Historien om ordet ”bil”: en dansk förkortning

Denna Panhard-Levassor föddes samma år som ordet bil, alltså 1902. Mer om detta ord nedan. (1902 Panhard-Levassor Twin Cylinder 7 hp Two Seater Clement-Rothschild by nemor2, CC-BY-2.0)

Enligt den andra paragrafen i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner är en bil

Ett motorfordon som är försett med tre eller flera hjul eller medar eller med band och som inte är att anse som en motorcykel eller en moped. Bilar delas in i personbilar, lastbilar och bussar.

Även lastbilar och bussar är alltså bilar i lagens mening, medan det allmänspråkliga bil här går under benämningen personbil. Ungefär på detta sätt var det även i början av 1900-talet, till exempel i Lag angående ansvarighet för skada i följd af automobiltrafik från 1906 (SFS 1906:39), 1 §, som har en formulering som senare upprepas i Kungl. Maj:ts förordningar om automobiltrafik jämte kungl. automobilklubbens trafikreglemente för stad och landsbygd (2 upplagan, 1920). Här beskrivs automobil på följande sätt:

Med automobil förstås varje för färd på marken avsett fordon, som för framdrivande är försett med kraftmaskin (motor) och icke löper på skenor.

I de tidiga styrdokumenten heter det inte personbil och lastbil, utan personautomobil och lastautomobil (vid sidan av alternativformer som personvagn och lastvagn; se till exempel förordningen för automobiltrafik från 1916, 3 § mom. 1). Vi återkommer till det, men först något om den första bilen i Sverige.

Sveriges första ”bil”

Wikipedia anger att den första bilen i Sverige omskrevs i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 12 augusti 1891 på s. 2. Det var den Göteborgsbaserade ingenjörsfirman Boye & Thoresen som visade upp en Panhard på industriutställningen i Göteborg:

Firman utställer äfven ett par mindre petroleum-maskiner samt håller vidare, utom utställningsområdet, i gång ett par mindre båtar, drifna med petroleumsmotorer, samt ett fyrhjuligt fordon, det första i sitt slag, där en dylik motor ersätter dragare.

Jag hittar faktiskt en något tidigare omskrivning i en krönika signerad Petter Frisk i Göteborgs-Posten den 8 augusti 1891 på s. 2. Där omnämns fordonet som en vagn som går på gatorna utan hästar. Notera den klockrena profetian i slutet:

Ni har väl sett en liten vagn, som går på våra gator utan hästar. Ni har alls inte sett någon rök tränga ut och det hela har tett sig som ett trolleri.

Vagnen är ett franskt patent och tillhandahålles här i staden af den driftiga firman Boye & Thoresen för ett jemförelsevis billigt pris.

Dessa fortskaffningsmedel komma utan tvifvel i framtiden att spela en stor roll. Åkdonet står förspändt när som helst. Inga hästar, som behöfva ryktas, vattnas – och som skena, intet foder och intet djurplågeri.

Som bekant, drifves vagnen med en petroleumsmotor, som arbetar tyst och stilla, hvarjemte drifkraften är mycket billig.

– – –

Konkurrenterna, hästarna, taga saken mycket lugnt. Visst blänger en och annan på det framilande åkdonet, men de fortsätta snart sin lunk. Men om de visste, hvad framtiden bär i sitt sköte? Om 100 år behöfva vi inga hästar annat än till lyx. Bara till ridning. Men måtte den tidens ungherrar rida bättre än våra dagars.

Petroleum(s)motorn hade slagit igenom vid tiden: Boye & Thoresen visade under utställningen upp flera färdmedel med Daimlers nya petroleummotorer (se till exempel deras annons i Aftonbladet den 31 juli 1891 på s. 4). Bland annat visades petroleumvelocipeder upp, och firman öppnade enligt Svenska Dagbladet från 23 juni 1891 en samfärdsled med två petroleumbåtar i Vallgraven mellan Pustervik och Trädgårdsföreningen. Det nya med petroleummotorer i båtar var att man slapp ångpannan, vilket bland annat innebar minskad explosionsrisk och minskad sotbildning.

Ska man vara riktigt petig, omskrevs faktiskt ”bilen” en hel månad tidigare, närmare bestämt i Norrköpings Tidningar den 10 juli 1891 på s. 2. Den visar sig ha ett namn som för tankarna till ett vid tiden mer etablerat fordon:

Qvadricycle är namnet på ett nytt fortskaffningsmedel, som förliden gårdags afton afprofvades i Norra promenaden och å Östra Eneby-vägen. Qvadricyclen utgör en vagn, hvarå 2:ne eller 3:ne personer kunna åka på en gång samt är försedd med fyra hjul, hvilka likna bicyclens.

