Cykla inte på trottoaren! Det kan väl inte vara så svårt. Men det är det, i alla fall i dagsläget, vilket med tydlighet illustreras av bland annat Cyklistbloggen 27 augusti 2014 och Paragrafhjälpen 25 juli 2017.
Självaste Transportstyrelsen talar på sin webbplats om ”trottoar” och ”trottoar eller gångbana”, men det framgår inte om trottoar är detsamma som gångbana. Exempel:
”Det är till exempel tillåtet att parkera en cykel på en trottoar eller gångbana […].” (https://www.transportstyrelsen.se/sv/Press/Pressmeddelanden/2020/manga-regler-om-eldrivna-enpersonsfordon/)
Är det så att Transportstyrelsen använder trottoar på grund av att man likställer trottoarer med gångbanor eller på grund av att allmänheten vet (eller åtminstone tror sig veta) vad en ”trottoar” är, medan det kanske inte vad en ”gångbana” är? Ungefär som att skriva rondell i stället för cirkulationsplats, predikatsfyllnad i stället för (bundet) predikativ, element i stället för radiator osv.
Vad som är en trottoar verkar inte definieras i dagens trafikregler, till skillnad från termen gångbana (se till exempel förordningen om vägtrafikdefinitioner). Ordet trottoar har, mig veterligt, heller aldrig använts i någon större utsträckning i 1900-talets trafikregelshistoria. Åtminstone inte sedan 1936 års vägtrafikstadga, där 4 kap., ”Särskilda bestämmelser för gående”, nämner trottoar i en hänvisning till städernas ordningsstadga:
För stad och annat samhälle, varå ordningsstadgan för rikets städer äger tillämpning, gäller dessutom vad i nämnda stadga är föreskrivet om trafiken å trottoar.
Så här ser det för övrigt ut i ordningsstadgan för rikets städer från 1868, som bland annat anger att man, med vissa undantag, inte får framföra fordon eller rida på trottoaren:
Trottoar = gångbana?
Kan man lika gärna säga trottoar som gångbana? Nja. Det verkar krävas två saker:
- anläggningen (trottoaren är en upphöjd yta, gärna med kantstöd, invid körbana)
- funktionen (trottoaren är en gångbana).
Wikipedia illustrerar virrvarret. Först står det ”En trottoar, av franska trottoir, är en gångbana vid en gata”.
Okej, trottoar = gångbana vid gata
Men sedan står det:
Vid mer trafikerade gator kan det ibland finnas mer upphöjda och extra breda trottoarer. På denna sorts trottoarer brukar det ibland vara tillåtet att cykla. Om så är fallet är cykelbanan utmärkt med skylt för antingen cykelbana eller kombinerad gång- och cykelbana.
Trottoiren på 1700-talet och framåt
Som kan läsas i dagstidningarna från 1700-talet, då trottoiren (från franskans trotter ‘traska’ osv.) börjar omtalas, var trottoaren från början en inrättning som skulle göra det bekvämare att gå. De gående skulle slippa blandtrafik med åkdon, och de skulle kunna gå torrskodda och utan att besväras av gatans ojämna beläggning. I Erik Palmstedts Resedagbok (urspr. från 1778), som citeras i SAOB under uppslagsordet trottoar, står det:
De många körslor af Equipager .. gjöra de illa lagde, trånga, orene och krokuga gatorne alt för incomode för fotgängare, som här icke hafwa trotoirer.
Det var i staden trottoaren infördes: i Extra Posten den 10 april 1793 (sidan 1) talas det under rubriken ”Reflexioner […] öfver Byggnader och Decorationer i Stockholm” om ”den nya inrättningen af de så kallade Trottoirer”:
En Trottoir bör wara jämn, torr, afhällig [för att leda bort vatten, dvs. ha tvärfall; min kommentar], samt så mycket uphögd [dvs. upphöjd] at de gående därå af åkdon icke beswäras. Bör ock slutta ifrån husen åt gatan, skiljas från denna senare genom ränstenen, och wara så bred at mötande utan trängsel gå om hwarannan.
Trottoaren blir, liksom dagens gång- och cykelbanor, ofta föremål för diskussion. Får de plats? I Stockholms Dagligt Allehanda den 25 januari 1815:
Det medgifves wäl, att den stora förmon Trottoirer förorsaka, är owedersägelig, men att dertill fordras mycket breda gator och wåra äro nog trånga.
Vid mitten av 1800-talet dyker ordet gångbana upp, i samordningar med trottoar, till exempel i Tidning för Falu Län och Stad den 10 september 1857 (sidan 2):
Trottoar kan alltså, än så länge, ses som synonymt med gångbana. Men det finns hybrider. I Paris infördes i slutet av 1800-talet de första(?) cykelbanorna, ”cyklingsbara trottoarer”:
Rundt Paris ämnar man anlägga velocipedvägar, en ”trottoir cycable”, längs befästningarna. Paris’ stadsfullmäktige ha tagit förslaget om en dylik velocipedväg synnerligen väl upp och satt i gång de nödvändiga förarbetena. (Askersunds veckoblad 31 december 1897, sidan 2)
Cykelbanan dyker inte upp i den svenska trafikjuridiken förrän en bit in på 1930-talet. Vägtrafikstadgan från 1936, 5 kap. 17 §, stadgar:
Cyklande skall, där cykelbana finnes, använda denna.
(Eftersom en del körkortsinnehavare fortfarande tror att ovanstående regel gäller, så bör det tilläggas att cyklande numera får använda körbanan i stället för cykelbanan om särskild försiktighet iakttas och vissa villkor är uppfyllda. Villkoren finns i TrF 3 kap. 6 §.)
Det är först i slutet av 1900-talet som vi ser uttryck som ”trottoar med cykelbana” eller ”cykelbana på trottoar”, till exempel i Dagens Nyheter den 1 juni 1996:
Förr hade den två plus två bilfiler och en bred trottoar med cykelbana. Så ”stal” någon, vem eller vilka det nu var, ena filen för att bredda cykelbanan med den.
Ändå gäller fortfarande att trottoaren bara är för gående. Exempelvis ger Rikstermbanken en hänvisning till Vägverkets Väghållningsordlista från 2001, där gångbana – med trottoar som accepterad alternativ term – anges vara en ”del av väg eller gata avskild från vägbanan och avsedd endast för gångtrafik”.
Sammantaget landar det i att trottoar som sagt kräver två faktorer i den semantiska beskrivningen: att vara upphöjd (eller nedsänkt?) och försedd med någon sorts kantstöd och att vara avsedd för gående. I linje med beskrivningen i ordböckerna, till exempel SO:s beskrivning av trottoar:
(upphöjd) gångbana vid sidan av gata
Men det finns som synes gott om gränsfall såväl som osäkerheter.
Not
Den utvalda bilden i inlägget (längst upp), tagen av mig här, visar en cykelpassage (markerad med vägmarkering M16) som kombinerats med vägmarkering M27, som ”visar bana eller lämplig färdväg för gående”. Allt detta leder över till en trottoar – som är en cykelbana?
Ord och bil 