Genom Rikstermbanken kan man i Vägverkets Väghållningsordlista (2001) läsa att cirkulationsplats är en ”plankorsning med påbjuden cirkulationstrafik och väjningsplikt för trafik från alla anslutande vägar”. Vidare anges: ”Termen rondell bör inte användas synonymt med cirkulationsplats, utan enbart för att beteckna trafikön mitt i cirkulationsplatsen”.
I Trafikverkets ”Vägars och gators utformning”, Krav – VGU, Begrepp och grundvärden (2022, sidan 16), framgår att en cirkulationsplats är en
Plats som enligt lokal trafikföreskrift ska vara cirkulationsplats och som är utmärkt med ett vägmärke för cirkulationsplats. Den kan vara utformad allt från en rund markering på ytan mitt i korsning till en korsning med stor rondell och många anslutande vägar.
Detta är också ungefär vad ”trafikreglerna”, i form av förordningen om vägtrafikdefinitioner, säger:
Cirkulationsplats
En plats som enligt lokala trafikföreskrifter eller föreskrifter […] ska vara cirkulationsplats och som är utmärkt med ett vägmärke för cirkulationsplats
Rondellen är inte definierad i trafikreglerna, men en rondell är enligt ovannämnda VGU-dokument (sidan 51) en
Trafikö i centrum av cirkulationsplats kring vilken trafiken cirkulerar enkelriktat
Cirkulationsplats = rondell + cirkulation
Notera att cirkulationsplatsen inte är själva vägbanan enligt VGU. Vägbanan går under beteckningen cirkulation, som är en
Vägbana i cirkulationsplats avsedd för enkelriktad cirkulerande trafik.
Om du av någon anledning vill följa Trafikverkets fackterminologi, så kör du alltså i cirkulationen (eller rundkörningen, som det kunde heta även i de svenska trafikläroböckerna tidigare) eller, möjligen, i en del av cirkulationsplatsen. Men cirkulationsplatsen är alltså inte själva körfälten; cirkulationsplatsen är till exempel inte i sig någon enkelriktad körbana. Inte heller rondellen (eller mittrefugen i korsningar med cirkulationstrafik, som det kunde heta i trafikläroböckerna) är någon körbana. Det är cirkulationen som är körbanan.
Använd rondell i allmänhet
Notera att Trafikverkets VGU inte har allmänheten som mottagare (sidan 7), utan den som arbetar inom trafikfacket:
Användare av regelverken är såväl Trafikverkets egen organisation som externa leverantörer av projekteringstjänster, bygg-, drift- och underhållsentreprenader samt material. För användning krävs fackkunskap om det teknikområde som behandlas, om den anläggningstyp som objektet avser och om byggprocessens skeden och villkor, inklusive uppbyggnaden av branschens kontrakt.
Cirkulationsplats är alltså ett ord som (även) hör till fackspråket, och det är också den termen som används i nyare trafikläroböcker för platser med cirkulationstrafik, mig veterligt. Ordet cirkulationsplats har belägg sedan 1931 enligt Svensk ordbok utgiven av Svenska Akademien.
Men det kortare och behändigare ordet rondell (i trafikbetydelsen), som har belägg sedan 1946 enligt samma ordbok, används uppenbarligen också om hela trafikanordningen (‘ofta äv. cirkulationsplats’, som det står i ordboken). Detta är intressant nog också ett ord som tas upp i äldre trafikläroböcker. Exempelvis står det så här i STR:s Trafikkunskap (18:e upplagan, 1969, sidan 200), ett tecken på att rondell var ett använt ord även då:
Vid vanliga cirkulationsplatser, s k rondeller, gäller alltid skyldighet att lämna företräde åt fordon som redan befinner sig inne i denna.
När vi backar in i 1940-talet är cirkulationsplatsen inget välkänt fenomen, utan även här finner vi belägg för att det är rondellen som används – men uttryckt med ord som trafikdelare eller refug. Ur Körkortsaspiranten (Red. av Gösta Berg & N. G. Nilsson, 2:a upplagan, 1945, sidan 10):
Där trafikdelare eller refug finnes och föraren önskar köra till höger, anlita då filen, som är närmast belägen den trafikdelare eller refug, som skall rundas.
Notera för övrigt användningen av fil i stället för körfält.
Ord och bil 