– – –

Det sinnrika maskineriet drifves med petroleum, hvaraf åtgår ungefär 1 liter pr timme, och har maskinen en hästkraft. Den nu ifrågavarande vagnen, om vi så må kalla den, är förfärdigad i Paris och af tysk uppfinning. Den är inköpt af mekaniska verkstaden Vulcan […].

Förmodligen var det alltså denna bil som strax kom att förevisas vid industriutställningen i Göteborg; den Norrköpingsbaserade mekaniska verkstaden Vulcan verkar nämligen ha varit Boye & Thoresens samarbetspartner vid Göteborgsutställningen.

Bil:s förkortade etymologi

Qvadricycle överlevde som bekant inte som beteckning för bil, så vi övergår till ordet bil:s etymologi. Denna är ovanligt välkänd: i artikeln om bil publicerad 1909 i den historiska ordboken Svenska Akademiens ordbok (SAOB) står det ”först 1902 i större utsträckning använd kortform till automobil”. Denna kortform, får vi veta i artikeln om ordet automobil från 1903, förekom intressant nog främst ”i sportkretsar”.

Automobil som substantiv har i SAOB belägg sedan 1896, men det uppträdde först som adjektiv 1895 enligt SAOB, till exempel ”Automobila postvagnar och omnibusar …”. Det går faktiskt att finna ännu tidigare adjektiviska exempel, till exempel i en artikel i Aftonbladet den 13 april 1876 om ”spårvagnar utan hästar” som vid tiden testades i Paris (som så många andra tekniska nymodigheter vid denna tid). Dessa kallas av artikelförfattaren för automobila vagnar.

Såväl adjektivet som substantivet är i grunden en hybrid mellan ett grekiskt (auto ’själv’) och ett latinskt (mobilis ’rörlig’) sammansättningsled. Det kom till svenskan via franskans automobile (förkortning av voiture automobile ’självrörlig vagn’) – alltså inte enbart från tyskan. Även om tysken Carl Benz brukar anföras som bilpionjär med sin Patent-Motorwagen som fick patent den 29 januari 1886 (andra kända tyskar från samma tid är Daimler och medarbetaren Maybach), var det den franska ingenjören Cugnot som färdigställde ”ångvagnen” redan 1769. Tyskarna utvecklade visserligen bilen i slutet av 1800-talet, men det var i Frankrike, med dess ”ypperliga vägar”, som uppfinningen upptogs ”och den moderna automobilen har sedan hufvudsakligen där utvecklats till sin nuvarande ståndpunkt” (Nordisk familjebok, andra bandet, 1904).

Bil:s födelse: tävlingen i Politiken

Det står väl klart att ordet bil hittades på i en tävling som utlystes den 13 mars 1902 i den danska dagstidningen Politiken. Men detaljerna kring hur det gick till när ordet bil kom till är inte helt klara i litteraturen. Därför har jag gått till källan och tittat i ett antal nummer av Politiken från mars 1902.

9 mars 1902: bilutställningen i Köpenhamn, Motorvogn och Automobil

Den 9 mars 1902 öppnas Automobil- og Cycle-Udstillingen i Köpenhamn, vilket annonseras i Politiken samma dag på s. 1:

Automobil- og Cycle-Udstillingen aabnes i Dag i Odd-Fellow-Palæet 
(Koncertpalæet) Kl. 12
(for Publikum Adgang efter Kl. 1)

Første internationale Automobil-Motor- og Cycleudstilling i Odd-Fellow-Palæet (Koncertpalæet), arrangeret af Dansk Bicycle Club, er aaben fra Søndag den 9de Marts til Søndag den 16de Marts, begge Dage inkl., hver Dag fra Kl. 12 Middag til Kl. 11 Aften.

Koncert under Direktion af Olfert Jespersen.

Fremvisning af levende Billeder (Paris–Berlin Automobilløbet) af Hoffotograf Peter Elfelt.
Bortlodning af Automobiler og Cycler (Lodsedler à 1 Kr. faas paa Udstillingen).

Entré: I Dag 1 Krone, følgende dage 50 Øre. Partoutkort gældende for hela Ugen 2 Kroner.

På s. 2 i samma nummer konstateras i en notis att gatorna nu är ”fulde af Motorvogne”. Inte av automobiler, alltså (även om Automobil faktiskt används något längre ner i artikeln). Det verkar som om automobil (i danskan, åtminstone) fortfarande är något högtidligt, något knöligt att använda.

