som det verkar
- att fysiska åtgärder (fysiska hinder av olika slag) används i vissa fall. Men, precis som är fallet vid Ånässkolan i Göteborg kan man inte ha fysiska hinder eftersom man vill släppa igenom viss biltrafik och då hamnar man i denna situation: ”Det går att reglera på ett sätt som endast tillåter vissa typer av fordon men så länge det inte finns något fysiskt hinder finns det stor risk för att efterlevnaden blir bristfällig” (s. 38, min fetstil). Ja! Detta kan jag skriva under på!
Intressant nog talas det i rapporten om låg efterlevnad av reglerna inte mindre än ca 20 gånger:
- ”Efterlevnaden av avlämningsrutinerna har dock visat sig bristfällig […]”
- ”Förbudet hade låg efterlevnad […]”
- ”Efterlevnaden av skolans på- och avstigningsrekommendationer har därför visat sig låg.”
- ”I vissa fall har skolan fått gå ut med vädjan till föräldrar om att följa gällande trafikregler om efterlevnaden upplevts bristfällig.”
- ”Olika typer av reglering är den åtgärd som testats mest […] men efterlevnaden är oftast ganska låg.”
- ”[…] så länge det inte finns något fysiskt hinder finns det stor risk för att efterlevnaden blir bristfällig.”
- ”Reglering med utmärkning är relativt enkelt att genomföra men desto svårare är det att få hög efterlevnad […]”
- ”Reglering har nackdelen att det kräver övervakning för att försäkra efterlevnad.”
- ”Efterlevnaden av skolans avlämningsrutiner har dock visat sig låg.”
- ”Skolan upplever att efterlevnaden av trafikreglerna lämnat en del övrigt att önska […]”
- ”[…] dålig efterlevnad av skolans hämta-/lämnarekommendationer.”
- ”Parkeringsförbudet på Brunnsvägen efterlevdes inte.”
- ”Fysiska åtgärder […] hade sannolikt bidragit till en högre efterlevnad av platsens trafikregler.”
- ”Nackdelar med reglering: Svårt att skapa efterlevnad av reglering. Kan bli resurskrävande om övervakning krävs för att skapa efterlevnad.”
- ”Dessa åtgärder har inte fått önskat resultat då många föräldrar bryter mot regleringen […]”
- ”Det är inte ovanligt att bilister bryter mot regleringar under korta stunder när överträdelserna inte beivras.”
- ”Mindre åtgärder som kantstenar kan användas för att förstärka reglering och bidra till nudging av förare, genom att förtydliga den önskvärda körvägen. Dessa åtgärder har inte alltid så stor effekt men är enkla att genomföra”
- ”Parallellt […] gick skolans rektor ut med information och bad vårdnadshavare respektera trafikreglerna på platsen”.
Är det då ”bilfritt”, eller borde man tänka om? Rapportförfattarna föreslår detta:
Vid marknadsföring och kommunikation om åtgärderna är det sannolikt bättre att
använda namnet för inriktningen snarare än begreppet bilfri zon
Men inte för att zonen kanske inte alls är ”bilfri”, utan återigen för att bilfri zon har en negativ klang(!) Detta diskuterade jag ovan.
Sammantaget
Det verkar i allmänhet som om skolzoner, som ofta förlitar sig på endast reglering och utmärkning, inte alls är ”bilfria”, om man inte räknar ett hundratal bilar per dygn som ”bilfritt”. Bilister är generellt alldeles för dåliga på trafikregler, så det enda som verkar fungera vid denna uppsåtliga eller ouppsåtliga ”vardagskriminalitet” är fysiska hinder – att blockera vägen för vissa typer av fordon helt enkelt. Eller åtminstone att reglera och markera med C1 med undantag för cykel (som i Stockholm, där man redan 2020 insåg att C3 inte efterlevdes; se tjänsteutlåtande med dnr T2020-00697-1). C3:an, som vi även finner uppsatt en gång för länge sedan på den övergivna enskilda skogsbilvägen, ger uppenbarligen inte ett tillräckligt seriöst intryck för att bilisten ska förstå att den innebär ett förbud. Inte ens förarna av kommunens egna fordon verkar som synes uppfatta vad C3 betyder.
Att C3 inte fungerar är ingen ny kunskap, utan det finns gott om information för den som vill ta del av den. Utöver erfarenheterna från Stockholms stad och nämnda rapport, ”Bilfria zoner vid skolor”, angavs detta redan i den gamla GCM-handboken från 2010 på s. 88 (min fetstil):
Det är möjligt att tillåta dubbelriktad cykling i blandtrafik genom att skylta ”förbud mot trafik med motordrivet fordon” [dvs. C3, min kommentar] i ena riktningen. Efterlevnaden av denna skylt är dessvärre betydligt sämre än för ”förbud mot infart med fordon”. Vidare skapas oklarheter för parkering […]”

