Att tona ner sig som subjekt
I en säljes-bilannons (och såklart i annonser generellt) finns det sällan skäl att som säljare framhäva sig grammatiskt. I stället riktas inte oväntat uppmärksamheten mot den utannonserade sakens utrustning och andra egenskaper genom uppräkningar av nominalfraser som en ägare, fint skick, nya bromsskivor och ställbar ratt och adjektiv(fraser) som nybesiktad, nyservad, rökfri och svensksåld. I de fall huvudsatsformatet används, refererar ett utskrivet subjekt ofta till bilen eller till en del av den, till exempel Bilen går som en klocka i motor och låda eller AC:n kyler fint.
Ibland finns det anledning för annonsören att kliva fram i annonstexten, till exempel i huvudsatser som Jag är tredje ägaren. Ofta tonar dock vederbörande ner sig själv genom subjekts- och kanske delvis verblösa meningar som Har bytt dämpare bak.
Annons-verbformen presens passiv: säljes och säljs
I många fall används verb i presens passiv i satser genom vilka säljaren utför något i eller genom annonsen. På detta sätt kan vederbörande undertrycka den som utför handlingen. Ett uppenbart exempel är att bilen säljes, köpes eller bytes (det vill säga av annonsören). I stället för till exempel Jag säljer härmed min bil räcker det med att ange att (Bilen) säljes. Att något säljes framgår nu ofta av att annonsen placeras i just kategorin säljes, men ibland skriver säljaren för säkerhets skull också att en Saab 90 säljes. I säljes-fallet finns som alternativ också den gamla fornsvenska genitivformen salu att tillgå, i den stelnade prepositionsfrasen till salu (från substantivet sala).
Formerna säljes, köpes och bytes används typiskt i stället för de i standardspråket neutralare säljs, köps och byts. Möjligheten att välja den formella varianten på –es gäller för verb vars stammar slutar på konsonant, utom –s (Svenska Akademiens grammatik del 2 s. 552). Bruket av formella former som säljes har noterats i bland annat en frågespalt i Språkvård 1999-2 på s. 27. Det anges här att formerna är något föråldrade – utom i just annonstext. Det noteras också att de formellare formerna inte bara rapporterar ett förhållande utan också har en biton av önskan eller erbjudande över sig, det vill säga som en sort konjunktiv. Språkrådet noterar ungefär samma sak i sin frågelåda.
I fråga om bruket, noterar Ståhle (1970:49) också att de så kallade talspråkliga formerna med –es, till exempel säljes, dominerade fullständigt i tidningstext på 1930-talet, medan det är omvänt i 1950-talets tidningsspråk (de finns då huvudsakligen kvar i annonser och i matrecept). Mot slutet av 1960-talet var ca 90 % av aktuell presens-passiv-typ av den kortare sorten, det vill säga ifylls snarare än ifylles (Molde 1970:13). I dag har de kortare verbformerna slagit igenom ordentligt, men Molde (1970:13) nämner det ännu aktuella undantaget syns ’är synlig’ gentemot synes ’förefaller’, där närvaro eller frånvaro av –es ger en betydelseskillnad. Här skulle man kunna tillägga att även synes kan betyda ’är synlig’. Jag vill också lägga till es-formen mottages, som jag uppfattar som mer gångbar i modern standardspråklig skrift är de kortare mottas och mottags.
undanbedes
Relaterat till ovanstående är den formella passivformen undanbedes, som förekommer en hel del i bilannonser. Verbformen ingår i uppmaningar från annonsören till den potentiella köparen, och ofta handlar det alltså om att annonsören ställer krav på köparen (vilket är ett intressant inslag på en marknad); det handlar ofta om vad eller vem annonsören inte vill se. De gamla former som används för att ange detta lyser verkligen i bilannonser, eftersom annonser i övrigt kan vara rejält vardagligt formulerade. I en och samma annonstext kan man till exempel finna den formella formen undanbedes tillsammans med betydligt vardagligare uttryck som tjena, slå en pling och feta sulor. Den neutralare kortvarianten undanbeds är klart ovanligare än den formella varianten (även undanbedjes är en okej form, men den används knappt alls i bilannonser). När jag söker på Blockets webbplats finner jag 13 undanbeds i bilannonser i hela Sverige, medan undanbedes står för inte mindre än 567 träffar.
göre sig icke besvär
En variant till undanbedes är göre sig icke besvär, med formella varianter som göre sig ej besvär och ledigare som göre sig inte besvär (endast seriösa göre sig besvär förekommer också, som en positiv variant). Inget av dessa uttryck är, som man kan ana sig till, särskilt nymodigt. Den fossila verbformen göre är, i likhet med verb som vete i det vete katten, en så kallad optativ (traditionellt benämnd presens konjunktiv). Den var en levande form i fornsvenskan och har dröjt sig kvar ibland annat lag- och religiöst språk – och alltså till viss del i annonsspråk, där den uttrycker (starka) önskemål av olika slag. Strulpellar göre sig icke besvär skulle alltså betyda ungefär ’Säljaren vill inte ha kontakt med strulpellar’.
Vilka som icke göre sig besvär
Om vi övergår till vilka personkategorier annonsören inte vill se, så är det en blandning av folk, bland annat bilskojare, krångelpellar, oseriösa köpare, skambudsläggare, snackare och storprutare. En annan intressant kategori är brev-/mejlvänner, vilket väl får antas syfta på personer som drar igång långa e-brevskonversationer om bilens egenskaper utan att komma till köp. Därtill kommer bland annat testpiloterna, som väl mest tänks åka omkring och provköra bilar utan att köpa dem.
Vad gör däcksparken?