10 till 12 mars 1902: Tøf-Tøf

I en av de dagliga rapporter som ges från bilutställningen används ännu ett intressant danskt ord för ‘bil’ som aldrig riktigt fick fäste i Sverige: Tøf-Tøf. Man skriver bland annat den 10 mars på s. 2 att ”Tøf-Tøf’en er Fremtiden”. Den 11 mars rapporteras bland annat på s. 1: ”Intet Sted har man bedre Lejlighed til at observere, at ”Tøf-Tøf”en er i Kjøbenhavn, end fra ”Politiken”s Vinduer”. Den 12 mars framförs på s. 2 en önskan att man tar levande bilder av ”Tøf-Tøf-Livet” under bilutställningen som minne, eftersom ”ikke alle […] har Raad til at hjemføre en Tøf-Tøf som Erindring”.

En parentes: fransmännen var, såklart, först med det nydanande onomatopoetiska ordet, i brist på ett mindre högtravande ord för automobilen. I Stockholmstidningen den 27 september 1889 på s. 2 berättas i en notis:

Teuf-teuf (töff-töff) är det i Paris allmänt gängse onomatopoetiska smeknamnet – eller tvärtom – på automobilåkdonen.

13 mars 1902: tävlingen inleds(?)

I Politiken den 13 mars 1902 finner vi under rubriken ”Vor Navnekonkurrence” frågan till tidningens läsare: ”Hvad skal Avtomobil hedde paa Dansk?” (sammansättningsledet Auto– kunde vid tiden stavas Avto– i danskan; se även till exempel i Ordbog over det danske Sprog).

Man har intressant nog på något sätt redan fått in ”en Dynge af Breve” med namnförslag för det främmande ordet Avtomobil, och ett antal presenteras på s. 2:

Ord med motsvarigheter till ‘auto‘
Selvkører
Selvbevæger
Selvspænder
Selvruller (?)
Selvkraft
Selvdriftsvogn (ett ”forfærdeligt” ord enligt redaktionen)
Egendriftsvogn (anses som ”ingenlunde skønnere”)

Ord som anspelar på vagnens höga hastighet
Ilvogn
Ilkører
Iler
Snarvogn
Hurtigvogn
Hurtigkører
Lynvogn
Lynnet (?)
Djævlevogn
Fremvogn
Fremløber
Friløber

Ord som anspelar på vagnens mekaniska egenskaper
Styrvogn (ett dåligt ord enligt redaktionen: ”kan ikke alle Vogne styres?”)
Maskinvogn
Kraftvogn
Køreværk

Övriga ord
Franskvogn (av redaktionen bedömt som ”afskyeligt”)
Benzinvogn
Tøfvogn

Redaktionens favorit den 13 mars blir dock Tøf, som kan användas i dagligt tal och då komplettera ord som Maskinvogn, som främst används i ”højtideling officiel Brug”. Man bedömer att Tøf tvångsfritt låter sig ingå i förbindelse med andra danska ord som man kan ha nytta av: en Tøf, en Tøfstyrer, en Tøffart, en Tøftur, en Tøfsammenstød, en Tøfejer och så vidare. Dessutom anses det enkelt att bilda motsvarande verb: tøffe. Som bekant var Tøf-Tøf redan i bruk, vilket kan ha underlättat bedömningen.

Det ljudhärmande tøf (bilar tuffade fram på den tiden) är kanske en lite överraskande toppkandidat, då ljudhärmande ord kan uppfattas som barnsliga (Pedersen 2003:11). Det är dock en ”följdriktig” kandidat; i sin ljudhärmande karaktär har ordet motsvarigheter i ganska framgångsrika ord som danskans knallert ’moped’, enligt Den Danske Ordbog (DDO) bildat av verbet knalde ’knalla, smälla’.

Politiken avslutar dagens genomgång med att konstatera att det är fantastiskt att man i en så här viktig fråga kan ta hjälp av läsarna och klarar sig utan ett genealogiskt(!) institut.

