Det fornsvenska köra ’driva; fördriva; köra; åka’ är ett nordiskt ord av osäkert ursprung enligt Svensk ordbok utgiven av Svenska Akademien (SO) på svenska.se (artikeln 1köra 1). Det är ”utan motsvarighet i andra [germanska] språk”, som Elias Wessén anger i Våra ord. Deras uttal och ursprung (1979). I SAOB, artikeln köra från 1939, noteras betydelser av verbet som främst har med pådrivning av häst eller andra djur att göra, till exempel i betydelsemoment 7: ”[…] med tömmar styra l. leda (djur)”. Först i betydelsemoment 8, undermoment a, finner vi bil-betydelsen, märkt ”i utvidgad anv.”: ”med avs. på automobil, cykel, lokomotiv o. dyl. fordon, som icke förflyttas medelst dragare, l. farkost, i sht motorbåt: framföra, styra; äv. i uttr.: köra med (bil, motorbåt osv.)”.
Det ovanstående, den utvidgade användningen, illustrerar en metafor (grekiska för ’föra över’), ibland även kallad överförd betydelse, vilket innebär att till exempel ett ords betydelse överförs från ett (primärt) område till ett annat. Det finns fullt av metaforer i språket: en död sådan, det vill säga som är så gammal att vi inte längre betraktar den som en metafor, är stolsben (Stålhammar 1997:14).
Det var alltså främst häst och vagn som kördes fram till 1800-talet, före bilens inträde (och en stund efteråt). När automobilen dök upp, hade man ju ett etablerat verb för att framföra en vagn. Varför inte låta automobilvagnen köras, även den? (Automobilen fick ju med tiden fler och fler hästar, så metaforen lever, skulle man kunna säga.)
Bilen kör numera faktiskt också själv, även den som inte är självkörande på nivå 5 (bilen går ju annars, som bekant). Ett exempel finner vi i nyheten att miljöbilar kör på bensin. Detta konstruktionsmönster är nog ganska nytt; det är vad jag vet inte så värst beskrivet tidigare för svenskans del: typiskt anges att någon kör något (se till exempel SO på svenska.se, artikeln 1köra 1), men detta något som framförs brukar traditionellt inte vara satsens subjekt i svenskan, till skillnad från till exempel i engelskan, där the car drives well.
Verbet köra är för övrigt intressant även utanför fordonssfären i att det är så mångsidigt. Man brukar ibland säga att engelskans lilla put är särskilt mångsidigt i förhållande till standardsvenskans placeringsverb (det är nästan jämförbart med det norrländska he): put the key in the ignition betyder snarast ’sätta in nyckeln i tändningslåset’, put the glass on the table betyder ’ställa glaset på bordet’ medan put a nice tablecloth on the table kan betyda ’lägga en fin duk på bordet’. (Sedan har vi ju även fall som put some butter on the bread ’breda lite smör på brödet’ och put a rattlesnake in somebody’s mouth ’stoppa en skallerorm i munnen’.) Verbet köra:s mångsidighet är inte dålig, den heller: man kan köra iväg inkräktare, köra med någon, köra med skrämseltaktik, köra på tentan och köra sitt eget race. Sedan kan man utropa Kör nu! om man vill uppmana till exempel en idrottare (även utanför motorsporten) att leverera. Med hjälp av perfektparticipformen kan loppet vara kört och någon vara helt körd ’koko’.
Vi kör snart ett nytt blogginlägg, om det inte kör ihop sig.
Tryckta referenser i urval
Stålhammar, M. 1997. Metaforernas mönster i fackspråk och allmänspråk. Stockholm: Carlsson Bokförlag.
Noter
[1] Bildinfo: Closed four-wheeled horse-drawn carriage av Ottův Slovník Naučný 1908 (Public domain)
Ord och bil 
