Kristian Blensenius2 kommentarer till Hur fritt är bilfritt? Om ”bilfria” zoner, bl.a. vid Ånässkolan

Hur fritt är bilfritt? Om ”bilfria” zoner, bl.a. vid Ånässkolan

Innehåll

Hur ”bilfritt” kan det bli med skylten ”Förbud mot trafik med annat motordrivet fordon än moped klass II”?

Tillägg 2025-10-07. Ett Inlägg om den uppgraderade bilfria zonen finns här:

Bilfri zon 2.0 vid Ånässkolan i Göteborg: på väg i rätt riktning – men långt ifrån alla bilister
Några hundra rökande personer per dag får man räkna med i exempelvis en rökfri sjukhusentré om friheten från cigaretter i en rökfri zon skulle motsvara friheten från biltrafik i (vissa) bilfria zoner.

Detta inlägg handlar i korthet om hur ”fritt” något kan vara från något för att rimligen kunna kallas fritt från detta något. Hur många rökande människor tycker vi till exempel är rimligt i en påstått rökfri zon i en busskur, en entré, en perrong, en restaurang, ett trapphus eller ett sjukhus under ett dygn? 0? 100? 500? Många? Få?

Ordsemantik

Ords betydelser brukar över tid mejslas ut av deras användare. Om exempelvis ordet björntjänst i tillräckligt stor utsträckning och i olika typer av texter används i betydelsen ‘stor tjänst’, så listas den betydelsen småningom som (en av) ordets betydelse(r) i exempelvis en allmänspråklig ordbok – oavsett vad dess ursprungliga betydelse var. Det svenska adjektivet rolig betyder i dag bara ‘kul, trevlig’ och liknande, trots att det historiskt haft betydelsen ’lugn’. Adjektivet hemsk betydde ursprungligen ‘som har med hemmet att göra, som bara vistas hemma’, men genom språkbruket har betydelsen ändrats till ‘otäck’. Och så vidare.

–fria ord

Hur är det då med en adjektivisk sammansättning som bilfri: Kan vi se olika, om inte historiska så kanske lokala, tolkningar av detta ord? Jag började fundera på detta i augusti 2024, då rubriker som denna dök upp (från Svt Väst):

Ånässkolan är första skolan i Göteborg som får en bilfri zon

Ordet bilfri är inte någon superetablerad sammansättning, även om den i någon form har använts rätt länge: det rapporteras till exempel om automobilfria tyska städer redan på 1920-talet. På 1960-talet framförs önskemål om bilfria platser i Sverige, bland annat med krav på ”bilfria lekplatser”(!) i Expressen den 22 mars 1960. Den bilfria stadskärnan proklameras av dåvarande CUF-ordföranden Andreas Karlgren i en TT-nyhet 8 juni 1984. Och så vidare. Sammansättningen framstår i alla händelser som relativt lättkomponerad och -tolkad: x-fri tenderar att tolkas som ‘fri från x’. Enligt Svensk ordbok utgiven av Svenska Akademien (SO) är betydelsen hos bilfri också ganska okomplicerad: ‘fri från biltrafik’. Men hur ”fri”, det vet man förstås inte.

Ordet fri används enligt SO ofta i sammansättningar, och ordets fjärde huvudbetydelse, fri 4, anges vara ‘som inte belastas av något‘. Exempel på sammansättningar med –fri som ges i den aktuella betydelsen i ordboksartikeln är feberfri, fläckfri, fördomsfri, molnfri, rostfri, smärtfri och tullfri. Vi får exempeluttryck som fri från bekymmer, en bok helt fri från sensationsmakeri och bara fre­dagarna var helt fria från olika arbets­plats­möten.

Det är alltså något glidande exakt hur ”fritt” något ska vara från något för att kunna kallas ”fritt”, men om man går till de enskilda sammansättningar som ges för fri 4, samt till några andra relevanta sammansättningar med –fri i SO, verkar det som om betydelsebeskrivningen signalerar att det som anges av förledet inte föreligger alls, eller inte föreligger i någon beaktansvärd utsträckning:

  • alkoholfri: ‘som inte inne­håller någon alkohol’. Ingen alkohol (okej, upp till 0,5 procent får det visst vara).
  • amorteringsfri: ‘som inte behöver amorteras (över huvud taget el. under viss tid)’. Ingen amortering alls.
  • bekymmersfri: ‘fri från bekymmer’. Här är det väldigt glidande: Är man någonsin fri från bekymmer?
  • blyfri bensin är ‘fri från till­satser av bly’. 0 % bly.
  • feberfri: ‘som har normal kroppstemperatur (efter att ha haft feber)’. Ingen feber, alltså.
  • felfri: ‘som helt saknar fel’. Vad som är ett fel kan förstås diskuteras, men i princip inga fel.
  • fläckfri i ordets bokstavliga betydelse: ‘fri från fläckar’. Om man exempelvis tittar på Tradera-annonser med ”fläckfria” barnkläder och -skor, verkar samtliga fall vara i stort sett helt utan fläckar, åtminstone av bilderna att döma.
  • frostfri: ‘som inte ut­sätts för frost’. Rimligen ingen frost, alltså. På frostfritt djup bör vattenledningen inte utsättas för någon frost alls helst.
  • fördomsfri: ‘fri från för­domar’. Inga fördomar (typ i alla fall).
  • föräldrafri: ‘som (för till­fället) är fri från föräldrarnas när­varo (el. kontroll)’. Rimligen 0 % föräldrar. Det skulle vara anmärkningsvärt med en föräldrafri fest om föräldrar befinner sig på platsen för sammankomsten.
  • kostnadsfri: ‘gratis’. Det ska inte kosta något; man ska inte behöva lämna över något betalningsmedel alls (om man inte utsätts för skojeri).
  • luktfri: ‘som saknar (obehaglig) lukt’. Kan såklart diskuteras vad som är obehaglig lukt, men i princip ingen lukt.
  • molnfri: ‘som inte täcks av moln’. En molnfri himmel verkar vid bildgooglande vara någorlunda fri från moln (kanske lite disig, men det förekommer knappast flera stackmoln).
  • punkteringsfri: ‘som inte får punktering (beroende på material och ut­formning)’. Här kan det nog finnas en stor diskrepans mellan ambition (eller marknadsföring) och utfall. På Cykelkraft sägs till exempel: ”Egentligen är punkteringsfria cykeldäck inte helt och hållet punkteringsfria, men de har fått sitt namn på grund av att de är oerhört mycket mer tåliga än vanliga däck”. Det ligger nog rätt nära sanningen.
  • räntefri: ‘befriad från ränta (om lån etc.)’. Rimligen 0 % ränta.
  • smärtfri: ‘som sker utan smärta’. En smärtfri tandlagning skulle jag personligen inte säga är alldeles fri från smärta, men bedömningen beror väl på ens personliga smärttröskel.
  • sockerfri: ‘som inte inne­håller socker’. Rimligen 0 % tillsatt socker.
  • tullfri: ‘som får föras in i (eller ut ur) ett land utan tullavgift’. Ingen tullavgift: 0 %.
  • underhållsfri: ‘som behåller oförändrat skick utan att behöva under­hållas (nämnvärt)’. Inget håller väl i all evighet, men inom en viss relevant tid bör något i huvudsak inte behöva underhållas.
  • vapenfri: ‘fri från att bära vapen’. Den som till exempel gör vapenfri tjänst ska inte ha något med vapen att göra alls. Enligt lagen om vapenfri tjänst får man ”icke övas i bruk av vapen eller åläggas bära vapen”.

Alltså: det som anges av förledet ska i princip inte föreligga alls (till exempel i föräldrafri), eller också föreligger det inte i någon beaktansvärd utsträckning (till exempel i bekymmersfri).

Bilfritt – typ – i Göteborg

I syfte att få folk att gå eller cykla till jobb, skola m.m., satsas det gärna på bilfria gator, bilfria zoner och liknande. Ett sådant exempel utgör den ”bilfria” zonen runt Ånässkolan i Olskroken i Göteborg, en del av projektet Trygg väg till skolan, som bland annat handlar om att ”skapa säkra cykelvägar och bilfria zoner vid skolor med otrygg trafikmiljö”. Skolan har även gått med i projektet ”Gå & Cykla till skolan”, som har som syfte att ”minska biltrafiken vid skolor, få fler barn och unga i rörelse samt bidra till ett sundare klimat”.

Här är en skiss av Göteborgs första bilfria skolzon vid Ånässkolan och hur det är tänkt att motortrafiken ska bete sig där:

Den centrala delen av den bilfria zonen är Falkgatan, men för att man ska kunna ta sig dit krävs tryggare anslutningar, bl.a. på den bilvänliga Övre Olskroksgatan. Notera 1: cykelbanor saknas till skolan. Notera 2: kommunen använder en blandning av C1- och C3-skyltar för att signalera ungefär samma förbud. Notera 3: Falkgatan är på papperet bara fri från biltrafik västerut (om nu inte bilister hade struntat i detta), medan det som synes finns en rad undantag österut (enligt LTF från 18 december 2024), inte minst eftersom kommunen av okänd anledning vill underlätta för biltrafik att parkera på skolans parkeringsplats.