14 mars 1902: Bil nämns, men Tøf anses fortfarande bättre

Den 14 mars 1902 introduceras de nya ordkandidaterna genom ett fascinerat konstaterande om att danska språket är både rikt och lätt att böja. Dagens kandidater i urval på s. 2 i Politiken:

Ord som anspelar på vagnens höga hastighet
Ekspresvogn
Flyvvogn
Galopvogn
Susvogn
Fartvogn
Flugtvogn
Hastvogn
Løbevogn
Fremfarer
Hurtigkører
Hastetøj
Piler
Støvhvirvler

Ord som anspelar på vagnens mekaniska egenskaper
Selvløber
Selvvirker
Selvdriver
Drivvogn
Driftvogn
Mekanikvogn
Vognværk
Køremaskine (som konstateras vara ett ”intet helt daarligt Ord”)

Ord som är ”mere eller mindre fjærntliggende Nyskabninger”
Sportsvogn
Landevejsvogn (”absurdt”, enligt redaktionen)
Vejvogn (”umuligt”)
Torsvogn, Skirnirvogn, Eliasvogn (”Vognstyreren kunde i saa Fald kaldes Profeten, mener den humoristiske Insender”)

Övriga (här börjar det bli svårt att tyda texten)
Blændvogn (”passer kun om Aftnen, naar Lygterne er tendte”)
Snurrevogn (?)
Hvæser (?)
Antislendrian-vogn (?)
Solovogn (?)
Age (?, verkar syfta på verbet age ‘åka, köra’)

Tidningen förnekar inte att det finns en del fyndiga kandidater bland ordförslagen, men ”intet af dem har forbløffet os mere end det Ord, vi nu skal nævne, og som var lige ved at vinde vort Hjærte”. Ordet är Bil. På s. 2 läser vi motiveringen:

Det er genialt fundet paa. Kan man kalde en Bicykle for en Cykle og en Violoncellist for en Cellist, kan man ogsaa kalde en Avtomobil for en Bil. Det er et nemt og smidigt Ord. Man danne deraf med Lethed at bile, Biling, Lystbil, Arbejdsbil, Bilfabrik, Billøb, Biler, Bilende, Biledragt etc. etc. i en Uendelighed.

Man lyfter också fram nackdelar med bil, bland annat i förhållande till den tidigare favoriten Tøf. Dessutom används Bil redan i en annan betydelse: ‘yxa’ (jämför med svenskans bila). Bil känns för nytt och dristigt, och man tycker därför fortfarande att Tøf är bäst.

Men en enkelt Indvending mælder sig: Hvori det nu end kan ligge, virker dette Ord ikke med den umiddelbare, overbevisende Kraft, som Ordet Tøf. Det forstaas
ikke lige straks, Ordet eksisterer endvidere allerede i dansk Sprog i en anden
Betydning (Økse) […]. Naa, denne Hindring var vel ikke uoverstigelig, mange Ord paa Dansk har vidt forskellige Betydninger, der intet har med hinanden at gøre. Men alligevel —.

Kort sagt, vi vakler. Vi er bange for, at ordet Bil er for nyt og for dristigt. Og efter moden Overvejelse forekommer Tøf os stadig det bedste, der er fremkommet. Vi beder vore Læsere selv prøve, hvad der forekommer dem det bedste.

Og i Morgen tøffer vi videre.

15 mars 1902: Bil vinner över Tøf

Den 15 mars konstateras abrupt på Politikens förstasida under rubrikel ”Bil.”: ”Vor konkurrence sluttet”. Efter att ha tagit emot ca 150 brev och telegram har man, trots föregående dags vacklan, bestämt att ordet Bil trots allt är bäst. En ”ansed Filolog” förklarar varför Bil är bättre än Tøf:

Lydforbindelsen øf er paa dansk meget styg, gryntende [‘grymtande’]! […] Lydforbindelsen il er derimod ualmindelig rap og energisk […]. I bil er der endogsaa noget blinkende, brillerende; der maler paa en meget smuk Maade det øjeblikkeligt Forbifarende. Dertil er Forkortelsen Automobil—Bil foretaget i Overensstemmelse med en ogsaa i Dansk almindelig Sproglov; saaledes f. Eks Omnibussen til Bussen […].

Jeg anbefaler derfor, at De ikke blot giver dette Ord Prisen, men gør Deres Bedste for at skaffe det Borgerret.

Redaktionen konstaterar att filologen har ”utvivlsomt” rätt. ”Fra nu af sværger vi til Ordet Bil. Leve bilen!”

Inte nog med detta, man bifogar som läsarservice en omfattande lista över avlednings- och sammansättningsformer med det nya ordet Bil:

En Bil.
At bile.
En Bilist.
En Bilistinde.
En Bilstyrer.
En Bilkasket.
En Bilfabrik.
En Bilpræmie.
Bilsport (Biling).
Et Bilsammenstød.
Et Biluheld (forhaabenlig et sjældent Ord).
En Lystbil (eller Luksusbil).
En Arbejdsbil (eller Lastbil).
Bilevejr (”det er godt Bilevejr i Dag”).
Bileføre.
En Biledragt.
Bileveje.
En Bilehader.
Bilidioten (en Fremtoning, vi snart vil se opstaa hos os).