Vad en däckspark skulle göra för nytta har diskuterats tidigare: skulle man kunna diagnosticera glappa spindel- och styrleder eller slutkörda hjullager? Ja, kanske, men knappast genom att ge en halvslapp spark med bilen stående på marken, utan snarare då genom att med foten gunga igång hjulet.
Däcksparken skulle också kunna gå tillbaka till däckets barndom: enligt engelska Wiktionary kommer kick the tires ’inspektera något’ från tidigt 1900-tal, då däcken var gjorda av tunt gummi och ibland av dålig kvalitet (diagonaldäcket kom först på 1920-talet), ”hence a prospective buyer might kick them to see how thick they were or if they would deflate”. Kanske är det också så enkelt som att däcksparkaren tycker att det är trevligt att sparka på något medan den klagar och prutar på bilen – jag har själv sett en del som står och sparkar på lyktstolpar, utan att vilja köpa dem, eller som sparkar på ett däck på den egna bilen. En annan variant är att ett köp av begagnad bil innebär en del våldsammare inslag som kan verka ”kunniga”, till exempel att svänga tvärt och samtidigt gasa för att testa drivknutar, eller att ge gas och släppa kopplingen på hög växel för att testa just kopplingen. Andra saker inkluderar att, som man gör på besiktningen, testa underredets skick genom att slå (hål) på det med en hammare. Att sparka på däcken skulle kunna vara ett sätt att verka genomföra ett sånt där våldsammare test som verkar kunnigt.
Däcksparkare – ett nytt ord? Ja, men bara ordet
I alla händelser verkar sammansättningen däcksparkare vara ett ganska nytt svenskt ord. Man skulle kunna tänka sig att det, om det var gammalt, skulle kunnat heta något med ring, men det gör det inte. Ring är ju annars ett mycket gammalt ord för det som omger hjulet, till exempel en remsa plattjärn (se SAOB om ring, moment 2 e). Den pneumatiska ringen (luftgummidäcket) fick John Boyd Dunlop patent på 1888, och även om ordet däck kommer in i svenskan redan på 1910-talet (från lågtyskans deck ’betäckning’), används ring i åratal framöver (jämför inlägget om automobil). I tidningen Bilekonomi kunde man i början av 1930-talet följa det dåvarande priskriget på bilringsmarknaden och man kunde ta del av reklam för Gislaved Cord (modellnamnet syftade alltså på däckets förstärkningsväv, vilket sannolikt signalerade kvalitet), som hävdades vara ”en ring att slita på, en ring att lita på”. Så sent som 1945, i en annons i Tidskrift för motor- och automobilbranschen nr 1 läsa en annons från Goodyear om deras ring av syntetiskt gummi. I en Dunlop-annons i mars-numret står det vidare att ”Ringsituationen ljusnar – nya Dunlop-däck nu i marknaden” – både ring och däck används här alltså i samma annons: ring– i sammansättning, däck för sig självt.
Nå, åter till däcksparkaren. Även om vi fortfarande har vissa ring-ord i språket (den med mer Bibendum-liknande kropp kan på magen ha en bilring, och däcktrycket kallas inte sällan även ringtryck), används alltså inte ordet ringsparkare. Detta stämmer väl med min gissning att däcksparkare är ett ganska nytt ord. Jag finner faktiskt inga träffar i textsamlingar från före 2000-talet.
Men: att just sammansättningen ringsparkare saknar belägg innebär såklart inte alls att däcksparkandet skulle vara ett nytt fenomen. Det talas redan på 1950-talet om att sparka på däcken, till exempel i en artikel i Aftonbladets avdelning Trafik och motor den 11 maj 1956 om hur man bäst ger sin vagn en vårlig översyn (det som i dag ofta kallas service):
Det lönar sig att låta gummimakaren kontrollera slangar och däck. Och ta råd av gummiexperten. Kontrollera noga och ofta lufttrycket. Det räcker inte att sparka på däcken med förståsigpåarmin.
Och går vi något längre tillbaka och byter ut däck mot ring börjar vi kanske nå det ursprungliga, missförstådda, syftet med sparken, som, i likhet med kick the tires kanske har med däcken att göra, nämligen att kontrollera lufttrycket (jämför med hur man utför slagkontroll vid lufttryckskontroll på tyngre fordon). I en annons från Goodyear i DN den 10 oktober 1946 tar man upp vikten av ringvård och understryker:
Lufttrycket i ringen kan inte bestämmas genom att se efter hur mycket den fjädrar sig, genom att sparka på ringen eller genom att klämma på den med händerna.
Vad uttrycken signalerar
Nytt eller ej, man kan ju fråga sig om det hjälper att skriva att vissa spekulantkategorier undanbedes, för vem ser egentligen sig själv som en däcksparkare, snackare eller testpilot och därmed känner sig träffad av annonstexten? Man får väl helt enkelt betrakta formuleringarna som omskrivningar för ’snabb affär önskas’.
Tryckta referenser i urval
Molde, B. 1970. Dagens svenska och morgondagens. I: 1900-talssvenska. Stockholm: Svenska språknämnden.
Ståhle, C.-I. 1970. Några drag i svenska språkets förändring under 1900-talet. I: 1900-talssvenska. Stockholm: Svenska språknämnden.
Svenska Akademiens grammatik. (Teleman, Ulf, Staffan Hellberg & Erik Andersson 1999. Stockholm: Norstedts Ordbok.)
Noter
[1] Bildinfo: National Bank of Hungary Hold Street’s corner. The seller and the buyer, a relief by József Róna. – 8-9, Szabadság Square, Lipótváros neighbourhood, Budapest District V. av Globetrotter19 (CC-BY-SA-3.0)
[2] Bild: privat
Ord och bil 