Notera att det inte bara handlar om att göra trafiksituationen säkrare under skoltid. Syftet är bredare: det handlar om att ”öka säkerheten och tryggheten för barn som rör sig i området”. Vidare är förhoppningen att den nya, grönare möbleringen på gatan vid skolan ”bjuder in till en bredare användning för alla som vistas i området”. Då funkar det såklart inte att vägarna blir genvägar så fort en kökrock eller ett vägarbete på E20 österut orsakar köer, vilket sker med viss regelbundenhet. Vidare är det lätt att räkna ut att den ”bilfria” zonen utgör en självklar del av Göteborgs stads trafikstrategi, som anger att minst 35 % av resorna i Göteborg ska ske till fots eller med cykel år 2035 och att biltrafiken ska minska med 25 % till 2035 jämfört med 2011 (s. 41). Sedan tillkommer såklart att bilfria zoner vid skolor är ett större, internationellt fenomen sedan åtminstone 1990-talet (Alkawas et al. 2024:7).

Skolgården används av barn även utanför skoltid på vardagar och helger, till exempel denna fotbollsplan. Vid turneringar, till exempel Future cup under påsklovet -25, inhyser skolan också barn som rör sig i zonen

Den bilfria zonen är enbart reglerad med C3, dvs. förbud mot trafik med annat motordrivet fordon än moped klass II:

Ursäkta Fiaten mitt i bilden, men det var svårt att få en bild utan att en bilförare skulle envisas med att köra förbi de båda förbudsskyltarna just vid bildtillfället.
Följa regler? Nej tack, det är ju vi själva som har skapat dem! Äsch, nu kom den en grön ID.4 i vägen istället. Märkt Göteborgs stad (ägaren är en välkänd nordisk busskoncern med flera goda ambitioner, men att följa trafikregler för att skydda skolbarn är definitivt inte en av ambitionerna). Dessa bilar med kommunens logga är frekventa besökare i den förbudszon som Göteborgs stad har reglerat. Mer om det senare.

Många av oss känner nog igen skylten från skogsvägar i mer glesbefolkade områden. Inte sällan är vägmärket solblekt och sitter monterat på en rostig stolpe, kanske tillsammans med någon hemmasnickrad skylt. Den gör alltså näppe ett ”officiellt” intryck utan signalerar enskild väghållare utan statsbidrag som måste lägga pengarna på potthål snarare än på nya skyltar – den framstår som en halvslapp rekommendation utan tillhörande föreskrift snarare än ett officiellt förbud. Den kan kanske minska biltrafiken på en skogsväg eller på en bro som ska renoveras.

För att ta ett aktuellt och skyltmässigt liknande exempel, Bohusbron, som repareras under 2025 och regleras med C3-skylt: skylten följs inte alldeles överraskande av få bilister (se video här). En sådan halvhjärtad skyltning kanske funkar för en broreparation där det viktiga är att åstadkomma en generell minskning av den motordrivna trafiken (all LGF-, moped- och kollektivtrafik är fortfarande tillåten), men känns ytterligt tveksam som åtgärd med syfte att skapa en trygg, bilfri zon vid en grundskola i en stad genomborrad av 1960-talets motorvägsinfrastruktur. Av någon anledning har polisen befunnit sig så mycket vid Bohusbron att de under en knapp månad skrivit ut böter till ”långt över hundra bilister” (varje bot är på 1.000 kr för brott mot C3). Man kan nästan tro att efterföljandet av C3-skyltningen vid en reparation av en bro är viktigare att övervaka än samma skyltning vid en grundskola.

Ett annat exempel är C3-skyltningen på Järnvägsgatan i Jönköping, som många bilister inte heller förstår. Inte heller här handlar det om en ”bilfri” zon utanför en för- och grundskola där barn ska känna sig trygga, utan om ett rätt ordinär om än omfattande vägarbete, och då gör det kanske inte så mycket om ett antal bilister slinker igenom så länge många bilister gör rätt. Men polisen i Jönköping har ändå känt sig tvungna att gå ut med att ”200-300 bilar fick vända när de såg oss eller efter tillsägelse”. Detta under 1,5 timme. 200-300 bilister. Regleringen var alltså bara förbudsskylten C3 även här. Inga fysiska hinder, såvitt jag kan se.

Jönköpingspolisen verkar ha stått på platsen i flera dagar (se detta videoklipp). För ett vägarbete, alltså.

Regleringen vid Ånässkolan skiljer sig från hur C3 används i närliggande områden. Vid Borgaregatan (formellt sett en vanlig ”bilväg” med 50-gräns) kombineras till exempel regleringen med fysiska hinder i form av flera pollare:

Jag vet inte hur många bilar som brukar passera området kring Ånässkolan per dygn i dag jämfört med tidigare. Den enda mätning jag känner till genomfördes på den närliggande Prästgatan 2021 och visade att ca 900 ”fordon” (= bilar) då körde österut på denna gata under ett genomsnittligt dygn (ÅDT). I dag bedömer jag att det kör ca en bil varannan minut i högtrafik på vardagar. Det är alltså på en helt annan nivå än hur man till en början kanske tänker sig att det ska fungera, dvs. att det slinker igenom någon förvirrad bilist då och då.

Nej: jag skulle gissa att det fortfarande slinker igenom kanske hundra eller ett par hundra bilar per dygn i den ”bilfria” zonen. Detta bekräftas av kommunens egen (icke validerade) trafikmätning: över en 11-dagarsperiod under hösten -24 passerade till exempel hela 2.200 motordrivna, antar jag, fordon norrut på Övre Olskroksgatan, dvs. i förbudszonen. Det blir då ca 200 per dag.

Inte 100 % bilfritt by design. På den centrala delen av den bilfria zonen, Falkgatan, har vissa motordrivna fordon fått tillstånd att köra österut bland annat p.g.a. att det tyvärr ligger en P-plats illa till inne på skolans område. Det går alltså inte utifrån endast denna bild att säga att ett brott begås. Man måste följa bilen några meter.

Olyckligtvis är undantagen på sträckan nästan overkligt invecklade. Dessutom utökas de hela tiden, så ingen som inte har de senaste föreskrifterna på nattduksbordet kan veta riktigt vad som gäller. Så här har föreskrifterna förändrats bara sedan zonen tillkom i augusti 2024 i fråga om vilka, förutom cyklister och klass 2-mopedister, som har tillstånd att köra fordon i östlig färdriktning på Falkgatan (understrykning markerar vilka nya fordonsslag som fått undantag från förbud mot körning österut på Falkgatan sedan zonen infördes):

  • 13 augusti 2024: ”fordon med giltigt parkeringstillstånd till skolans parkering och varuleveranser”
  • 12 september 2024: ”fordon med giltigt parkeringstillstånd till skolans parkering, varuleveranser och renhållningsfordon”
  • 18 december 2024: ”fordon med giltigt parkeringstillstånd till skolans parkering, fordon i färdtjänst enligt lag (1997:736), persontransporter eller särskilt anordnad skolskjuts enligt skollag (2010:800), varuleveranser och renhållningsfordon”.

Bara några vändor till med nya föreskrifter och undantag, så är snart alla motordrivna fordon tillåtna att köra österut igen? Bilister som konfronteras av de boende som försöker påpeka att bilar inte ska vara i den bilfria zonen kan bara peka på tilläggstavlan under C3 och säga ”Håll truten, jag har tillstånd!”, för vem ska hålla reda på alla nya undantag (och dessutom läsa rätt paragrafer i färdtjänst- och skollagen)? Det framstår ibland som att föreskrifternas mottagare är Transportstyrelsen snarare än trafikanterna i den bilfria zonen, men det torde inte vara Transportstyrelsen som kör runt i området och behöver veta vad som gäller! Som sagt, hur många trafikanter har den nödvändiga detaljkoll på den senaste LTF-regleringen som krävs för att det inte ska uppstå onödiga konfrontationer på platsen? På tilläggstavlan står det ju bara ”Gäller ej fordon med tillstånd”, så där får man ingen ledning. För den samvetsgranne funkar det säkert: ”Jag har ju inget tillstånd, så då kör jag inte in här!”, men för alla dem som tänjer på reglerna funkar det inte: ”Jag har säkert tillstånd; min mormor bor ju i området. Jag kör!”.

Västerut får ingen motordriven trafik passera, trots att just detta också är en vanlig syn framför skolan. Som tur är, för bilisten, kan biltrafiken klämma sig förbi ändå och upprätthålla flytet i trafiken. Jag som cyklist har ju knappast något att sätta emot en bil. Det är bara fysiska hinder som förebygger detta beteende.

Fräckast och våghalsigast vinner, både i den ”bilfria” zonen och i trafiken i stort. En naturlag man inte kan göra något åt?

Naturlagen gjorde att Mitsubishi-föraren ”tvingades” ta hela trottarens bredd i anspråk för att kunna köra mot färdriktningen och ta sig förbi den markerande Volvon. Som tur var befann sig den överraskade fotgängaren längre ner i backen. Skyltar och trafikregler hjälpte inte i detta fall heller; det saknas fysiska hinder för bilister. I stället kör vissa förare chicken race, som här.

Jag har i skrivande stund fått reda på att man som privatperson inte kan få reda på vilka bilister som har giltigt parkeringstillstånd till skolan (parkeringstillstånden är digitala, och kommunen kan inte lämna ut personuppgifter hur som helst). Med andra ord: det är, för alla de bilförare som följer görbarhetens moral, i princip fritt fram att föra sin bil österut i den bilfria zonen och att hitta på att man har parkeringstillstånd om någon frågar varför de kör i förbudszonen. Att anmäla till polisen hjälper knappast; vi talar dessutom om uppåt ett hundratal kandidater per dag (och då räknar vi inte in dem som kör västerut på samma gata).

