Och bilen går bra?

Ett tecken på att ett fenomen har blivit alldagligt torde vara att det dyker upp i uttryck som i första hand har som uppgift att smörja samtalet. Det handlar inte främst om att talaren ger information till, eller begär information av, lyssnaren, utan det handlar mer om att talaren inte vill skapa en socialt missödande tystnad eller dålig stämning i ett pågående eller ännu inte isbrutet samtal. Frågan Och bilen går bra? skulle kunna räknas som en sådan samtalssmörjare. Känslouttrycket Vilket väder vi har fått! kan vara en annan liknande skapare av social samtrevnad, tillsammans med uttryck som handlar om okontroversiella och allmänna personliga förhållanden, t.ex. Jahapp, nu är bussen visst försenad igen!, eller frågor som Hur är det med dig, då? eller Vad jobbar du med annars? Eller frågor om aktuella, okontroversiella, ämnen, till exempel Såg du matchen i går?

Vilket väder vi har fått! och andra väderformuleringar av typ Det är allt lite kyligt ute i dag! skiljer sig en aning från Och bilen går bra? Medan exempelvis Vilket väder vi har fått! mycket väl kan följas av svar som Ja, är det inte fantastiskt? eller ett enkelt Joråsåatte …, har Och bilen går bra? i stället fått en lätt skämtsam prägel. Medan en googling på ”vilket väder vi har fått” ger träffar som faktiskt verkar handla om aktuell väderlek, ger ”och bilen går bra” i första hand (förvisso inte uteslutande) träffar som handlar om fenomenet kallprat. Det sistnämnda uttrycket används enligt min erfarenhet nästan som en kallpratsmarkör. Medan talaren inte nödvändigtvis är öppen med att vädersnacket är kallprat (att något är kallprat är väl snarast något man ska tala tyst om), verkar den som använder Och bilen går bra? snarast understryka att en samtalstystnad – eller kanske ett kontroversiellt ämne i behov av avkylning – har identifierats och att det nu är kallprat det är fråga om. I bästa fall lockar den frågeformade formuleringen till ett förlösande skratt över sakernas tokighet, men frågan är numera knappast avsedd att besvaras.

(Avstickare: Men, om man nu vill svara, varför inte svara med ett åldrigt jajamänsan, ett ord som i sin stavning kan tyckas svårt att genomskåda. Enligt SAOL 14 ska det enbart stavas med just ä, men rejält många språkbrukare verkar tycka att det ska stavas med e: jajamensan. Det är inte konstigt att e-stavningen fått fäste; det finns ju redan ett mycket frekvent ord, konjunktionen men, som uttalas med kort ä-ljud (till skillnad från substantivet men ‘varaktig kroppsskada’). Men historiskt kan jajamänsan segmenteras på följande sätt: ja ja män s’an, där vi finner ett ännu välbekant dubblerat bekräftande svarsord, ja ja. För att ge mer eftertryck till bekräftandet, påläggs ett led som antas åsyfta just män, närmare bestämt heliga män, helgon, som alltså förväntas gå i borgen för uttalandets sannfärdighet. Uttrycket kan så långt alltså läsas: ja ja, vid alla heliga män (jämför med ja gu, som tidigare användes för att bedyra jakandet genom att åberopa Gud som vittne). Slutligen tilläggs ett slutled, –san , som möjligen är ett enklitiskt sammandraget sa(de) han. Analysen av jajamänsan är alltså ja ja, vid alla heliga män, sa han.)

