Att vissa ord uppfattas som betydligt yngre än andra är ett fenomen vi finner (även) bland trafikrelaterade ord. Ett exempel är den kortare varianten besikta i förhållande till den längre besiktiga, som behandlas här. Ett annat exempel är den omdiskuterade sammansättningen tågstation i förhållande till järnvägsstation (alltså där man stiger ombord på tåg på plattf…, jag menar perrongen, och liksom andra nya resa…, jag menar nypåstigna, köper biljett av tågvär…, jag menar konduktören, innan man köper mat i bistr…, jag menar restaurangvagnen).
Det finns såklart en rad andra tåg-sammansättningar man skulle kunna diskutera, men som vanligt i språkriktighetsfrågor så är det bara vissa exempel som blir symboliska och brännmärks (fundera till exempel på hur många som har haft liknande synpunkter på tåg-sammansättningar som inte har haft samma järnvägs-konkurrens: tågbiljett, tågklarerare, tågluffa, tågmöte, tågpendlare, tågresa, tågsätt, tågurspårning, tågvärd etc.).
Järnvägsstation betraktas som den ursprungliga sammansättningen i svenskan för den station vid vilken bantåg stannar – och sammansättningen är gammal, med förstabelägg från 1850-talet enligt Svensk ordbok utgiven av Svenska Akademien (SO). Varianten tågstation uppfattas inte sällan som ett lite barnsligt amatörord som dykt upp först på senare tid (trots att sammansättningen bland annat är med i Järnvägsgruppens järnvägsordlista 2010, sidan 20, med betydelsen ‘Järnvägsstation, dvs. en station för resande- och/eller godsutbyte, bildat i analogi med busstation och flygstation’). Även Strömquist konstaterar i Vart är vart på väg? och andra språkfrågor i tiden (Norstedts 2011, s. 228–229) att den kortare varianten inte är någon ”alldeles nyuppfunnen variant”.
Tågstationen lika gammal som järnvägen?
Att ordet tågstation skulle vara en nymodighet stämmer dock inte om vi ser till förstabelägg (dess relativa användningsfrekvens – som jag inte ställer i blickpunkten här – har dock sannolikt ökat betydligt under senare tid). I SO:s andra upplaga (2021) framgår att ordet visserligen är yngre än järnvägsstation, men tågstation kan dateras så tidigt som till 1886, alltså till den tid då många järnvägar anläggs i Sverige (Västra stambanan byggs till exempel kring 1860). Se till exempel nedanstående annons i Dagens Nyheter den 18 september 1886, sidan 4:
I detta fall ligger tågstationen i anslutning till en station för andra farkoster, i detta fall båtar. Kanske har det i sammanhanget ansetts mer symmetriskt att frångå sammansättningstypen [infrastruktur + station], som i järnväg + station, till förmån för bildningsmönstret [farkost + station], det vill säga båt + station och tåg + station. (Jämför även lokomotivstation, omnibusstation, något senare flygstation, och ännu senare taxistation.)
Om man tillåter sig att blanda in sammansättningen bantågsstation, kommer man något längre bakåt i tiden (men här talar vi verkligen om enstaka fall). Ur Aftonbladet den 19 maj 1876 (sidan 3, min röda understrykning framledes):
Varianter
Substantivet järnväg lever tidigt sida vid sida med andra ord för liknande fenomen. Järnvägen har tidigt en rätt frekvent variant i ordet järnbana, med sammansättningar som jernbanstation, här i Helsingborgsposten den 18 augusti 1838 (sidan 2):
Även på förledssidan varieras det, särskilt med tåg-:
järnvägsbiljett samsas i viss mån med tågbiljett i tidningstext
järnvägskupé med tågkupé
järnvägsresa med tågresa
etc.
Rälväg och rälvägsstation
Ett annat exempel på ett ordled som förekommer samtidigt med järnväg– (som ansluter till bland annat franska och tyska i chemin de fer respektive Eisenbahn) är det engelskklingande 1800-talsordet rälväg (jämför med engelskans railway/railroad station ‘rälvägsstation’, med belägg från 1836/1837 enligt Oxford English Dictionary). Tidigast finner vi direktlån från engelskan av typ iron railway, det vill säga ‘järnrälväg’ (Malmö Tidning 26 mars 1825, sidan 1):
Notera för övrigt att SAOB inkluderar just järnrälväg som en svensk sammansättning som har förekommit enstaka gånger under sent 1820-tal, men som senare verkar ha tagits över av järnväg.
Det förekommer också trevliga hybridsammansättningar som railväg (som även fanns i formen rallväg; jämför rallare). Nedan ur tidningen Medborgaren från den 2 januari 1830, sidan 2, där det rapporteras om skenor som används vid underhåll och reparation av fartyg:
Att rälvägsstationen också används på 1800-talet meddelas i SAOB under uppslagsordet rälväg, som har ett belägg från 1839.