Vägmarkeringarna skriker ut att det är en SKOLA på platsen, men det spelar ingen större roll eftersom de inte utgör fysiska hinder för privatbilisterna.
Så värst tryggt känns det inte, kanske till och med otryggare än tidigare: man kan inte längre ta något för givet, något man kunde tidigare då man åtminstone visste att zonen inte var bilfri.
Om man ställer sig i andra änden av gatan kan man göra fynd. Här en röd Golf som gömmer sig bakom urnorna.
C1 gentemot C3. Förbud mot infart (C1, åt vänster i bild) verkar nästan alla privatbilister förstå – Golfen bromsar in och vänder – men förbud mot trafik med motordrivet fordon (C3, åt höger) är som synes mycket svårare att greppa – bilisten i sin Mini Clubman kör som om det inte fanns några vägmärken.
Ovanlig situation. Såklart, ska sägas för nyanseringens skull, finns det förare som inte heller känner till C1, men den här bilföraren är faktiskt den första jag sett på flera månader i detta område som ignorerar skylten, dessutom olyckligtvis under morgonens skolstart. Personen hade nyligen kört västerut på Falkgatan, så det hade redan passerats ett par förbudsskyltar av typ C3, så allt stod nog inte rätt till här. Men: det ska noteras att bilföraren ganska omgående backade ut igen. Respekten är generellt ändå stor för C1, som det verkar. I alla fall några hundra gånger större än för C3.
Fordon med tillstånd? Nej, vilket visade sig i att det varken levererades några varor eller parkerades på skolans parkering.
Magnet för yrkeschaufförer. När bilen, som i dessa fall, kommer nerifrån/söderifrån och svänger höger här (och dessutom är en taxi) har man redan kört i en förbudszon.
Taxiåkare: flera av era konkurrenter tjänar som synes tid och pengar på att köra ”bilfritt”! Åt detta håll, dvs. västerut, har ingen bilist dispens, så här är det lättare att avgöra skuld. Det är dock också betydligt färre som kör västerut än österut, säger min känsla (och trafikmätningar).
Här en XC40. En taxi.
Trångt. Det blir lätt trångt när flera bilförare olagligt passerar förbudsskyltarna och kommer upp i höjd med skolan vid Falkgatan. I detta fall har den röda bilen fått motorhaveri och blockerar deras tänkta infart in i nästa förbudszon. Som tur är kan de alltid ta sig förbi genom att köra på trottoaren. Skolbarnen får väl maka på sig; nu är vi faktiskt i bilstaden!
Bilfri zon ur barnperspektiv. Under den mörkaste perioden är det särskilt problematiskt att bilförarna inte känner till förbudsskyltarna, vilket gör att bilar som packas ihop uppe vid skolan syns sämre. Här har två Peugeotförare kommit söderifrån, kört uppför backen och försöker vända. Såhär strax efter klockan 8 på morgonen är det som tur är inga barn i vägen för deras framfart.
Trottoarer inte längre bara för fotgängare. Bakom trädet ser vi en EX30 olagligen uppe på trottoaren för att olagligen kunna köra norrut och ändå kunna möta söderkörande bilist. En populär aktivitet sedan den bilfria zonen infördes.
Whoa, ta det lugnt här i den bilfria zonen! Men kommer man söderifrån och därmed redan har passerat två förbudsskyltar och har raka vägen uppför hela backen och raka vägen igenom Falkgatan österut, såklart bilisterna tar chansen! Även utanför en bilfri skola. Trafiken måste ju flyta.

Bilfria zoner vid skolor avser åtgärder inom skolornas ”närområde” (Alkawas et al. 2024:7). En viktig komponent (den viktigaste, kan jag tycka) av den ”bilfria” zonen är anslutningsvägarna. Om man inte kan ta sig tryggt till den bilfria zonen, så spelar det ingen större roll att den ens finns.

Övre Olskroksgatan norrut är en sådan viktig anslutningsväg. Eftersom det faktiskt saknas cykelbanor på samtliga anslutningsvägar som når fram till Ånässkolan, behöver biltrafiken kraftigt minskas för att kunna åstadkomma ”säkra gång- och cykelstråk runt skolorna”.

Man måste alltså cykla i körbanan när man ska till skolans område. Hastighetsbegränsningen är 50 km/tim med rekommenderad maxhastighet 30 km/tim.

Det är föreskrivet förbud mot motordrivna fordon (undantaget klass 2-mopeder) norrut. Det är dock helt okej att köra söderut, alltså nedför backen.

Till skillnad från motsvarande sträcka med förbud på Falkgatan österut längre upp, strax utanför skolan, saknar Övre Olskroksgatan undantag för fordon med giltigt parkeringstillstånd till skolans parkering, varuleveranser och renhållningsfordon. Vid Övre Olskroksgatan kan man alltså vara säker på att de motordrivna fordon (undantaget klass 2-mopeder, utryckningsfordon i trängande fall och sånt) som kör norrut saknar giltigt skäl och, om jag läser ordningsbotskatalogen rätt, kan sättas i skamvrån med 1.000 kronor i böter om de skulle råka uppmärksammas av polis.