Åter till ämnet. Både Vilket väder vi har fått! och Och bilen går bra? kan alltså klassas som smörjmedel, men bara väderuttrycket används, så att säga, uppriktigt. Och bilen går bra? är för övrigt ganska fast i sin struktur. Man använder just Och (i tal även [å]) bilen går bra? eller möjligen bara Bilen går bra? Som fråga (den avslutas ju med frågetecken i skrift) är satsen en aning otypisk; den har formen av ett påstående, och när sådana satser används i frågehandlingar brukar talaren förutsätta att lyssnaren instämmer i (det potentiella) svaret, det vill säga svarar något bekräftande i stil med det käcka jajamänsan eller med det välartade och okontroversiella Jodå, bilen funkar alldeles utmärkt. Den väntade formuleringen, om yttrandet hade varit en informationssökande ja/nej-fråga, hade ju varit en med verbet först: Går bilen bra? Jämför med vad den oroliga bilägaren bör fråga besiktningsteknikern: Klarade bilen kontrollbesiktningen? är mindre bra, då frågan är öppen för såväl jakande som nekande svar, men den påståendeformade frågan (Och) bilen klarade kontrollbesiktningen? drar åt ett förväntat jakande svar.

Och varför börjar Och bilen går bra? ofta med konjunktionen och (om man nu kan räkna den som en konjunktion i detta fall)? Detta är inte så utforskat vad jag förstår, men i det så kallade normalfallet förutsätter och-inledda huvudsatser någon anknytning bakåt i texten (se till exempel Svenska Akademi­ens grammatik del 4, s. 882–883). Eftersom det semantiskt ofta är ganska överflödigt med och mellan huvudsatser, tillkommer en stilistisk effekt. I det aktuella fallet finns det dock ingen uppenbar föregående text att knyta an till, utan det verkar vara en mer underförstådd hänvisning. I det aktuella fallet handlar det om en ovanlig meningsstruktur såtillvida att satsen dessutom är en (syntaktiskt otypisk) fråga. En sökning efter motsvarande struktur (meningsskiljande interpunktion + substantiv + verb + adjektiv + meningsskiljande interpunktion [frågetecken]) i sökverktyget Korp (spraakbanken.gu.se/korp) i ett stort material av sociala medier ger i stort sett bara Och bilen går bra? som resultat (andra exempel är … och arbetslinjen går bra? och … och filmen var bra?).

Hur gammalt är då uttrycket? Ja, det är väl nästan omöjligt att svara på, eftersom det är så utpräglat muntligt. Jag finner i alla fall inga skriftliga belägg för Och automobilen går bra?, så det är nog inget uttryck från den yttersta början av 1900-talet.

I Kungliga bibliotekets söktjänst för svenska dagstidningar (tidningar.kb.se) finner vi bilen går bra (utan och) först i Expressen den 27 mars 1947: några biltjuvar har lämnat en papperslapp med texten Bilen går bra. Tack för lånet i vindrutan på en bil de har försökt stjäla. Satsen vi mår prima och bilen går bra kommer från samma tidning den 22 januari 1963.

Men om ovanstående antyder att den muntliga kallpratsmotsvarigheten dyker upp först kring mitten av 1950-talet går såklart inte att säga (det handlar ju om en påståendeformad sats som kan uttrycka flera språkhandlingar), och det är än mer osäkert när uttrycket hos många kom att stämplas som den kallpratsmarkör det är i dag. Omkring slutet av 1960-talet kan vi hur som helst konstatera att motsvarande norska uttryck används i den svensk-norska underhållningsserien Publikfriarna, liksom i NRK-serien från 1969, Og takk for det, i sketchen Hos tannlegen (även kallad Volvo Sonett).

Något som är ganska säkert är att Och bilen går bra? vittnar om att bilen, tillsammans med bland annat vädret, har kommit att bli ett centralt inslag i vår tid.

PS

I norskan finner vi ett mycket tidigt exempel på vad som verkar vara en helt vanlig samtalssituation. Ur den norska dagstidningen Tiden från den 5 oktober 1938, s. 6:

– Og bilen går fint?
– Ja, vi er godt fornøid.

I norska och danska verkar annars bilens väl och ve inte ha tilldelats någon (stigmatiserat) kallpratlig funktion.

Tryckta referenser i urval

Svenska Akademi­ens grammatik. (Teleman, Ulf, Staffan Hellberg & Erik Andersson 1999. Stockholm: Norstedts Ordbok.)

Noter

[1] Bildinfo: Man trying to tow car through flooded section of road av Collins, Tudor Washington (CC-BY-4.0)