Tåg-: tåghållplats och tågspår
Varianter med tåg– som förled är inte begränsade till ovannämnda tågstation (jämför även med engelskans train station, med belägg från 1845 enligt Oxford English Dictionary). Tåghållplats dyker till exempel upp under slutet av 1800-talet. Här i en uthyrningsannons i tidningen Lund den 27 april 1888 (sidan 4):
På tal om substantiv med tåg– som förled: tågbana verkar (till skillnad från järnbana) ha reserverats för kortare banor för frakt av gods och ett fåtal personer. Se till exempel Östergötlands Dagblad den 26 november 1904 (sidan 2):
När det talas om spåren som sådana har emellertid tågspår använts en del även för ”vanlig” järnväg. Ordet lever tillsammans med det äldre järnvägsspår under delar av 1800-talet. I en artikel om arbeten på Västkustbanan (Skånska Dagbladet den 22 januari 1897, sidan 2) talas det bland annat om tågspårens vexlar:
Resecentrum
Ett helt annat ord som ibland diskuteras i sammanhanget är resecentrum, som dyker upp i ett fåtal exemplar under mitten av 1910-talet i tidningstext men i en annan betydelse än dagens. Under denna tid används resecentrum snarast i betydelsen ‘centralt resmål’ (min fetstil):
Hotellen, de tusentals hotellen i landet, stodo tomma, och främlingarna kunde till och med i de stora resecentra som Genève, Lausanne, Zürich och Luzern räknas i tiotal. (Arbetet 4 september 1915, sidan 3)
En bit in på 1930-talet, när de stora resebyråerna etablerar sig, börjar resecentrum användas i betydelsen ‘samling av resebyråer, större resebyrå’:
GÖTEBORGSFASAD I STOCKHOLM
Vid Gustaf Adolfs torg i Stockholm, mitt emot kungliga slottet, har det uppstått ett litet resecentrum i huvudstaden. Och vad är väl naturligare än att de flesta företagen som slagit sig ned äro göteborgska. Sedan Svenska Lloyd i går anslöt sig till kolonin med ett eget stockholmskontor kan man utan att överdriva kalla den förnäma fasaden göteborgsk. Transatlantic, Svenska Amerikalinjen, Nordisk resebureau och Svenska Lloyd bo i rad, och ytterst mot torget stryker SKF:s eleganta utställning ytterligare under ursprungsbeteckningen. (Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 2 november 1937, sidan 12)
Det verkar vara först under slutet av 1980-talet som resecentrum börjar användas på ungefär samma sätt som i dag, det vill säga i betydelsen ‘kollektivtrafiknav’. Exempel från 1989, när Stockholms centralstation skulle byggas om:
Om några veckor börjar ombyggnaden av Stockholms centralstations hjärta. [– – –] När centralhallen och tunnelplanet om så där två år fått sitt framtida utseende och innehåll tänker SJ bygga ett resecentrum i överplanet mot Klarabergsviadukten. Dit ska bara den som har giltig fjärrtågsbiljett släppas in. (Dagens Nyheter 22 februari 1989, sidan 6)
Andra ord för färdmedelsneutrala stationer med res(e)- finns dock redan under 1800-talet. Ett exempel är resestation, alternativt resstation (‘plats […] där uppehåll göres under resa‘), som uppträder i skrift redan 1835 enligt SAOB. I dagspressen läser vi om forvagnar som transporterar personer och gods och håller vid resestationer (Aftonbladet 30 juni 1835, sidan 1):
Här, på den torgliknande Centralplan i Borås, fanns tidigare Borås fjärrbusstation (eller fjärrbussterminal). Sedan 2004 är det Borås resecentrum, en byggnad med kiosk, bänkar och soffor, realtidsinformation om avgångar, toaletter med mera. Det går fortfarande bussar härifrån, och för den som ska ta tåget ligger Borås central(station) (tidigare Borås Nedre) mittemot. Även där finns kiosk, bänkar och soffor, realtidsinformation om avgångar, toaletter med mera. Det finns också uppställningsplatser för taxi i närheten.
En variant av resecentrum, som kanske innefattar lite mer än bara resande, kan också vara knutpunkt, till exempel Knutpunkt Gamlestaden, som också går under benämningen resecentrum: ”Där det tidigare löpte ett enkelt spårvagnsspår i vardera riktning finns nu en omstigningsstation för spårvagnar och bussar, ett resecentrum, busstorg, nya stål- och betongbroar samt kajer längs intilliggande Säveån” (Källa).
Nedan ett exempel på hur det ser ut på en cykelvägvisare:
Vad ska man använda?
Gör som man har gjort i allmänspråket i över 100 år: använd järnvägsstation eller, om sammanhanget passar, tågstation för att beteckna den station vid vilken tåg stannar. Vid osäkerhet, se till exempel SAOL (där tågstation är inkluderat utan anmärkningar) och Språkrådets rekommendationer.
Eller varför inte station, kort och gott, en strategi man inte sällan ser på dagens vägvisare:
(Varför inte driftplats eller trafikplats, som bland annat används av Transportstyrelsen? Bland annat för att driftplats inbegriper fler platser är järnvägsstationer och för att trafikplats är en term inom fackspråket, det vill säga språket inom ett specifikt ämnesområde, exempelvis järnvägsteknik; uppe i detta har vi som bekant trafikplatser även på väg. Fackspråket ska inte förväxlas med allmänspråket, det vill säga det språk som svensktalande i allmänhet talar och det vi möter i till exempel tidningstext. Där är det fortfarande efterledet –station som gäller.)
Ord och bil 