Hjälper körkort? Det verkar krävas mer än reglering för att säkerställa att bilister följer trafikregler, i alla fall här. Kameraövervakning eller någon sorts fysiska anordningar kanske skulle göra körbanan ”bilfri” i norrgående riktning? (Många kör och stannar förvisso även på trottoaren, till exempel vid möte, så där skulle man behöva sätta in åtgärder också.)
Att bilister (för detta var inte den enda) obrytt kör förbi polisen (som här uppenbarligen var ute på annat ärende) indikerar väl om något att kunskaperna om trafikregler är mycket låga. Hur ska man ge dessa bilister stöd i sitt körande?
Här var det en Golfförare som i lugnan ro olagligt körde upp för backen med en polisbil bakom sig. I detta fall slog polisen faktiskt på sitt blå-röda blinkljus och stannade bilen.
Den tunga högerfotens rätt. Den vita Golf-föraren kände uppenbarligen också att vederbörande hade rätten på sin sida. Bilens hastighet var uppskattningsvis närmare 50 km/tim här (helt laglig), vilket pressade ut föraren av den mörka Teslan in i lastplatsen för att godhetsfullt kunna släppa förbi Golfen in i förbudszonen.
En person med barnvagn fick gå i körbanan på grund av moddig trottoar, och det borde funka bra med tanke på skyltningen. Men Lynk & Co-föraren förstod inte skyltningen utan lyckades komma upp bakom och trixa sig förbi inne i förbudsområdet.
Rosa skåpbilstrafik utan bakre belysning.
”Det finns såklart många andra logistikföretag”. Dessa vill såklart inte vara sämre och svika sina kunder.
Här kommer paketen du beställt på nätet.
Hemleverans av restaurangmat och annat är mycket populärt i området. Ofta levereras det med såna här fina Kia Picanto-bilar. Har de dispens? Såklart inte, men hur ska du annars få hem din mat – Hämta den själv?!
Motiveras skyltningen av gatuutformningen, eller ska möbleringen göra hela jobbet? Notera hur gatan ser ut som vilken 50-begränsad 1970-talslokalgata som helst, med en mycket bred och fin, närmast slösande, körbana i centrum och en trottoar på varje sida ute i periferin. Det framgår inte på något sätt av utformningen av gatan att detta är starten på en ”bilfri” zon, och möbleringen, den ensamma urnan och skyltbågen, verkar inte göra till eller från för Volvon som just passerat förbudsskyltarna. Anmärkningsvärt är att vägen frästes och fick ny beläggning i början av 2023, och man valde då att inte göra något åt den omoderna, bilinbjudande utformningen. Kanske borde man gjort det med tanke på att planerna på bilfri zon presenterades mot andra halvan av samma år?
Oceaner av körbana. Här är det ingen brist på asfalt för biltrafiken. I denna svepande kurva är det mer än 20 meter brett. I gatuhorisonten ser vi en Peugeot Partner/Citroën Berlingo? på väg in i förbudsområdet.
Ett läge som inte sällan medför att olaglig bilist i nordlig färdriktning kör upp på den högra trottoaren för att ta sig förbi. Södergående trafik är dock oftast mycket hjälpsam och gör allt för att underlätta möte, så det brukar gå fint att mötas.
Markering. Det har dock vid enstaka tillfällen förekommit att bilister markerat på andra sätt. Föraren av V60:n lägger sig här mitt i tillgängligt utrymme på körbanan och tvingar Teslan att backa (notera de lysande backljusen) …
… men när Volvon kört förbi, passar Teslaföraren såklart på att olagligen fortsätta norrut. Inget hindrar ju färden. I detta fall verkar föraren faktiskt känna till trafikreglerna, men struntar i dem.
Markering 2. Oftast nöjer sig bilister med att ”utmana” eller ”chickenrejsa” mot varandra (känns inte så säkert i en bilfri zon, eller hur?) för att markera att någon bryter mot reglerna, men i detta fall blev det mer irriterat: här användes, förutom bilen som hinder, såväl helljusblink som signalhorn för att tvinga föraren av den vita Toyotan att backa. Det går ju bra att göra om man sitter i en bil, men vågar även cyklisten markera på detta sätt? Jag är inte säker på det, och jag skulle inte rekommendera det. Synd att våldskapitalet är så avgörande i situationer som dessa, för regelefterlevnaden på platser som dessa, utan såväl trafikkameror som fysiska hinder, hänger ju helt på att medborgarna markerar mot dem som bryter mot reglerna.
Ungefär så här kan en trottoarkörning se ut. Som synes har bilen extra markfrigång och lite högre däckprofil, vilket underlättar fenomenet. Tur att trottoarerna finns, så att bilisterna kan använda dem.
Många bilar har lite högre markfrigång här i stadens djungel. Trottoarkanter och allt.
Vänlighet på bild. Man måste säga att alla hjälps åt föredömligt i trafiken på den här platsen, på ett helt annat sätt än i övriga trafiken. Här kryper den blå skåpbilen snällt in i luckan till vänster för att verkligen hjälpa den olagligt passerande V60:n.
Där det finns hjärterum. Bilförarna norrifrån svänger vänligt in i luckan för att släppa förbi bilförarna som passerar förbudsskyltarna söderifrån.
Det kan bli trångt när man ska norrut nu när någon har hindrat trafikens flöde med stålgris och blomsterurna. Tack vare att en olaglighet kan underlättas av en annan (trottoarkörning), uppehåller vi emellertid flytet i trafiken.
Vänstertrafik? Nej, bara en vanlig olaglig trottoarparkering på vänster sida i färdriktningen. Allt för att inte hindra den riktiga trafiken, till exempel den snabbt körande föraren av XC60:n olagligen på väg norrut. Hjälpsamt!
Jodå, såväl Teslor som andra BEV:er passerar gärna förbudsskyltarna. Bil som bil, verkar det som! Notera hur den vänstra skyltningen har förändrats något över tid: från enkel stolpe på stålgris, försedd med tillfällig markeringsskärm X2 för hinder, till mer välkomnande svartlackad skyltbåge, senare reflexförsedd, på en trafikö i betong.
Fördel föraren. En fördel elbilarna har är att de är så tysta att de kan smyga sig förbi förbudsskyltarna i låg fart utan att någon märker det. Denna höll jag på att missa.
Här är det tänkt att skolbarnen ska kunna gå till skolan på trottoarerna och cykla på körbanan (cykelbanor saknas alltså i närområdet). Men hur ”bilfritt” blir det egentligen när man enbart förlitar sig på bilisters regelkunskaper?
Det syns inte utanpå. Vilken bilist som helst kan begå trafikbrott. Alltifrån stressade småbarnsföräldrar som tror att skylten gäller alla andra än just dem, till föraren av en transportbil som tror att skylten gäller alla andra än just hen.
”Men jag ska bara”. En transport blir inte laglig för att man kopplar på släpkärra.
Men sopbilar får väl göra som de vill? Nej, sopbilen får såklart inte heller köra upp för denna backe, men eventuella framkomlighetsproblem löser man med att stanna på trottoaren. Att stanna där är lika olagligt som att köra olagligt norrut, förutom att det går människor på trottoaren ibland som man hindrar. Om inte trottoarens brunnsbetäckningar klarar tung trafik (de brukar dimensioneras för mindre krafter på trottoarer än på körbanor), vem betalar för förstörelsen? Dessutom är det olagligt och inte minst helt onödigt att slå på ”jag-ska-bara”-blinkers också, när man ändå kör såhär olagligt, om man nu inte har råkat ut för haveri (TrF 3 kap. 74 §). Men man körde strax iväg, så det verkade inte vara fel på bilen i alla fall.
Men om sopbilen kommer från andra hållet? Det är såklart bättre att den åtminstone kör i påbjuden färdriktning, men håller trottoaren? Och det är såklart fortfarande olagligt att stanna på trottoaren. Eller säger trafikutbildning och YKB något annat? En gulklädd trafikvärd (blurrad) står i mitten av körbanan, men har som uppgift att stoppa bilar norrut vid tillfället.
Men vita sopbilar då? Nej, det hjälper inte att det är ett annat företag, eller att sopbilen tränger sig så nära muren den kan och på så sätt blockar riktigt ordentligt. Barnen på väg till skolan (blurrade på bilden) får vackert ta sig ut i körbanan här i den bilfria zonen norrut.
Såhär framåt jul kommer de olagligt framförda sopbilarna även i rödare nyanser.
Dags igen, men nu med varningsljus påslaget. Bra som varning för de oskyddade trafikanterna. Uppe i backen vänder sopbilen genom att backa in på Falkgatan. Tryggt för skolbarnen?
Hur många gånger förväntas man stå ut med tung trafik i en bilfri zon? Renhållningsfordon har alltså dispens på Falkgatan om de kör österut, men de ska såklart inte köra olagligt uppför, dvs. i nordöstlig färdriktning, på Övre Olskroksgatan först, som görs på bilden här. I detta fall skulle kommunens återvinningstation på Övre Olskroksgatan 14 (ID 7803) tömmas, men för att komma dit ska föraren såklart inte köra denna gata i nordöstlig färdriktning, utan i sydvästlig. Men detta vet man bara om man hinner titta på skyltarna. Hur kan vi hjälpa förarna? Kan har försökt blurra företagsloggan, eftersom jag inte är ute efter att hänga ut enskilda eller företag utan påtala systemfelen, men vi kan väl säga så mycket som att det är samma företag som kör de ”juliga” sopbilarna.
Cykelbana? Perfekt! Det har blivit bättre med trottoarkörningarna av sopbilar på senare tid. Men som för att ändå markera hamnar de istället på granngatans gång- och cykelbana. Kanske handlar det inte om avsaknad av trafikutbildning och YKB, utan om avfallsföretagens vilja att protestera.
Eller ja, bättre och bättre. Några veckor efter kontakt med kommunen, som tackar så mycket och ber om ursäkt och meddelar att det ska tas tag i problemen, är det precis som vanligt med tung trafik i den bilfria zonen.
Tusen tack, detta ska självklart inte hända igen. Ungefär så kan det låta när man kontaktar företagen. Här lyckas man åter med att (1) köra upp på trottoaren och hindra (gång)trafiken, (2) köra mot färdriktningen för motordriven trafik och (3) vara i vägen för mötande trafik.
Knepigare att ta sig fram i förbudszonen i snön, men det funkar ändå bra som det verkar. Är man dessutom en sopbil från Göteborgs stad så kan ju folk tro att man har tillstånd att köra där.
”Göteborgs stad” stod det på denna Volvo FE-sopbil ägd av Nordisk Återvinning Service AB, som i lagom tid för skolbarnens hemgång en fredagseftermiddag i januari blockerade trottoaren. Men den stod i rätt färdriktning så varför ska man gnälla egentligen? Ser ni förresten den lediga lastplatsen precis framför den röda Volvon?
En sprillans (-24) Scania, eldriven. Men vad hjälper det? Det är i alla fall helt klart, tack vare den överväldigande folieringen på sidan, att Göteborgs stad är väl representerad i förbudszonen.
Men buss i linjetrafik från det stora länstrafikföretaget måste väl ändå kunna nonchalera lagar och regler? Nej, inte ens de blå bussarna ska såklart köra norrut här.
”Skolbuss” stod det på linjenummerskylten fram på denna buss från det stora länstrafikbolaget. Den bakre skylten illustrerar skolbarn, tror jag. Som numera får akta sig för olaglig tung trafik norrut.
Flexibel trafik. ”Tack för att du engagerar dig för en trafiksäker miljö!” skriver Västtrafiks kundtjänst när man påtalar det pinsamma i att deras professionella yrkesförare av Flexlinjen inte känner till trafikreglerna. Efter några månader kör deras förare som de brukar, dvs. mot förbuden. Utan belysning.
