Nyordet: laddboxen wallbox

Den elbils- eller laddhybrid(s)ägare som vill ladda bilen hemma gör av skyndsamhets– och säkerhetsskäl klokt i att skaffa en laddningspunkt i form av en laddstation. En sådan har privatpersoner sedan början av 2018 kunnat få bidrag, eller som Naturvårdsverket benämner det, ladda-hemma-stöd, för. Detta i enlighet med Förordning (2017:1318) om bidrag till privatpersoner för installation av laddningspunkt till elfordon.

I nämnda förordning § 4 exemplifieras en laddningspunkt av laddboxen. Eftersom laddboxen för hemmabruk ofta är stolp- eller väggmonterad, omnämns den dock i till exempel informationsbroschyrer (till exempel från Energimyndigheten) och reportage (till exempel i Vi bilägare) med det mer engelskklingande wallbox[3]. Detta ord har använts i svensk tidningstext sedan åtminstone 1980-talet, men då främst för att beteckna en annan vägglåda, nämligen jukeboxtillbehöret Wall Box, en väggväljare som kunde användas för att fjärrstyra en jukebox. (I engelskan har wallboxar bland annat avsett inbyggda brevlådor, som i bilden ovan.)

I november 2011 dök så den elbilsrelaterade wallboxen upp i Dagens Industri. Ordet har dock länge haft en nyordskänsla över sig: 2015 omtalades exempelvis ”en så kallad Wallbox” till laddhybrider. Något därefter, kring 2012, visar sig laddboxen. Inte heller detta ord är nytt: på 1960-talet kunde man till exempel ladda rakapparaten i en laddbox (numera kan man ju också ladda trådlösa hörlurar i en laddbox).

 

Ordbedömning

I princip funkar säkert wallbox lika bra att använda som det mer juridiska laddbox: båda böjs som de redan kända boxarna, till exempel frysbox, jukebox, packbox och takbox. Alla boxar böjs också på ett mycket välbekant sätt i svenskan, med –en i bestämd form singular och, i likhet med andra substantiv av andra deklinationen, –ar i obestämd form plural. Precis som substantiv som bil-ar, kolv-ar och ratt-ar. Möjligen är wallbox inte riktigt lika bekvämt att uttala som laddbox, eftersom svenskan inte har så många wa-uttal, dvs. [oå´]-ljud, i övrigt: i walkover finns det ett, i wannabe ett till. I catwalk befinner sig ljudet mitt i ordet.

Om det hade varit 1950-tal så hade kanske ett mer så att säga bekant uttal föredragits, [våll´båks], ungefär som att träfiberplattan wallboard i SAOL 9 från 1950 gavs uttalsuppgiften [våll´bård]. Numera ger SAOL dock endast det engelska uttalet [oå´lbård], och wallbox skulle väl bedömas enligt samma [oå´l]-mönster.

Det är dock inte självklart hur engelska w-ord ska uttalas: heter till exempel fiskedraget wobbler [våb´ler] eller [oåb´ler]?

 

Noter

[*] Den myntinkastförsedda musikautomatens förled juke– har för övrigt sin egen intressanta historia. Det vedertagna etymologiska antagandet verkar enligt OED Online (juke, n.) och Online Etymology Dictionary vara detta: juke, eller joog, var/är ett ord i kreolspråket gullah som användes i trakterna kring USA:s sydostkust. Det betyder ungefär ’syndig’ eller ’stökig’, och det har vid sidan av jook joint använts i betydelsen ’hak, sylta’ eller ’bordell’. I denna sorts lokal kunde man spela, dricka och dansa till musik. Från början framfördes musiken av orkestrar, men senare tog trattgrammofonen och jukeboxen över musikframförandet. Om man får tro Wikipedia, så är det ’dans’-betydelsen som avses i Nissans modellnamn Juke, vilket ska signalera smidighet.

I engelskan verkar juke-box i den aktuella betydelsen ha dykt upp under 1930-talet (betydelsen ’finta’ verkar ha rest en annan väg), och i svenskan visar sig jukebox kring 1950: i Dagens Nyheter från den 16 mars 1946 beskrivs till exempel ”coin machines, eller jukeboxes, som de också kallas”. I norska Dagbladet beskrivs för övrigt juke boxes redan den 15 mars 1940 (s. 7) som apparater som ”spiller når en slipper fem cent på dem”.

[1] Bildinfo: Wallbox at Lansdown, Stroud, Gloucestershire av Jongleur100 (Public domain)

[2] Bildinfo: Semaconnect ChargePro by Evcharge (CC BY-SA 4.0)

[3] Alternativa benämningar är bland annat EVSE (Electric Vehicle Supply Equipment).