Ett antal inkomna ordförslag rapporteras också i sedvanlig (icke-bokstavs-) ordning:

Rapvogn
Kvikvogn
Snupvogn
Pst-Vogn (?)
Ruf (jämför med det danska uttrycket i en ruf ‘meget hurtigt’)
Stormløber
Springforbi
Borvogn (”fordi den borer sig frem”)
Triumfator
Fandenivoldski (?)
Avto (”kan aldrig blive dansk”)
Pariservogn (”særdeles godt. I alt Fald betydelig bedre end Franskvogn”)
Frispander (eller kort och gott Fri)
Udenhest
Stormer
Anti-Dyr-Vogn (där föraren skulle tituleras ”Vegetarianer”)
Bremse
Over-Kørevogn (där föraren skulle kallas ”Morder”)
Førevogn
Fil-Fil
Sum-sum
Brum
Trille
Knaldvogn

Att Frankrike är stort på bilar under denna tid framgår av ordförslagen. Det framgår också i övriga pressen: Svenska Dagbladet skriver till exempel den 11 mars 1902 på s. 6 angående bilutställningen i Köpenhamn: ”Frankrike är, beträffande automobilerna, nr ett”.

Från och med detta nummer av Politiken används, såvitt jag kan se, ordet Bil konsekvent i det publicistiska materialet. Man rapporterar från och med i dag inte längre från, som man gjorde dagen innan, Avtomobil-Udstillingen i Köpenhamn, utan från Biludstillingen. Den 19 mars på s. 2 rapporterar Politiken till exempel från den uppmärksammade bilolyckan i Paris (som jag tar upp här) där diktaren Quellien kördes på och dog, med rubriken ”Dræbt af en Bil”. Jämför för övrigt med rapporteringen i Svenska Dagbladet en dag tidigare, den 18 mars 1902 på s. 2, där rubriken lyder ”En vårdslös automobilman nära att bli lynchad”.

Bil i Sverige

Enligt svenska Wikipedia dök bil upp för första gången i Sverige i Svenska Dagbladet redan den 19 mars 1902. Detta har jag dock inte lyckats belägga, så jag är tveksam till denna uppgift. SAOB anför då ett säkrare belägg, från Tidning för idrott från 1902 (efter 1897 kom den förvisso att heta Ny tidning för idrott), som trots sitt namn innehöll ett relativt stort antal motornyheter, även av mer teknisk karaktär. Om man går till denna källa, ser man att ordet nämns på s. 141 i nummer 12, som gavs ut den 20 mars 1902. Där redovisas i en liten notis att tidningen Politiken har ”skaffat det danska språket det nya ordet, med alla dess rimliga variationer”. Det konstateras också att ordet ”godt [låter sig] brukas också i svenska språket”.

I dagspressen finner jag ett bil-belägg från samma dag, i Stockholmstidningen från den 20 mars 1902, s. 3 (för norskans del finner jag för övrigt första bil-belägget i Aftenposten 26 mars 1902):

Ordet är funnet! Resultatet af ett af danska tidningen ”Politiken” utfärdadt upprop om bildandet af ett nytt ord för det långa, främmande automobil har blifvit, att tidningens redaktion för sin del bland de otaliga förslagen accepterade ordet Bil och nu också skrifver Bil utställningen etc.

Men bruket vacklar (se mer om detta nedan också). Bara ett par månader senare, den 2 maj 1902, meddelar Trelleborgstidningen på s. 2 i korthet att man i Skåne snart kan komma att se bilar — vid sidan av  automobiler — som inköpts vid bilutställningen i Köpenhamn:

Automobiler till Skåne. Vid den sedan någon tid pågående bilutställningen i Köpenhamn ha en del bilar inköpts af skånska godsegare.

Alla tyckte nog inte att det enkla och fortfarande lediga ordet bil passade lika bra i nyhetstext. Några månader senare, i Dagens Nyheter den 10 augusti 1902 på s. 4, berättas till exempel om en olycka med kronprinsens (Gustaf V:s, får man anta) automobil: föraren skulle backa ut den ur ett stall vid Järna station men råkade i stället köra framåt med full fart, vilket krossade stallväggen och förorsakade en brand. Ett utdrag ur notisens inledning visar hur standardordet är automobil, medan bil står inom citattecken, en indikation på att det senare ordet för den aktuella skribenten fortfarande känns nytt och inte helt neutralt i presstext:

NÄR KRONPRINSENS AUTOMOBIL SKENADE. I förra veckan hade föraren af kronprinsens automobil vid Tullgarn fått 2 dagars permission för att vistas i Stockholm, under hvilken tid ”bilen” var insatt i ett stall vid Järna station, berättar Sörml. Nyh.