Man får vara glad om bussförarna inte kör in i södergående trafik, till exempel cyklister och elsparkcyklister, som i detta fall. Här är positionsljuset påslaget i alla fall, bra!
Bolaget fortsätter att vara FLEXibla och strunta i skolbarnen. Men de är tacksamma för att vi hör av oss i alla fall!
Men de trafikföretag som kör på uppdrag av Göteborgs stad kör ju upp för backen, och det måste väl ändå vara okej? Nej, såklart inte. Oavsett om det är en Fiat Ducato-buss
eller en vanlig kombi.
Trafikföretagen har även elbilar i stallet; här en VW ID.4
Skolskylten på Golfens tak signalerar ironiskt nog ‘Varning för barn’ snarare än ‘Varning för olagligt passerande skolskjuts’. Bra att kommunen ordnar skolskjuts med bil i alla fall, nu när skolskjutsen själv genom sin körning bidrar till den otrygga trafikmiljön. Numera är trafikvärdarna borta, och kommunen har lagt ut trafikmätningsslangar. De senare känner emellertid inte av att fordon som kör på uppdrag av kommunen struntar i sina egna regler.
Varningsljus för olaglig trafik. Ännu bättre! Så här ska det se ut: även varningsljusen påslagna för att varna barnen på väg till skolan för att alla körkorthavare inte är införstådda med trafikreglerna.
We care about the small people med både varningsskylt och varningsljus. Snyggt! Men trafikregler struntar vi såklart i; inget hindrar oss, det är ju raka vägen.
Kommunens körningar drar med sig annan olaglig trafik. Här har vi en kommunal Ford Transit, tror jag. Det som blir extra tråkigt är att folk som ser andra bilister, till exempel förare av kommunens egna fordon (eller, rättare sagt, kommunens trafikföretags fordon) köra norrut riskerar att dras med i olagliga passager.
Nästan vinner inget pris. När man trodde att kommunen lyckats dämpa sin egen trafik efter att ha uppmärksammats på problemen, noterar man att den även framåt slutet av året trotsar sina egna regler. Som synes genomförs serviceresorna med allehanda sorters bilar (här en Skoda Octavia) som sannolikt också körs av olika förare. Att tillrättavisa en enskild förare torde därför vara lika effektivt som att tillrättavisa en privatbilist på tillfälligt besök, dvs. det ger ingen märkbar effekt alls på den samlade trafikmängden utan måste hanteras på strukturell nivå.
Representanter för kommunen fortsätter trotsa kommunens förbud även framåt slutet av året trots flera påpekanden. Och drar med sig annan trafik, inte minst. Om självaste kommunen får kära här så får väl alla det? Kan man tänka.
Det blir såklart trängre på gatan när snön kommer, men i kraft av sin storlek lyckas kommunens bil ändå tränga sig fram i förbudszonen, trots möte.
Efter ett tag lär man sig att det är lönlöst att anmäla körningar in i förbudszonen till kommunen. De kommer ständigt tillbaka. Här en buss märkt ”Göteborgs stad” vid tiden när skolbarnen sluter ungefär.
Tyvärr kör kommunens bilförare inte bara in i förbudszonen (vilket jag flera gånger påpekat); om de har bråttom med skolskjutsningen så händer det att det även körs rätt fort. I detta fall så fort att det nästan syns på bilden. Särskilt olyckligt under vintertid, då det kan vara ganska mörkt när barnen börjar skolan.
En paus i vårsolen, mot färdriktningen på trottoaren för att inte störa trafikflödet.
Om mötande fordon kommer i vägen finns det utrymme att ta sig förbi på trottoaren.
Inte ens varuleveranser med vad som ser ut som kommunens logga (Göteborgs Stads Leasing AB) ska köra upp här (undantag för varuleveranser ges enbart för färd genom Falkgatan österut).
Trots trafikmätning. Kommunens bilar trotsar kommunens förbud, men det syns antagligen inte i trafikmätningsstatistiken?
En lite ”vintrigare” bild från december. Här är det kommunens bil som imiterar privatbilistens framfart. Om den kan köra förbi förbudsskyltarna, så måste det väl vara okej?
Men ofta är det privatbilisterna som hakar på kommunens bilar. I detta fall var det dock bara kommunens bil som ”hamnade” på trottoaren, men det var inga skolbarn i närheten denna gång.
Från kommunens sida tackas det för att man påtalar problemen och utbildningsinsatser genomförs, men efter ett tag ser det åter ut så här. Ingen idé att försöka påverka förarna, alltså.
Lite fler höjdpunkter från kommunens biltrafik.
Jag kan så klart inte visa upp samtliga fall, men här är ett till med Göteborgs stads fordon.
Igen.
Och igen.
Regionen vill inte vara sämre. Nu ska vi inte klaga bara på att kommunen struntar i sina egna regler. Även andra offentliga aktörer, till exempel Västra Götalandsregionen, gör det. Här en i full kareta på väg in i förbudszonen.
VGR leasar även denna likaledes vita VW Transporter -23, här i ett vintrigare landskap.
Ett problem är att regionens och kommunens bilförare kör rätt fort. Om de nu struntar i förbud mot motordrivna fordon, så kunde de kanske hålla igen på hastigheten i området?
Inte bara VW. Regionen leasar även Toyota Proace, som denna vita diesel från -21. En mötande bilist signalerar förgäves att regionen kör i olaglig riktning. På trottoaren står för övrigt en populär flyttfirma och tar plats. Men den stör i alla fall inte trafik… förlåt, biltrafiken.
Göteborgs stads serviceresor tar sig till exempel med lätthet igenom. I förbudszonen.
Orättvist att bara peka ut Göteborgs stad, så här kommer en Cupra Born, stolt märkt ”Partille kommun”, som omväxling. Ägaren är Partilles stadsbyggnadskontor, som uppenbarligen ger sjutton i grannkommunens trafikregler. Och varför inte? Göteborgs kommun struntar ju i sina egna regler. Att det är en elbil är ju ändå pluspoäng. Så länge den inte kör på något skolbarn här i förbudsområdet, men det gör väl inte elbilar.
Att även PostNord struntar i förbudet kan man visserligen ha visst överseende med. Deras danska Garia Utility City-bilar (”motorcyklar”, som detta fordonsslag kallas, närmare bestämt ”tunga fyrhjulingar med karosseri för godsbefordran” [L7E-CU]) väger blott 550 kg i tjänstevikt och tar inte mer än drygt 1,3 meter av vägens bredd. Maxhastigheten är också 45 km/tim. Men visst, de ska inte köra upp här heller.
Men att även förare av deras betydligt större och tyngre skåpbilar saknar regelkunskaper känns desto allvarligare
De tror kanske att skyltarna inte gäller dem, eftersom de delar ut post?
Den blå postoperatören ställer sig även demonstrativt i förbudszonen. För att visa sitt ogillande för förbudet eller för att man är oseriös och inte känner till reglerna? Notera dock jag-ska-bara-blinkersen, som signalerar att man vet om att man är ”busig”.
För rättvisans skull: det finns också andra postoperatörer. Denna bromsade faktiskt in och tvekade vid förbudsskyltarna, men passerade båda innan den vände längre upp på gatan.
Sopbilen som fysiskt hinder I. Sopbilar som inte står på trottoaren är riktigt bra – inte minst som fysiska bilhinder. Här får taxin som olagligen kört norrut vackert vänta på att sopkärlen tömts (MB-skåpet stod parkerat och utgjorde den vänstra delen av det fysiska hindret). När sopbilen avlägsnat sig fortsatte dock taxin tyvärr uppför backen.
Sopbilen som fysiskt hinder II. Särskilt under mörk eftermiddag är sopbilens hindrande placering välkommen p.g.a. dålig sikt. Här får två bilister som tänkte tränga sig norrut i förbudszonen lägga i backen (de ena försökte klämma sig förbi, men det gick inte). Cyklisten framför sopbilen kunde fortsätta tryggare uppför här tack vare sopbilen.
Sopbilen som fysiskt hinder III. Riktigt bra placering av sopbilen igen. Här en grå V60 som ska fram till varje pris men som hindras av den större sopbilen …
… men när sopbilen åkt är det bara att köra! Den lagligt körande bilisten på väg söderut i Hyundaien tutar för att avvärja fara, men XC60-föraren avvärjer faran (för bilisterna) genom att köra upp på trottoaren. Ja, vad ska man annars ha trottoaren till?
Eller ja, det funkar ju inte alltid med sopbilen som hinder. Här är en bilförare som gett sig dän på att manövrera in sin Ford Transit Connect mellan sopbilen och den parkerade skåpbilen och därmed lyckas bortse från såväl renhållningspersonalens arbetsmiljö som eventuella mötande cyklisters trafiksäkerhet i körbanan.
Ur vägen, gångtrafikanter, här kommer jag i min viktiga bil! När någon bilist råkar ställa sig i vägen för någon som vill köra in i förbudszonen så finns alltid trottoaren till hands. Ett eller två trafikbrott, liksom, vad spelar det för roll?
Ur vägen! kan man tänka sig att den viktiga Teslaföraren säger när hen kör vänstertrafik förbi Volvoföraren som gestikulerande undrar vad i hela världen som pågår. Det som pågår är att det är en slösande bred asfaltsyta som inte på något sätt signalerar annat än att det är bilen som är i centrum här.
Det blir inte alls like bra effekt av en Audi som parkerar på trottoaren på fel sida (uppe till höger i bild). Den är för smal, så här kommer norrgående bil lätt igenom. Men mycket bra att Audin vinnlägger sig om att inte hindra någon (bilförare) i trafiken så att vi kan upprätthålla det viktiga flytet och den ännu viktigare trafikrytmen norrut på Övre Olskroksgatan. Jag har hört att sådant övertrumfar trafikregler.
Bärgningsbilen är bred, och hade den stått på körbanan som den skulle, så hade biltrafiken hindrats. Men med bärgningsbilen placerad på trottoaren hindras bara gångtrafiken – bilar passerar med lätthet förbi förbudsskyltarna norrut. Bilfri zon fast tvärtom – gångfri zon?
Närheten till E20 leder in en hel del trafik som till synes är helt obekant med området. Här en, som det verkar, mycket förvirrad turistbussförare som senare ska försöka tråckla sig igen förbudet uppe på Falkgatan. Det går om man vill, och yrkesförarna verkar vara bland de bästa på att tänja på gränserna. Hoppas att detta inte är en del av deras profession.
Opålitligt och farligt. Vägmärket som sitter uppe i backen lovar enbart cykelmöte när du cyklar nedåt/söderut, men du kan lika gärna bli överraskad av en plötslig bil nerifrån.
Motorhaveri? Nej, bara helt vanliga jag-ska-bara-blinkers. Hur ska man som körkortsinnehavare veta att det även är olagligt att använda dessa om man inte har fel på bilen; vad begär du egentligen??? De syns bra i alla fall. Här har flyttfirmans båda skåpbilsförare varit snälla nog att olagligen ställa sig på bara en del av trottoaren där barnen går till skolan. Undrar hur de kom dit: kanske körde de uppifrån och sedan svängde runt, eller kanske passerade de förbudsskyltarna där nere först?
Laglöshetens charm: panoramavy över Olskroksgatan och Övre Olskroksgatan. I mitten den charmiga, 1897 uppförda, stenbyggnad som skulle hysa skotska ingenjörer som skulle arbeta på Gamlestadens Väveri. Till vänster Olskroksgatans slut och till höger uppfarten mot den ”bilfria” zonen vid skolan. En BMW X5 (tror jag) med två hjul uppe i cykelbanan till vänster och en Saab 9-3 SportCombi olagligt på väg uppför backen till höger. (Men vad roligt att se en trevligt kosmosblå Saab 9-3 kombi i fint skick – jag vet att det finns en vit också som framförs precis lika olagligt men som jag tyvärr inte lyckats plåta.)