Eller kanske är det den här beskrivna situationen – några hundra bilar per dag – som får sägas ingå i den moderna betydelsen av bilfritt (minns att ordet är minst 100 år gammalt i svenskan)? Åtminstone utanför skolor. Men då blir ju den helt centrala frågan: Vilken funktion ska då dessa ”inte-alls-helt-bilfria zoner” fylla?
I den zon som föreliggande inlägg handlar om känner sig barn uppenbarligen inte trygga med att befinna sig i en körbana där det helt plötsligt kan dyka upp en olagligt körande bil om det så bara skulle vara en i timmen. Det är i alla fall vad jag har hört av dem jag har pratat med, och jag har inte heller sett något barn som vågat cykla själv på Övre Olskroksgatan (de barn som cyklar tvingas cykla på trottoaren, vilket funkar för sjuåringen men inte är hållbart och dessutom olagligt för tioåringen, särskilt inte i en stad som säger sig vilja premiera cykeln och minska bilismen). Det är fortfarande säkrare att fortsätta åka bil till skolan än att cykla.
De områden som verkar lyckas bäst med att vara bilfria är annars de med fysiska hinder för biltrafik, men dessa finner vi främst inte vid skolor, utan till exempel på Sveavägen i Stockholm.
Att tro att trafikutbildningen som den ser ut i dag räcker för att alla bilister, eller ens de flesta, ska följa trafikregler är inte hållbart. Därför läggs det pengar på bilhinder/-spärrar, ISA-system, farthinder och betonggrisar på våra vägar.
Kanske kommer det några goda exempel från Skåne? Malmös nyliga satsning på skolgator innebär bland annat att man gör vissa gator bilfria. Men till skillnad från många andra skolsatsningar, avser Malmö att gator kring Sorgenfriskolan delvis stängs av och delvis enkelriktas. Vid Gullviksskolan ska det bli ”bilfritt”, men det verkar faktiskt innebära vissa fysiska begränsningar: ”Här går det istället bara att cykla eller gå”.
Sedan Göteborgs första ”bilfria” zon anlades har inte så mycket hänt som skulle kunna minska den olagliga biltrafiken. Inga åtgärder alls. Det viktigaste åtgärden synes istället vara att man plockat bort kommunens återvinningstation på Övre Olskroksgatan 14 (den tidigare anläggningen med ID 7803), precis utanför skolan i omedelbar närhet till den ”bilfria” zonen. Vad bra, tänker någon, då kan man kanske åtminstone anlägga fler cykelställ eller kanske en Styr & Ställ-station (det finns väldigt få sådana i östra Göteborg), eftersom man säger sig vilja gynna annan trafik än biltrafik.
Nej, kommunens synligaste åtgärd hittills i den bilfria zonen är att, om man ska uttrycka det skarpt, prioritera biltrafiken (se föreskrift 2025:00627 beslutad 2025-03-31). Man har passat på att anlägga inte mindre än tre eller fyra nya bilparkeringsplatser (i nuläget får fyra bilar plats). Bra av en bilstad som Göteborg, men varför påstå att staden vill prioritera annan trafik?

Ett av resonemangen från kommunen är att fler dygnet-runt-boendeparkeringar gör att fler bilägare kan ställa sina bilar och cykla och gå m.m. Minst sagt överraskande resonemang (man verkar inte ha resonerat på detta sätt i fråga om Såggatan), som jag inte känner till om det finns stöd för, men för gående är ett problem på morgonen ett annat, nämligen att bilister använder trottoaren mitt emot för avlämning och parkering. Det behövs med motsvarande resonemang ännu fler bilparkeringar för att även de boende som ställt sina bilar på boendeparkeringen ska ska kunna tas sig fram obehindrat?


”Jamen Golfen då, som använder trottoaren som avstigningsplats och ockuperar en större gångyta?” Den är inga problem; den har ju sina jag-ska-bara-blinkers på.
Ska bli intressant att se hur det går med zonen: Blir den ”bilfri-bilfri”, eller blir det som med björntjänsten?
Mer rakt på sak: kommunen behöver bestämma sig för vilken ambitionsnivå de egentligen har:
- Om den bilfria zonen endast ska ses som en zon med mindre biltrafik än de omgivande gatorna, då finns det knappast något behov av att reglera något alls, och det finns inget behov av att kalla zonen något särskilt heller. Detta mål är nämligen redan fastställt i stadens styrdokument och gäller redan trafiken i hela Göteborg: enligt Göteborgs stads trafikstrategi ska biltrafiken som sagt minska med 25 % fram till år 2035 jämfört med nivåerna från 2011 (s. 41).
- Om kommunen strävar efter att den bilfria zonen ska vara något särskilt, något som ska uppfylla högre trygghetskrav än andra gator i Göteborg, då kan jag inte tycka att det duger att nöja sig med minskad biltrafik ”eftersom vi från tidigare erfarenheter redan visste att folk inte skulle följa våra C3-skyltar men nu är det som det är, det finns en parkering inne på skolgården som ”måste” finnas kvar där, boende måste ha tillgång till boendeparkering så att de kan ställa sina bilar någonstans och cykla mer [osv.]”. Om nu Ånässkolan, som nämns ovan, gått med i det projektet ”Gå & Cykla till skolan”, varför behöver då skolan ha kvar sina bilparkeringsplatser? Räcker det inte med en ändamålsplats för enstaka transporter?
Som konstateras i ETC.se i samband med premiären för den zonen: den är faktiskt en ”Frihetsfråga för barnen”. Ja, det är verkligen dags för en bilfri zon, och detta inlägg ger förhoppningsvis någon inspiration för hur den kan komma till stånd.

Gediget arbete! Som en av medförfattarna till rapporten du analyserat delar jag många av dina frågor som gestaltats i projektet med Ånässkolan. De exempel du lyfter är användbara för det fortsatta arbetet med detta och liknande projekt i Göteborgs stad.
GillaGilla
Tack, jättekul att få respons, och tack för rapporten!
GillaGilla