Vägmärken tenderar, var för sig, att representera endast ett teckensystem: antingen bild (till exempel märket för väjningsplikt) eller text (till exempel tilläggstavlan för parkeringsavgift). Eller både och, men då är budskapen sällan logiskt beroende av varandra.
Men det finns även ett antal vägmärken som skulle kunna betecknas som multimodala.
En ”multimodal” skylt som har ansetts lustig och svårtydd (till exempel här, här och här) är en av varianterna av märket för ändamålsplats, närmare bestämt C40-6, den ofta pedantiskt avstavade ”På- och avstigningsplats”. Den står ofta utanför skolor och verkar helt enkelt signalera att man får hoppa på och av i farten om man nu vill hoppa av. Stanna får man inte: det är ju på samma gång stoppförbud. På den aktuella platsen skulle man enligt stoppförbudsskylten endast få stanna fordonet för att undvika fara eller för att trafikförhållandena kräver det. Man får alltså inte släppa av personer.
Men man måste också läsa trafikförordningen 3 kap. 54 § om ändamålsplats:
På en ändamålsplats som har märkts ut med märket C40, ändamålsplats, i vägmärkesförordningen får fordon inte parkeras eller stannas annat än för det föreskrivna ändamålet. Fordon får dock stannas för på- eller avstigning som kan ske utan hinder för detta ändamål.
Ändamålsmärket beskrivs även i vägmärkesförordningen:
Märket anger en plats som är avsedd för ett visst ändamål och att det är förbjudet att stanna och parkera fordon för annat ändamål än det angivna.
Inte jättesvårt alltså, om man bara läser några extra texter. Man får inte stanna, men det angivna ändamålet, på- och avstigning, tillåter ändå att man stannar – men bara om ändamålet med stannandet är just på- och avstigning.
Formel för utläsning
Ändamålsmärket återfinns först i vägmärkesförordningen från 2007, och dess urmoder torde väl vara zonförbudsskyltarna, till exempel skylten för vändzon, som varit känd sedan 1960-talet. Den hade i vägmärkesförordningen från 1966 inte gul utan gråblå botten och torde ha utgått från märke 72: ”Zon med förbud att parkera eller stanna fordon eller med tillåtelse att parkera viss begränsad tid”. I beskrivningen i 16 § samma förordning anges att ”Arten av förbud anges genom att märke 70 [parkeringsförbud] eller 71 [stoppförbud] infogas i zonmärket” och att ”Märket kan även användas för att ange att förbud att parkera eller att stanna gäller viss kortare vägsträcka, när förbudet avser att tillgodose särskilt ändamål”.
Numera kallas märket för C42 Vändplats.
Att vändplatsen medför parkerings- eller stoppförbud är begripligt: folk måste ha utrymme för att vända på platsen, och därför är det inte lämpligt att andra stannar där och eventuellt hindrar den som vänder.
Här kolliderar inte texten och bilden, utan budskapet utläses i två steg utan omsvep:
- Ändamål: ‘detta är en vändplats’.
- Konsekvensen av ändamålet: ‘fordon får inte stanna här’.
Lastplatsen egentligen lika knepig
Om vi så övergår till ändamålsmärkena i C40-serien, så kan det konstateras att den tidigare lastzonen (sedan 1960-talet syskon med vändzonen ovan), numera lastplatsen, faktiskt kan tolkas på ett lika knepigt sätt som på- och avstigningsplatsen av den som så vill.
Lastplatsmärket utläses:
- Ändamål: ‘detta är en lastplats’.
- Konsekvensen av ändamålet: ‘fordon får inte stanna här’.
Man måste ju faktiskt stanna för att lasta saker, precis som man måste stanna för på- och avstigning enligt ovan. Men som sades där: ändamålet kör över förbudet, så den som ägnar sig åt lastning (förare av budbil, personbil, lastcykel, eller vem det nu kan tänkas vara som vill lasta) får såklart ändå stanna – men bara om ändamålet med stannandet är just lastning.
Om man vill att bara vissa fordon ska få nyttja lastplatsen får man sätta upp tilläggstavla. I fallet på bilden vill kommunen enligt föreskriften endast tillåta lastning och lossning av tungt eller skrymmande gods (notera att platsen är något längre än de ca 12 meter som ju är vanligt annars), vilket har resulterat i att tilläggstavlan anger att lastplatsen endast är avsedd för fordon registrerade som lastbil.
Övriga ändamålsplatser följer formeln
De andra ändamålsmärkena i C40-serien är mer lättolkade. Så taxi-/bokbuss-/ambulansplatsen:
Även mer inofficiella skyltar har komponerats, till exempel i Fjällbackas nya kaj:
Platsmärket utläses:
- Ändamål: ‘detta är en taxi-/bokbuss-/ambulans-/foodtruckplats’ (”foodtruck” är alltså inte ett officiellt, av Transportstyrelsen [TSFS 2019:74] godkänt, ändamål).
- Konsekvensen av ändamålet: ‘fordon (som inte är taxi/bokbuss/ambulans/foodtruck) får inte stanna här’.
Visst, taxin, bokbussen, ambulansen och foodtrucken måste stanna på platsen, men för alla övriga fordon är utläsningen ganska klar.
Likaså om man sysslar med skolskjuts (som är ett officiellt, av Transportstyrelsen godkänt, ändamål):
Utläsning:
- Ändamål: ‘detta är en skolskjutsplats’.
- Konsekvensen av ändamålet: ‘fordon (som inte sysslar med skolskjuts) får inte stanna här’.
Men på- och avstigningsplatsen är – tillsammans med lastplatsen – faktiskt lite skummare än de andra. Där anges två typiska saker man gör när man stannar – på- och avstigning eller lastning – och ändå får man inte stanna där. Om man nu alltså väljer att läsa skylten på detta sätt. Men så ska man alltså inte läsa den.
Sedan finns det ju sällan bara ett sätt att skylta en regel, exempelvis ett förbud. I Göteborg, på väg mot Delsjöbadet, sitter till exempel denna skylt. Kanske är den tydligare?
Faktaruta (se vägtrafikdefinitionerna)
Parkering: En uppställning av ett fordon med eller utan förare av någon annan anledning än som 1. föranleds av trafikförhållandena, 2. sker för att undvika fara, eller 3. sker för på- eller avstigning eller på- eller avlastning av gods
Stannande: Annat stillastående med ett fordon än som 1. sker för att undvika fara, 2. föranleds av trafikförhållandena, eller 3. utgör parkering
Ord och bil 