Intressant nog är det enda mer granskande inlägg jag sett skrivet om denna bilfria zon än så länge ett inlägg på bloggen Cornucopia?:

Fredagsmys: Vägra att bli regerad, Göteborgsutgåvan

Bloggaren verkar vara skeptisk till oskyddade trafikanter generellt: det talas exempelvis i ett tidigare inlägg om ”cyklisterna som kastar sig mot dig när du kör på enkelriktat” och ”en cyklist i full fart runt hörnet och rakt in framför dig” och om hur man kan uppleva cyklister ”dödsföraktande köra rakt mot trafikriktningen”. Sådana uttalanden kommer sällan från folk som vill satsa mer på cykling och gång. Men jag kan ha fel, såklart.

Temat i det aktuella inlägget kan kanske beskrivas som att paragrafbändande göteborgare utövar civil olydnad. De är frihetskämpar, de står upp emot den despotiska kommunen. En fredligare och mildare variant av autonomins ambassadörer som sågar ner ULEZ-kameror i London. Se till exempel följande citat: ”I Göteborg vägrar bilisterna bli regerade av de senaste påhitten” , ”Någonstans går gränsen, och det verkar ske när kommunen får feeling” och ”detta motorfordonsförbud är dåligt förankrat i folkviljan”. Det är ”påhitt”, kommunen har ”fått feeling”, och hur är det egentligen med folkviljan?

Bland de drygt 100 kommentarerna finner vi bland annat:

  • ”Vi har inget val. Jag kör yrkesmässigt i centrala Göteborg och var man får, och inte får, köra ändras varje dag” och ”Dessutom är trafikkontoret i Gbg katastrofalt dåliga på att informera om var man just lagt om trafiken”. (Att det är skyltat med inte mindre än fyra C3:or upp till skolan räcker alltså inte. Det går inte att förstå.)
  • ”Hela poängen med lagstiftning är att den skall uppfattas som moraliskt korrekt av allmänheten. Mord gillar de flesta inte – därför är det förbjudet. Om trafikplanerarna i Göteborg anser att man inte skall få köra bil på en gata utan att det finns fog för det är det helt enkelt moraliskt rätt att skita i skylten.” (På moralrebell-temat, alltså: allmänheten vill ha mer bilkörning, inte mindre.)

Bloggaren missade tyvärr att ta kort på den evigt överkörda påbudsskylten bredvid restaurangen. Den stod på den lilla refugen som avdelar körfälten, som har orsakat flera fastnade bilar och månget brustet oljetråg, kvarlämnade hasplåtar och jobb med felanmälningar från min sida. Där kan man snacka om civil olydnad mot påbud(sskylt)! Eller kanske om bilister som riktar uppmärksamheten på sina handhållna mobiler istället för på påbudsmärken, förbudsmärken och annat sådant kommunalt förtryck.

Motsvarande enstaka händelse är nyhetsstoff i andra tidningar (se till exempel här), men på den aktuella platsen är det så vanligt att det inte är någon idé att rapportera.

En trött D2-skylt som pekar på restaurangen som bloggaren besökte istället, överkörd åtskilliga gånger av distraherade bilister. Just denna flexibla skyltkonstruktion, med fjädrande fäste, höll sig faktiskt levande i mer än en månad, vilket får sägas vara rekord. Bra ändå, mitt i bedrövelsen. Ersattes temporärt av markeringsskärm X3 med gula fält på röd botten. Ersattes i sin tur av ännu en fjädrande variant av D2.
Om man inte lyckas meja ner D2:an, så kan man alltid göra sig tillräckligt distraherad bakom ratten så att man kör över markeringsskärm X3 istället. (Notera dock att någon faktiskt redan har lyckats nagga även den nya D2:an i toppen.)
Men även denna D2:a mejades småningom ner. Notera konstruktionen med en stolpe för avspärrning som bas.

Den viktigaste iakttagelsen tycker jag emellertid är denna: ”det kör förbi ungefär tre icke-motorfordon per minut”. Detta är väl tänkt att tolkas som ironi, eftersom bilderna samtidigt visar hur uppenbart motordrivna fordon såsom en BMW X5 och en MB C-klass passerar förbudsmärkena. Alltså: tre motordrivna fordon per minut under tiden bloggaren sitter på restaurangen intill. Det är mer än jag lyckats få ihop under någon tidsperiod.

Påminnelse om faran. Som en varning till skolbarnen för bilen, som inte sällan framförs av en distraherad förare, ligger nere till höger i bild den numera flerfaldigt överkörda och fullständigt hopknycklade påbudsskylten från refugen nedanför. Men bilister verkar obrydda, som synes.
Någon har ”missat” även den senaste skyltningen på refugen. Turligt nog var det bara dimljussargen som tog skada denna gång.
En annan D2:a ligger söndertrasad för sista vilan – symboliskt nog på en hasplåt donerad av ännu en distraherad bilförare som låtit sin bil rulla upp sitt oljetråg på refugen. Gissa märke/modell!* (*Rätt svar: Toyota C-HR)
Sammanfattande bild. Skylten och hasplåten nere till höger, en MB Sprinter-lastbil ägd av en fastighetsskötare på väg in i förbudszonen och en hyrskåpbil som ”ska bara”, parkerad på trottoaren under några timmar.
Osäkra bilister imiterar varandra. Ju längre tiden går, desto fler osäkra förare gör fel. ”Hur var det nu med dessa skyltar? Jaja, om den röda bilen kan köra förbi dem, så kan såklart jag också göra det!” Så kanske yrkesföraren av taxin resonerar. För det är inte de ev. körkortskunskaperna man resonerar utifrån, det är helt klart.
Nu ska sägas att många taxibolag tar stort miljöansvar när de olagligt råkar hamna i zonen. Här en Tesla Model 3, en elbil.
Alla möjliga taxibolag kör in i förbudszonen, ska sägas. Här ett av de klart mest etablerade.
Minimal respekt för förbud visar detta, också ganska välkända, taxibolag.
Bilfri zon by night. Jodå, det buskörs dygnet runt här. Om nu någon trodde något annat.
Det luriga med de olagliga körningarna under den mörka tiden är att man lätt blir överraskad och bländad som cyklist. Här i den bilfria zonen utanför skolan. Denna olagligt körande bilist körde lugnt i alla fall. Stort tack för omtanke. Hoppas inga barn var i vägen.
Söktrafiken ser ut ungefär som den gjorde före regleringen. Skillnaden nu är att bilisterna kör olagligen norrut i jakt på parkeringsplatser på kommunal mark.
Söktrafiken under mörk eftermiddag är särskilt olycklig efter regleringen: Cyklister norrifrån, som alltså måste cykla i körbanan, kan numera lätt drabbas av en otrevlig överraskning i form av en olagligt, plötsligt uppdykande, uppsvängande bilist. Ingen idé att tro att gatan i praktiken är ”enkelriktad”, alltså.

Men området runt omkring, där bilar faktiskt får köra?

Ja, det kan se ut så här, där barnen ska ta sig till skolan via ingången vid Övre Olskroksgatan när huvudentrén är stängd:

Den vanliga jag-ska-bara-blinkersen på en Škoda som blockerar skolbarnens norra trottoar till skolan. De egna barnen är viktigast, så klart.
”Min är 61 meter. Hur lång är din?”. Vad säger man? Det är också lite pinsamt att detta liftföretag inte heller lyckats få fram TA-planer för sina arbeten. För det hade de inte lämnat in enligt kommunen.
Jag försöker som nämnts maskera företagsnamn och registreringsskyltar så gott det går, men när man har så kungliga loggor som denna MB-Sprinter så är det svårt. Blockerar trottoaren gör de i alla fall. TA-plan?

Summa: Än så länge betyder ”bilfri” i detta område i Göteborg kanske hundra, kanske några hundra bilar per dygn, uppskattat utifrån att jag fått ihop en bil varannan minut i högtrafik, men såklart betydligt färre i lågtrafik. Jag har aldrig räknat särskilt systematiskt över längre tid så det är osäkra uppgifter. Att det rör sig om ett beaktansvärt antal bilar tycker i alla fall jag står klart, särskilt i ett ”bilfritt” område, även om det såklart är en liten andel av samtliga bilar som skulle kunnat passera området men väljer andra vägar.

Det är förstås alltid viss skillnad på ambition och utfall, men i någon mån bör (väl) de båda komponenterna ändå korrelera för att det ska vara någon idé. Ett rökfritt rum bör inte besökas av ens en rökande person i timmen, kan jag tycka, och ett bilfritt rum borde kanske inte besökas av mer än, säg, max en bil i timmen. (Eller ska man ens kvantifiera på detta sätt?)

Nu är som sagt Falkgatan österut inte designad att vara 100 % fri från bilar, så det går inte att låta barn spela bandy eller hoppa hage där. Men om det hade hållit sig på, säg, max tio bilar per dygn, de med tillstånd att passera österut, så skulle man kunna låta barn cykla omkring där själva åtminstone, utan att vara orolig. I västlig färdriktning och på Övre Olskroksgatan är det dock mer eller mindre totalförbud, och frågan är då hur många olagligt passerande bilar man hade räknat med i trafikplaneringen.

Kommer beteendet förändras till det bättre, eller sätter sig detta normbrytande beteende hos dessa bilister? Det verkar kunna bli hur som helst, men hittills har inget beaktansvärt hänt. Ordet ”bilfri” betyder här att man får räkna med biltrafik, även om den kanske är mindre än tidigare.