Det speciella med bil

Trots att Politiken den 14 mars 1902 anförde att ”Vi er bange for, at ordet Bil er for nyt og for dristigt”, vann alltså till slut ordet bil. En avgörande orsak till detta är att det så smidigt inordnade sig i språksystemet (se till exempel Gellerstam 2009:102–103): det är kort och det följer böjningsmönstret hos andra, redan etablerade, substantiv av andra deklinationen, till exempel bro, vagn och vägg. Därtill kunde man skapa sammansättningar på ett smidigt sätt, till exempel brandbil och lastbil, och man kunde enkelt bilda andra ordklasser av substantivet, till exempel verbet bila genom tillägg av det vanligt förekommande verbbildande suffixet –a. (Jämför med en variant som auto, som har valts i en del andra språk, till exempel finska, nederländska och tyska: Hur snyggt hade det blivit i svensk bestämd pluralform?) Även om språkvårdare även framhöll sammansättningen kraftvagn som ett försvenskat alternativ (TNC 33:13), noteras att alternativen trots allt inte kan mäta sig med det okomplicerade bil (se till exempel Wellander 1970:168).

En speciell grej med bil är att det svårligen låter sig klassificeras som ”inhemskt” eller lånat – ordet är ett blandat grekisk-latinsk(-franskt) lån, men det ”uppfanns” i danskan och det inordnar sig väl så fint i språken som vilket annat urgammalt nordiskt ord som helst. Trots att det är ett förhållandevis nytt ord, är det också ett ord som bara finns i de nordiska språken (Sandøy 2003:7) – annars är det ju främst de urgamla nordiska orden som de nordiska språken delar.

Bil är lite speciellt bildat också: man har helt enkelt plockat bort den obetonade delen av automobil ”utan småaktig hänsyn till den historiskt riktiga sammansättningsfogen auto-mobil” (TNC 28:52–53). Ordets strukturella historia av förkortning påminner därför bara delvis om den hos några andra förkortade ord för vehiklar. Ett är såklart kortformen buss (sedan 1874 enligt SAOB, artikeln buss), från omnibus(s). Ett annat är den mekaniska inrättning ”med (vanl. två) hjul som sättas i rörelse medelst trampning af den åkande själf” som i dag kallas cykel (sedan 1891 enligt SAOB, artikeln cykel). Även om cykeln började som velociped 1870 (Svensk ordbok utgiven av Svenska Akademien (SO) som app version 1.0.4, artikeln velociped), levde de båda orden bicykel (även bicycle) och velociped en tid parallellt. Senare kapades bi– bort, och kortformen cykel vann i bruket. Liksom bil verkar cykel ha kommit till svenskan från danskan (Slotte 2016:36), men medan bicykeln blev av med ett etablerat latinskt prefix bi– ’två’ och omnibus fråntogs det etablerade omni– ’all’, tillkom bil alltså genom kapning av det ofattbara automo-. Förutseende som man var, körde man inte på efterledet mobil, för det hade ju ställt till med problem för mobil, som i sin telefonbetydelse skulle komma att få ett kraftigt uppsving sisådär 90 år senare.

SAOL

I Svenska Akademiens ordlista (SAOL) kom automobil, liksom automobilvagn, in i den 7:e upplagan (1900) enligt databasen SAOLhist, och ordet finns med ännu i den 14:e upplagan från 2015 (dock markerat som ålderdomligt). I den 8:e upplagan av SAOL (1923) hade också bil kommit in, och det adderades dessutom en rad sammansättningar med automobil, till exempel automobilglasögon, automobilomnibus (!), droskautomobil och lastautomobil. Även verbet automobilisera ’förse med automobiler; inrätta för automobiltrafik’ fann sin plats. Notera att varianten automobilvagn levde parallellt med automobil ett tag, vilket kan tyckas märkligt och onödigt. Men ordet automobil betecknade då inte bara den bil som vi känner dagens allmänspråk, utan det var mer generellt än så. I SAOB:s artikel om automobil från 1903 är till exempel automobil ett ”själfgående åkdon; i sht om själfgående vagn för gatu- o. landsvägstrafik”, och enligt Ordbok för tidningsläsare (1903) är en det helt enkelt en ”vagn utan dragdjur”. Därför använde man gärna parallellt förtydligande sammansättningar av typ automobilvagn  (och omnibusfordon). Lite som med dagens basketkorg ’korgkorg’, som inte många kommer på att stämpla som en tautologisk sammansättning (första belägg 1953 i Kungliga bibliotekets digitaliserade dagstidningssamling).