Bilfritt – 100 %(?) – på Sveavägen i Stockholm

Strax före Ånäsprojektet, i juni, blev en annan del i Sverige åtminstone periodvis ”bilfri”: Sveavägen i Stockholm. Denna har, namnet till trots, inte prägeln av cykel- och gångsatsning som Ånäsprojektet (syftet är istället, enligt s. 6 i genomförandebeslutet att ”levandegöra platsen bland annat genom att skapa utrymme för tillfällig torghandel, loppisar och kulturevenemang” och att ”förhindra de omfattande störningsproblem som finns”). Men jag gjorde ändå min inledande tolkning av bilfri utifrån att jag först läste om denna nyligen införda bilfria zon utifrån rubriker som denna (P4 Stockholm):

Nu blir Sveavägen bilfri

På Sveavägen pågår alltså ett projekt, ”Upplev Stockholm”, som innebär att man under vissa helger stänger av en sträcka (på ungefär 300 meter?) av Sveavägen. Jag har inte varit på plats, men av bilder att döma verkar bilfri på Sveavägen ha en helt annan innebörd än kring skolan i Göteborg. Visst, även på Sveavägen skyltar man med C3, men man nöjer sig inte med detta utan sätter även ut stål- och betonggrisar, kravallstaket och fordonsbarriärer som (i lång version) väger 1,2 ton styck. Inne i zonen möbleras det som om den var 100 % bilfri. Se till exempel här och här. Staden uttrycker alltså själv att Sveavägen ”stängs av”. Allt detta för fyra tillfälliga avstängningar under 2024! Här tillåts bilfriheten få kosta en slant.

Rapporten ”Bilfria zoner vid skolor” (2024): sådär bilfritt

En Trafikverket-rapport om bilfria zoner kom praktiskt nog ut under året: ”Bilfria zoner vid skolor: Utformning och effekter av olika typer av åtgärder” (Alkawas et al. 2024). Genom den inser man att man inte borde förvånas över att zonerna ser olika ut trots samma etikett: ”En bilfri zon vid en skola kan komma i många olika former”:

Att implementera en bilfri zon vid en skola innebär att på en begränsad sträcka hindra trafik med motorfordon, antingen permanent eller under vissa tidsluckor på dygnet. […] Det går att utföra antingen med hjälp av reglering eller genom att placera ut fysiska hinder. Utformningen kan i vissa fall likna en förlängning av skolgården men ofta ser det ut som en vanlig gata där man fortfarande kan gå eller cykla hela vägen fram till skolan. Det är vanligt att en bilfri zon kombineras med en alternativ avlämningsplats, en på- och avstigningsplats. Utmaningar kan gälla hur man stänger av trafik utan att hindra relevanta transporter och/eller funktioner (S. 4 i delen ”Handbok för bilfria zoner vid skolor”)

Syftet är enligt författarna att ”hindra trafik med motorfordon”, vilket görs genom fysiska hinder eller genom reglering. Samtidigt noteras att ”Utmaningar kan gälla hur man stänger av trafik utan att hindra relevanta transporter och/eller funktioner”. Här frågar sig min intuition om man verkligen har ansett sig hindra trafik om man bara reglerat med till exempel C3-förbud och i övrigt inte gör så mycket med gaturummet (som på Övre Olskroksgatan). Blir det inte lite som att säga att man hindrat fordonsförare att köra i mer än 70 km/tim genom att sätta upp 70-förbudsskyltar? Det funkar på dem som känner till reglerna och i övrigt är moraliskt oförvitliga, men hinder?

En intressant notering i sammanhanget är att rapportförfattarna ogillar själva ordet bilfri för att ordet har en negativ klang:

Det är inte alltid möjligt att ta bort all biltrafik vid skolan, åtminstone inte under hela dygnet. Det är viktigt att definiera begreppet och dela upp det i olika typer av åtgärder utifrån det man vill uppnå, snarare än att det ska ha den negativa klang som “bilfri” kan föra med sig. Att göra andra ordval som exempelvis ”lekgata” eller ”främjande av aktiva transporter” kan bidra till en mer positiv bild av de valda åtgärderna genom att fokusera på de önskvärda effekterna snarare än de restriktioner som åtgärderna leder till. (S. 35)

Om bilfri låter negativt eller positivt antar jag beror på vad man själv vill: det vore väl konstigt att undertrycka att biltrafiken ska minskas? Och låter andra –fri-sammansättningar, till exempel rökfri, så dåliga? Men visst, tanken verkar vara att man i etiketteringen bör framhäva vad man är för snarare än vad man är emot: genom att kalla något lekgata (‘gata som främjar lek’) istället för bilfri gata (‘gata där man vill ta bort biltrafik’), undertrycker man att bilen ska stryka på foten (För hur blir en biltrafikerad gata annars en lekgata?).

Rapporten innehåller en studie som inkluderar en för detta inlägg intressant omvärldsbevakning, en genomgång av genomförda och dokumenterade åtgärder i Sverige och i flera andra länder (resultat i avsnitt 5.1). I Sverige (5.1.8) har x bilfria zoner identifierats och karakteriserats:

  • Stockholms stad (5.1.8.1), tre platser: Björngårdsskolan (tillfälligt reglerad som gågata), samt Norra Ängby skola och Lofotens och Regnbågens förskolor (delar av gator har stängts av).
  • Huddinge (5.1.8.2): Långsjöskolan. Reglering med förbud mot motordrivna fordon, dvs. C3, och lite reglerade parkeringsförbud. Inte helt förvånande är omdömet detta:
    • ”Åtgärderna har dock inte fått de effekter som eftersträvades. Förbudet mot motordrivna fordon har gjort att trafiken förflyttats till andra gator vilket medfört att boende i området hört av sig med synpunkter. Parkeringsförbudet har inte haft så stor effekt då föräldrar åker in och släpper av barnen, i stället för att använda avlämningsplatsen” (s. 28)
  • Enköping (5.1.8.3): Munksundsskolan. Inga fysiska åtgärder, utan endast reglering/skyltning. Enbart reglering leder till detta omdöme:
    • ”Efterlevnaden av avlämningsrutinerna har dock visat sig bristfällig […]” (s. 28)
  • Nacka (5.1.8.4): Björknässkolan. Reglering med förbud mot motordrivna fordon (C3 igen, får man väl anta) med undantag för transporter till skolan. Omdömet är inte så överraskande:
    • ”Förbudet hade låg efterlevnad och rektorn på skolan gick då ut med en uppmaning till vårdnadshavare om att respektera förbudet” (s. 29). Man lade ut en rad med kantsten vid infarten till området (Figur 5-12), vilket verkar ha fått viss effekt.
  • Söderköping (5.1.8.5): Albogaskolan (biltrafik och oskyddade trafikanter separerades, men jag tycker att det verkar ytterst oklart vad som är ”bilfritt” här) och Bergaskolan (hämtning och lämning sker 300 meter från skolan; dock inget förbud mot biltrafik vid skolan, vilket – inte oväntat? – ger låg efterlevnad av rekommendationerna).
  • Gävle kommun (5.1.8.6): handlingsplanen ”Hållbar skolmobilitet” omfattar flera skolor, kring vilka det införs ”skolzoner” med olika åtgärder. Solängsskolan har genomfört flest åtgärder, bland annat räcke och pollare och reglering med stoppförbud.
  • Växjö (5.1.8.7): ej renodlade bilfria zoner, utan mest försök att reglera bort parkering vid vissa platser precis vid skolor. Man har inga fysiska hinder utan har förlitat sig på reglerad enkelriktning och införande parkeringsförbud. Men …
    • ”Dessa åtgärder har inte fått önskat resultat då många föräldrar bryter mot regleringen […]” (s. 34).

Sammantaget konstateras

  • att reglering ”är enkelt att införa men efterlevnaden är oftast ganska låg” (s. 37, min fetstil). Inte så mycket ”bilfrihet”, som det verkar
  • att fysiska åtgärder (fysiska hinder av olika slag) används i vissa fall. Men, precis som är fallet vid Ånässkolan i Göteborg kan man inte ha fysiska hinder eftersom man vill släppa igenom viss biltrafik och då hamnar man i denna situation: ”Det går att reglera på ett sätt som endast tillåter vissa typer av fordon men så länge det inte finns något fysiskt hinder finns det stor risk för att efterlevnaden blir bristfällig” (s. 38, min fetstil). Ja! Detta kan jag skriva under på!

Intressant nog talas det i rapporten om låg efterlevnad av reglerna inte mindre än ca 20 gånger:

  • ”Efterlevnaden av avlämningsrutinerna har dock visat sig bristfällig […]”
  • ”Förbudet hade låg efterlevnad […]”
  • ”Efterlevnaden av skolans på- och avstigningsrekommendationer har därför visat sig låg.”
  • ”I vissa fall har skolan fått gå ut med vädjan till föräldrar om att följa gällande trafikregler om efterlevnaden upplevts bristfällig.”
  • ”Olika typer av reglering är den åtgärd som testats mest […] men efterlevnaden är oftast ganska låg.”
  • ”[…] så länge det inte finns något fysiskt hinder finns det stor risk för att efterlevnaden blir bristfällig.”
  • ”Reglering med utmärkning är relativt enkelt att genomföra men desto svårare är det att få hög efterlevnad […]”
  • ”Reglering har nackdelen att det kräver övervakning för att försäkra efterlevnad.”
  • ”Efterlevnaden av skolans avlämningsrutiner har dock visat sig låg.”
  • ”Skolan upplever att efterlevnaden av trafikreglerna lämnat en del övrigt att önska […]”
  • ”[…] dålig efterlevnad av skolans hämta-/lämnarekommendationer.”
  • ”Parkeringsförbudet på Brunnsvägen efterlevdes inte.”
  • ”Fysiska åtgärder […] hade sannolikt bidragit till en högre efterlevnad av platsens trafikregler.”
  • ”Nackdelar med reglering: Svårt att skapa efterlevnad av reglering. Kan bli resurskrävande om övervakning krävs för att skapa efterlevnad.”
  • ”Dessa åtgärder har inte fått önskat resultat då många föräldrar bryter mot regleringen […]”
  • ”Det är inte ovanligt att bilister bryter mot regleringar under korta stunder när överträdelserna inte beivras.”
  • ”Mindre åtgärder som kantstenar kan användas för att förstärka reglering och bidra till nudging av förare, genom att förtydliga den önskvärda körvägen. Dessa åtgärder har inte alltid så stor effekt men är enkla att genomföra”
  • ”Parallellt […] gick skolans rektor ut med information och bad vårdnadshavare respektera trafikreglerna på platsen”.

Är det då ”bilfritt”, eller borde man tänka om? Rapportförfattarna föreslår detta:

Vid marknadsföring och kommunikation om åtgärderna är det sannolikt bättre att
använda namnet för inriktningen snarare än begreppet bilfri zon

Men inte för att zonen kanske inte alls är ”bilfri”, utan återigen för att bilfri zon har en negativ klang(!) Detta diskuterade jag ovan.

Sammantaget

Det verkar i allmänhet som om skolzoner, som ofta förlitar sig på endast reglering och utmärkning, inte alls är ”bilfria”, om man inte räknar ett hundratal bilar per dygn som ”bilfritt”. Bilister är generellt alldeles för dåliga på trafikregler, så det enda som verkar fungera vid denna uppsåtliga eller ouppsåtliga ”vardagskriminalitet” är fysiska hinder – att blockera vägen för vissa typer av fordon helt enkelt. Eller åtminstone att reglera och markera med C1 med undantag för cykel (som i Stockholm, där man redan 2020 insåg att C3 inte efterlevdes; se tjänsteutlåtande med dnr T2020-00697-1). C3:an, som vi även finner uppsatt en gång för länge sedan på den övergivna enskilda skogsbilvägen, ger uppenbarligen inte ett tillräckligt seriöst intryck för att bilisten ska förstå att den innebär ett förbud. Inte ens förarna av kommunens egna fordon verkar som synes uppfatta vad C3 betyder.

Att C3 inte fungerar är ingen ny kunskap, utan det finns gott om information för den som vill ta del av den. Utöver erfarenheterna från Stockholms stad och nämnda rapport, ”Bilfria zoner vid skolor”, angavs detta redan i den gamla GCM-handboken från 2010 på s. 88 (min fetstil):

Det är möjligt att tillåta dubbelriktad cykling i blandtrafik genom att skylta ”förbud mot trafik med motordrivet fordon” [dvs. C3, min kommentar] i ena riktningen. Efterlevnaden av denna skylt är dessvärre betydligt sämre än för ”förbud mot infart med fordon”. Vidare skapas oklarheter för parkering […]”

Jodå, C1 med undantag används även i Göteborg, men det är i dagsläget en ytterst sällsynt företeelse. Den enda jag känner till står, eller har stått, vid Gamlestadens fabriker (enskild väghållare).

Eller kanske är det den här beskrivna situationen – några hundra bilar per dag – som får sägas ingå i den moderna betydelsen av bilfritt (minns att ordet är minst 100 år gammalt i svenskan)? Åtminstone utanför skolor. Men då blir ju den helt centrala frågan: Vilken funktion ska då dessa ”inte-alls-helt-bilfria zoner” fylla?

I den zon som föreliggande inlägg handlar om känner sig barn uppenbarligen inte trygga med att befinna sig i en körbana där det helt plötsligt kan dyka upp en olagligt körande bil om det så bara skulle vara en i timmen. Det är i alla fall vad jag har hört av dem jag har pratat med, och jag har inte heller sett något barn som vågat cykla själv på Övre Olskroksgatan (de barn som cyklar tvingas cykla på trottoaren, vilket funkar för sjuåringen men inte är hållbart och dessutom olagligt för tioåringen, särskilt inte i en stad som säger sig vilja premiera cykeln och minska bilismen). Det är fortfarande säkrare att fortsätta åka bil till skolan än att cykla.

De områden som verkar lyckas bäst med att vara bilfria är annars de med fysiska hinder för biltrafik, men dessa finner vi främst inte vid skolor, utan till exempel på Sveavägen i Stockholm.

Att tro att trafikutbildningen som den ser ut i dag räcker för att alla bilister, eller ens de flesta, ska följa trafikregler är inte hållbart. Därför läggs det pengar på bilhinder/-spärrar, ISA-system, farthinder och betonggrisar på våra vägar.

Kanske kommer det några goda exempel från Skåne? Malmös nyliga satsning på skolgator innebär bland annat att man gör vissa gator bilfria. Men till skillnad från många andra skolsatsningar, avser Malmö att gator kring Sorgenfriskolan delvis stängs av och delvis enkelriktas. Vid Gullviksskolan ska det bli ”bilfritt”, men det verkar faktiskt innebära vissa fysiska begränsningar: ”Här går det istället bara att cykla eller gå”.

Sedan Göteborgs första ”bilfria” zon anlades har inte så mycket hänt som skulle kunna minska den olagliga biltrafiken. Inga åtgärder alls. Det viktigaste åtgärden synes istället vara att man plockat bort kommunens återvinningstation på Övre Olskroksgatan 14 (den tidigare anläggningen med ID 7803), precis utanför skolan i omedelbar närhet till den ”bilfria” zonen. Vad bra, tänker någon, då kan man kanske åtminstone anlägga fler cykelställ eller kanske en Styr & Ställ-station (det finns väldigt få sådana i östra Göteborg), eftersom man säger sig vilja gynna annan trafik än biltrafik.

Nej, kommunens synligaste åtgärd hittills i den bilfria zonen är att, om man ska uttrycka det skarpt, prioritera biltrafiken (se föreskrift 2025:00627 beslutad 2025-03-31). Man har passat på att anlägga inte mindre än tre eller fyra nya bilparkeringsplatser (i nuläget får fyra bilar plats). Bra av en bilstad som Göteborg, men varför påstå att staden vill prioritera annan trafik?

Här låg återvinningsstationen. Platsen har blivit mer bilvänlig nu; äntligen kan fler boendeparkera på våra gemensamma allmänna ytor. Snart kommer kommunen att måla nya parkeringsrutor.

Ett av resonemangen från kommunen är att fler dygnet-runt-boendeparkeringar gör att fler bilägare kan ställa sina bilar och cykla och gå m.m. Minst sagt överraskande resonemang (man verkar inte ha resonerat på detta sätt i fråga om Såggatan), som jag inte känner till om det finns stöd för, men för gående är ett problem på morgonen ett annat, nämligen att bilister använder trottoaren mitt emot för avlämning och parkering. Det behövs med motsvarande resonemang ännu fler bilparkeringar för att även de boende som ställt sina bilar på boendeparkeringen ska ska kunna tas sig fram obehindrat?

Som även illustrerats ovan, kan bilister stå på detta vis på trottoaren på Övre Olskroksgatan när barnen är på väg till skolan på morgonen. Antagligen för att inte hindra trafiken (läs: biltrafiken). Det spelade som synes ingen roll att kommunen öppnade fler parkeringsplatser eftersom behovet av bil är omättligt som det verkar.
Trygg väg till skolan? Nej, inte alls. ”Men titta på elsparkcyklarna som man bara ställer hur som helst på trottoaren!”.
”Jamen Golfen då, som använder trottoaren som avstigningsplats och ockuperar en större gångyta?” Den är inga problem; den har ju sina jag-ska-bara-blinkers på.

Ska bli intressant att se hur det går med zonen: Blir den ”bilfri-bilfri”, eller blir det som med björntjänsten?

Mer rakt på sak: kommunen behöver bestämma sig för vilken ambitionsnivå de egentligen har:

  1. Om den bilfria zonen endast ska ses som en zon med mindre biltrafik än de omgivande gatorna, då finns det knappast något behov av att reglera något alls, och det finns inget behov av att kalla zonen något särskilt heller. Detta mål är nämligen redan fastställt i stadens styrdokument och gäller redan trafiken i hela Göteborg: enligt Göteborgs stads trafikstrategi ska biltrafiken som sagt minska med 25 % fram till år 2035 jämfört med nivåerna från 2011 (s. 41).
  2. Om kommunen strävar efter att den bilfria zonen ska vara något särskilt, något som ska uppfylla högre trygghetskrav än andra gator i Göteborg, då kan jag inte tycka att det duger att nöja sig med minskad biltrafik ”eftersom vi från tidigare erfarenheter redan visste att folk inte skulle följa våra C3-skyltar men nu är det som det är, det finns en parkering inne på skolgården som ”måste” finnas kvar där, boende måste ha tillgång till boendeparkering så att de kan ställa sina bilar någonstans och cykla mer [osv.]”. Om nu Ånässkolan, som nämns ovan, gått med i det projektet ”Gå & Cykla till skolan”, varför behöver då skolan ha kvar sina bilparkeringsplatser? Räcker det inte med en ändamålsplats för enstaka transporter?

Som konstateras i ETC.se i samband med premiären för den zonen: den är faktiskt en ”Frihetsfråga för barnen”. Ja, det är verkligen dags för en bilfri zon, och detta inlägg ger förhoppningsvis någon inspiration för hur den kan komma till stånd.

2 reaktioner till “Hur fritt är bilfritt? Om ”bilfria” zoner, bl.a. vid Ånässkolan”

  1. Profilbild för Anonym
    Anonym 20 januari 2025 — 11.04

    Gediget arbete! Som en av medförfattarna till rapporten du analyserat delar jag många av dina frågor som gestaltats i projektet med Ånässkolan. De exempel du lyfter är användbara för det fortsatta arbetet med detta och liknande projekt i Göteborgs stad.

    Gilla

    Svara
    1. Profilbild för Kristian Blensenius (Inläggsförfattare)
      Kristian Blensenius 20 januari 2025 — 11.32

      Tack, jättekul att få respons, och tack för rapporten!

      Gilla

      Svara

Lämna en kommentar

search previous next tag category expand menu location phone mail time cart zoom edit close