Nya ord slår inte nödvändigtvis igenom direkt

När nu det enklare bil från och med 1902 kunde användas i stället för klumpigheter som automobil, så tycker man ju att bil borde ha tagit över helt i bruket från åtminstone 1903 och framåt. Men nej, som nämnts ovan och som synes i SAOL-genomgången ovan, levde (lever) automobil sida vid sida med bil under en lång tid framöver. I Svenska Dagbladet 2 juni 1904 kunde man fortfarande läsa om hur automobilerna började göra Stockholms gatubild kontinental (Stockholmskällan, hämtad den 30 juni 2016, publicerad av Stockholms stadsarkiv). Detta är inte så konstigt, visar det sig: enligt Kungliga bibliotekets digitaliserade dagstidningssamling peakar automobil runt 1920 i dagstidningstext och dippar efter 1940, medan bil kommer i gång först efter 1920-talet. I Motorteknisk ordlista för motorfordonstekniken utarbetad av Automobil- och motortekniska kommitténs utskott för nomenklaturfrågor år 1941 står det också kort och gott ”Automobil = Bil.”

I författningsspråket dröjer det ännu längre innan man överger automobil: ordet (tillsammans med sammansättningar som personautomobil, lastautomobil och tjänsteautomobil) används till exempel ännu i 1936 års vägtrafikstadga. Det ersätts av bil först i 1951 års vägtrafikförordning.

Inte oväntat utifrån ovanstående resonemang finner vi en mängd automobiler i veckotidningen Hvar 8 dag från början av 1900-talet, men i ett nummer från den 21 april 1912 läser vi i ett drama på s. 477 att en bil rullade bort. En informationsbroschyr från Dodge från 1924 (Philipsons, Stockholm, A.-B. Hasse W. Tullbergs Boktryckeri) använder också automobil och sammansättningen kvalitetsautomobil (automobil andades nog mer kvalitet än bil) men det finns mycket gott om bil, och därtill inte överraskande en massa smidiga sammansättningar som bilfabrik, bilintresserad, bilmotor, bilmärke, bilspekulant, biltillverkning, biltävlan och racerbil. Vi finner även avledningen bilist.

Det vacklande bruket blir särskilt tydligt i motortidningen Bilekonomi, till exempel i nummer 1 från 1930. Här finner vi en annons om automobilen Willys-Knight och en artikel med rubriken Automobilfabrikanterna ha bekymmer. I samma nummer skriver emellertid Hasse Z en text titulerad Den första bilen i mitt liv, och Indian Auto Oil gör reklam för bilägarnas egen olja. I senare nummer av Bilekonomi (till och med 1932 i alla fall) används automobil framför allt av skribenter som civilingenjören Nils Gustavsson, som skriver en artikelserie om tekniska aspekter på fordon. Framöver är det tunnsått med automobiler i motorpressen, men så sent som 1945 kan man i Tidskrift för motor- och automobilbranschen nummer 1 s. 14 (januari 1945) stöta på såväl sammansättningen bilindustrin som formuleringen handeln med automobiler och reservdelar i en och samma artikel (”Utredning uv bilismens andel i arbetsmarknaden”)!

Än i dag används automobil (det är som sagt med i senaste SAOL) bland annat i namn, till exempel tidningen Automobil, och i efterbildningar av äldre språkbruk, till exempel för att förmedla en gammaldags känsla. Exempelvis titulerar tidningen Klassiker i nummer 4/2016 (s. 90–94) en Buick Super från 1937 ”den sista automobilen”, som med sin solida framtoning i bland annat fyralitersåttan och den inkapslade kardanen förflyttar skribenten 100 år bakåt till bilens barndom.

Några andra ’bil’-ord

Man har ju hört att man ska variera sitt språk när man skriver, och detta gällde även för drygt hundra år sedan. Alltså finner vi andra ord än (automo)bil för ’bil’ i litteraturen. Framför allt används ordet vagn (för övrigt ett gammalt ord som vi finner redan i fornsvenskan). I en artikel i Aftonbladet 21 november 1878 (Kungliga bibliotekets digitaliserade dagstidningssamling) kan man i en artikel om världsutställningen i Paris samma år läsa att ”Herr Mekarski har utstält en automobil vagn, d.v.s. en vagn, som bär sin drivkraft med sig”. I den artikel som diskuteras ovan, från Svenska Dagbladet 2 juni 1904, används också vagn som variant för automobil. Även i nutida språk lever ordet gott: den som följde konsumentprogrammet Trafikmagasinet noterar att vagn hängde med i det muntliga språket ända in i 1990-talet, till exempel i testet av Jaguar XJ 220. I en artikel i Aftonbladet från 14 augusti 2015 om BMW 650i talas det om att bilen är en trevlig vagn. Sedan ska vi inte glömma fullt levande sammansättningar som saluvagnsskylt och vagnskadeförsäkring.

Även maskin har använts en del; se till exempel SAOB om landsvägsmaskin (jämför även italienskans macchina vid sidan om autovettura för ’bil’), liksom den vardagliga termen kärra (jfr latinets carra och engelskans car; se Oxford English dictionary, artikeln motor car, n.). I SAOB-artikeln om kärra från 1939 beskrivs ordet som ”föraktligt om (sämre) hjuldon över huvud taget, särsk. om automobil”, med detta exempel från 1934: ”Kom med er gamla kärra och ni får en ny i stället”. Här verkar en betydelseförskjutning har skett under senare år: i dag skulle det väl kännas rimligare att använda frasen en trevlig kärra än till exempel en dålig kärra om en bil (i det senare fallet är till exempel rishög mer tillämpligt; i betydelsen ’förfallet fordon’ från 1955 enligt Svensk ordbok utgiven av Svenska Akademien (SO) som app version 1.0.4, artikeln rishög).

Bil som konst

Som förhoppningsvis visats i detta inlägg, är orden för bilen riktigt intressanta. Ja, till och med så intressanta att bil till sitt 100-årsjubileum fick en hel antologi till sin ära (även om betydligt fler lånord än just bil behandlas i den aktuella boken). Ordet är inte bara en benämning på en modern arbetshäst; det är ”eit fint stykke nordisk brukskunst” (Sandøy 2003:7).

Tryckta referenser i urval

Gellerstam, M. 2009. Ordförrådets förändring i SAOL. I: Gellerstam, M. (red.), SAOL och tidens flykt. Några nedslag i ordlistans historia. Stockholm: Norstedts. S. 85–104.

Jarvad, P. 2003. Opkomling, stenalder, nørd og regneark – om danske afløsningsord i nyordsdannelsen og deres gennemslagskraft. I: Sandøy, H. (red.), Med ‘bil’ i Norden i 100 år. Ordlaging og tilpassing av utalandske ord.  Oslo: Novus forlag. S. 9–14.

Motorteknisk ordlista för motorfordonstekniken utarbetad av Automobil- och motortekniska kommitténs utskott för nomenklaturfrågor. 1941. (Antagen av Svenska Teknologföreningens Avdelning för Mekanik den 17 maj 1939).

Pedersen, I. L. 2003. Da danskerne lærte bilen at kende. Et causeri om hjemlige og fremmede ord i fortid og nutid. I: Sandøy, H. (red.), Med ‘bil’ i Norden i 100 år. Ordlaging og tilpassing av utalandske ord.  Oslo: Novus forlag. S. 9–14.

Sandøy, H. (red.) 2003. Med ‘bil’ i Norden i 100 år. Ordlaging og tilpassing av utalandske ord.  Oslo: Novus forlag.

Slotte, P. 2016. Kär cykel har många namn. Språkbruk 2/2016.

TNC 28 = Tekniska nomenklaturcentralens publikation Ord och uttryck. Korta uppsatser i aktuella frågor inom teknikens språkvård under år 1956. Publicerade i tekniska tidskrifter som TNC-spalten.

TNC 33 = Tekniska nomenklaturcentralens publikation Ord och uttryck, 1941-1956. Alfabetiskt register.

Wellander, E. 1970. Riktig svenska. En handledning i svenska språkets vård. Tredje, översedda upplagan. Stockholm: Svenska Bokförlaget Norstedts.

Noter

[1] Bildinfo: Maybach DS7 Limousine 1927 av nakhon100 (CC-BY-2.0)

[2] Bildinfo: Cassier’s Magazine of August 1893 had an article about Modern Gas and Oil Engines on page 293-306. It included this photo of a quadricycle, apparently from the Daimler Manufacturing Corporation, on page 299 av okänd fotograf (Public domain)

[3] Bildinfo: Friedrichstraße mit Automobilomnibus av Zeno of Berlin (Public domain)